.

Idag har jag varit iväg och träffat dom andra labradorerna igen. Fast först måste man göra olika övningar som går ut på att inte hälsa på dom man möter, varken hundar eller människor. Lite tråkigt men var väl bara att stå ut med det en stund, alla blir så sura annars. Man vet dessutom inte vad Carin hittar på så jag passade på att fjäska redan innan hon hittat något fel. Sedan fick vi gå mellan olika saker, mat och leksaker. Fast där var jag ganska duktig om jag nu får säga det själv, det är ju inte mitt fel att mamma är för mesig för att jag ska lyssna. Sedan hade jag fått vara ute i skogen på morgonen också så lite av energin var redan borta denna gången.

Det roligaste är i alla fall när övningarna är klara för då får man springa och leka med alla andra, superkul. Alla andra hundar mamma hittar som jag ska leka med tycker inte om mig. Fattar inte varför, jag som är så snäll jämt. Dom jag lekte med idag förstår i alla fall det där med lek, där kan man springa lite och knuffas utan att någon blir rädd. Superduperkul, dessutom fanns det massa pinnar att tugga på.

Mamma har fått en ny idé igen, nu skall jag lära mig att ha tråkigt. Det måste vara en av dom dummaste grejerna att lära sig, man borde väl satsa på att alltid ha roligt isället? Först träningen gick ut på att vi sätter oss utanför affären och sedan sitter man bara där. Inte hälsa på dom som går förbi, inte leta efter något smaskigt att stoppa i munnen eller jaga papper som flyger runt i vinden utan bara sitta där och vänta. Riktigt dumt, man ser ju dum ut dessutom.

I skogen är det roligare för där får jag minsann göra precis som jag vill bara jag kommer när mamma ropar. Då sitter jag inte och väntar bara i alla fall. Sedan börjar snön försvinna också, idag fick jag springa på mossa igen. Fast med den röda linan efter, det finns nämnligen både rådjur och älgar där och mamma tror att jag kanske skulle lägga energi på att jaga dom. Jag skulle tro tvärtom, det är hon som letar efter djuren hela tiden. Jag bryr mig inte direkt, godare att äta deras skit. Den springer inte iväg heller.

Jag kommer aldrig lära mig något ordentligt i det här huset för när man väl fattar vad det är för något man förväntas kunna så ändras det. Jag har lärt mig att springa och hämta saker när mamma säger apport. Sedan kom en orange sak in i bilden och då fick man inte längre tugga eller slänga runt med det man hämtade. Borde inte jag få bestämma det själv förresten? När jag springer borde jag få lite valmöjligheter i alla fall. Hur som helst, nu ska jag inte bara springa och lämna den utan springa runt till vänster sida och sätta mig, kolla på mamma och tillslut tar hon ner handen för att ta den. Drygt, vad är poängen egentligen? Då tar det ju bara längre tid innan hon får den.

Annars har jag fått gå lite längre promenader nu, jag fortsätter att försöka bestämma över moster och bita sönder saker. Som vanligt helt enkelt, förutom att jag har det dumma kopplet på mig i tid och otid eller snarare jämt nu för tiden. Inte populärt, jag som är så duktig på inkallning.

Mitt liv är allmänt trist nu, jag fattar inte varför jag inte får vara ute och springa utan bara får gå kortare koppelpromenader. Istället skall det tränas och letas godis här hemma. Det är också kul, men inte hela tiden kanske.

Igår var mamma inte hemma utan hon tog med sig sin stora svarta låda med en konstig sak i och åkte iväg så jag och moster blev själva. I brist på annat tänkte jag se hur vek moster egentligen är, så jag började hoppa och leka lite hårdhäntare. Fast hon gav faktiskt motstånd, brottade ner mig och satt på mig tillexempel. Det är inget snällt spel, hon väger ju nästan tre gånger så mycket som jag gör. Lätt för mig att göra något då liksom. Jag gav mig dock inte utan fortsatte. Fast tillslut tröttnade jag och gick och tjurade istället. Jag vill väl också bestämma ibland, fast jag bestämmer över morbror. Sedan låter jag resten tro att dom bestämmer fast det egentligen är jag, haha! Man får inte vara dum.

Nu är jag hemma igen, eller jag har varit hemma i flera dagar och jag gillar det. Här är jag ensam och kan få all uppmärksamhet. Fast jag har en stor tratt runt huvudet, visserligen inte hela tiden men ändå. Hur som helst, i början var den ganska irriterande men det gäller ju att vända allt till något bra. Därför använde jag den till att slå ner godisskålen från bänken, eller i alla fall putta till den så att det trillade ner några kulor. Förövrigt kan jag både ta av den och slicka på stygnen med den på, onödig pryl. Människor bara tror att dom är smarta, vi överlistar dom med hästlängder utan ansträngning. Fast jag slickar inte ändå, leder bara till skäll.

Annars råder det motionsförbud, igen. Astråkigt, trodde jag skulle slippa det sedan sist. Jag får gå koppelpromenader, spännande liksom. Fast igår såg jag tre gigantiska djur ute i skogen, mamma kallar dom älgar. Jag hade inget behov av att gå närmare kan man säga. Finns visst hundar som jagar sådana, idioter. Man ska alltid ge sig på dom som är mindre, eller rådjur. Dom ser i alla fall snälla ut.

När det är motionsförbud får jag mindre mat i matskålen och förväntas hitta resten själv, eller jobba för den på annat sätt. Det går åt lika mycket energi att hitta maten som man får genom att äta den, minst! Idag la hon dessutom godis i en burk som jag skulle öppna. Men hon berättade minsann inte att det gick att öppna burken genom att ta av locket. Hade jag bara vetat det hade jag ju sluppit bita sönder hela botten. Bättre info nästa gång tack.

Moster är rolig, hon brukar jaga mig när jag har något i munnen. Mamma står och gapar "Sluta, du får inte jaga honom sådär!" men då svarar bara moster "Jag jagar honom inte, vi råkar bara springa åt samma håll och jag började lite senare!" Sedan fortsätter hon att leka med mig. Snor jag hennes kramdjur får jag behålla dom och biter jag på henne skrattar hon bara. Perfekt, här skiter vi i alla tråkiga regler. Dessutom tycker hon att jag borde få mer mat, kan man byta mamma?

Annars har det knappt hänt något kul idag, eller jag välte ett glas som gick i massa bitar. Spännande, men precis när jag skulle kolla in saken närmare lyfte (ja, hon har inte slutat med det ännu) undan mig. Typiskt, inget kul får man ha. Hon är egenligen skyldig mig det för jag gav henne en potatis i morse, jag hittade den i skogen. Fast inte blev hon snällare för det.

Okej, jag erkänner. Jag låg på dynan bredvid sängen i natt, så jag gav mig. Typiskt, nu i efterhand hade jag ju lika gärna kunnat dra dynan mot dörren. Att jag inte kom och tänka på det tidigare.

Igår behövde jag åka buss igen, tråkigt. Man bara ligger där och försöker hänga med i svängarna. Sedan kom det på en annan hund men som vanligt fick jag inte hälsa utan skulle bara vara oberörd. Dessutom satt moster och berättade hur mycket finare den andra hunden var, klart man blir sur. Däremot kunde jag liksom sakta krypa upp i mosters knä utan att hon gör något. Dock satt mamma bredvid och gjorde något, glädjedödaren!

Mamma påstår dessutom att jag skall lära mig gå promenader, som om jag inte kan det? Är när man tar sig från en punkt och till en annan eller tillbaka igen. Det räcker enligt mig. Enligt mamma ska man dock gå utan att nosa, man ska gå utan koppel fast som om man hade koppel, man får inte byta sida och lite andra sådana idéer. Snacka om att göra något enkelt väldigt svårt, ska nog ge henne lite mer mental stimulans. Gömma mig när jag snott något så att hon måste leta tillexempel, då kanske hon lämnar alla dumma regler ett tag.

Jag tänker aldrig mer gå in i mammas sovrum frivilligt! Jag vägrar, sätter ner alla fyra tassarna i marken och stannar där. Visserligen kommer hon och drar in mig, eller lyfter. Då lägger jag mig bort vid dörren, jag tänker inte ligga nära mamma under natten. Hon sprutade vatten på mig en natt när jag låg och sov. Hur snällt är det?! Nej, det ska hon inte få chansen till igen. Jag struntar i om det är skönare att sova min säng än på golvet, det gäller att aldrig ge sig på den punkten.

Annars försöker jag manipulera moster så gott det går. Vi börjar med små steg, som att hon ger mig min mat fem minuter innan jag ska få den eller att jag öppnar en låda i förbifarten och hon ber mig stänga och jag får en godis till. Jag går fram försiktigt!

Denna blogg har nu, till skillnad från mig, nått sina glans dagar. Dom dagliga uppdateringarna om mitt fantastiskt liv är ett minne blott, bara för att jag lyckats få världens lataste mamma.

Mina glansdagar har dock inte förbrukats, tror faktiskt inte att jag kommer hinna förbruka dom under min livstid. Jag har fått börja springa lös nu igen, finely! Fattade aldrig anledningen till denna veckas förbud så nu är jag väldigt duktig. Kommer alltid på alla inkallningar och äter bara lite bajs, det går inte motstå allt! Ungefär som mamma inte kan motstå att lyfta mig, det jämnar ut sig alltså. Hur som helst, friheten är tillbaka och jag njuter av det. Fast snön är snart djupare än mig, så det går inte att springa snabbt direkt. Å andra sidan har jag ingen större anledning att springa fort, mamma är alltid långsammare ändå och någon annan är aldrig ute i skogen!

Jag har hittills i mitt liv bara sett ett får men idag såg jag flera. Dom såg lurviga ut, väldigt mycket päls. Annars verkade vi dela intressen, äte och glo på varandra. Jag hade tänkt att vi skulle bli kompisar men mamma la sig som vanligt i så det blev inget med det. Mamma och moster stod förresten och påstod att får säger Bäää, men tror dom försökte lura mig. Fåren sa nämnligen ingenting, så lättlurad är jag faktiskt inte. Tur att det var i skogen så ingen annan hörde i alla fall.

Igår var jag på fest, det innebär att man samlar massa människor på samma ställe och sedan är man där. Allt efterom kvällen gick blev alla ströigare och störigare och lät mer och mer. Bäst av allt var dock att det hamnade mer och mer ätbart på golvet ju mer klockan blev. Tyvärr hade mamma ganska bra koll så lyckades inte sno åt mig så mycket. Fast jag hade trots allt trevligt ändå. Där fanns en annan vovve, en katt och sånna små och roliga människor som jag berättat om tidigare. Jag hälsade på alla, utom katten. Han höll sig undan.

Jag svansade mest runt den andra vovven, men hittade också en kattlåda som jag städade och lekte med barnen en stund. Mest av allt var jag dock tvungen att sitta eller ligga stilla, mamma släpper minsann aldrig på några regler hon.

Mitt i natten började det bröta utanför och det flög massa färger på himmlen. Alla verkade väldigt imponerade, fast jag tyckte nog att rulla sig i snön var roligare. I alla fall svalare och skönare.

Människor klara sig inte utan mig någon längre tid, idag återvände ena tjejen som var här igår. Jag är helt säker på att det var för att träffa mig igen, vad kan det annars vara liksom? Jag visade i alla fall min uppskattning idag också, mamma får säga vad hon vill man ska bli glad!

Största problemet just nu är hur jag ska lyckas förstöra, eller i alla fall gömma, mammas kamera. Idag har den varit framme hela dagen. Den är i ansiktet när man sover, när man apporterar, när man äter ben och så vidare. Ganska irriterande, eller väldigt till och med. Speciellt eftersom det sitter en lampa på kameran som bara lyser ibland, men då lyser den ordentligt. Vi har en likhet där, jag lyssnar ibland men då gör jag det ordentligt. Hur som helst, idag har jag fått använda mig av den provisoriska lösningen att lägga mig i mammas knä. Då kommer hon inte åt att fota så istället klappar hon på mig. Mycket mysigare!

Jag har knappt behövt göra någonting utom det jag vill idag. Bara på skogsturen behövde jag hämta lite vantar och hoppa upp på lite stenar och granstammar. Det är lurigt för man hoppar upp på det vita och helt plötsligt finns det ingen sten under så att man trillar av igen. Det är rent livsfarligt, eller hade varit om höjden var högre än 40 centimeter.

Sedan gick mamma och moster med mig upp till sjön. Eller sjön var borta, nu var det bara ett stort vitt fält kvar. Där sprang jag omkring och lekte. Bland annat snodde jag mosters vante och sedan sprang jag iväg och vägrade lämna tillbaka den, det var sköjigt. Mamma stod mest och glodde, tråkigt. Moster däremot gjorde något försök till att fånga mig, jag vann! Använde den som plog också så när hon fick tillbaka den var den full av snö och hade stelnat. Perfekt bus, ett tips till alla andra labradorer där ute.

Jag fick ett nytt ben idag också, extra stort. På tal om mat, människorna har ätit massor idag. Inte bara två olika saker utan hur många som helst. Sedan toppade dom det med en gigantisk skål med godis. Har inte lyckats sno åt mig något dock, orättvist. En liten bit hade jag ju kunnat få smaka i alla fall.

Människor är inte kloka, idag drog dom in en gran! Inte nog med det, dom gick inte ut i skogen och hämtade en hel gran utan dom skaffar en man måste bygga ihop först. Klantskallar, men har man inget jobb får man väl skaffa sig ett. Den smakade inte som en vanlig gran heller utan den smakade mer plats. Inte nog med det, sedan hängde dom i massa bollar. Onödigt att hänga upp dom, man kan väl börja leka direkt istället. I morgon ska som väl börja bära in snö också eller varför inte ta in en hel skog? Nej, jag fattar ingenting av det.

Idag drog mamma förresten ut mig i skogen igen, men denna gången gick vi längre in och kom ut på några öppnare ställen och där var snön djup. Den gick över knäna på mamma och då har hon fyra gånger så långa ben som mig, minst! Alltså druknade jag i princip när jag skulle ta mig fram. Det var jobbigt, fast lyckades ändå gräva fram lite rådjursbajs. Är expert på att hitta bajs om jag får säga det själv!

Hon är hemma igen, äntligen! Igår kom moster hem, det är kul. Jag gillar henne, det är liksom inte lika många tråkiga regler utan mer bus. Dessutom räcker det att lägga huvudet i hennes knä en liten stund så har man tillräckligt med pluspoäng för att klara en hel livstid. Jag ser absolut fram emot en mer kärleksfull uppfostran!

Sedan kom mamma också, men hon kommer ändå gilla mig så är liksom ingen idé att lägga någon vidare fjäsktid på henne. När jag gör något jag inte får har hon glömt det direkt och blir sur ändå. Alltså måste man bara börja om från början hela tiden, det är drygt. Bättre att fjäska för dom man vinner något på, typ moster. För övrigt tänkte jag att mamma ska få jobba lite hårdare nu när hon inte gjort någonting i flera dagar så jag gjorde bara som jag inte fick igår. Fast egentligen, om hon säger åt mig att leta godis i hallen och det står massa väskor i hallen då borde jag väl få leta i väskorna också? Och för att leta i väskorna måste jag ju få krafsa upp dom. Kollar jag inte kan jag ju inte veta att det inte ligger något där i, alltså borde mamma inte skälla för det.

En annan sak förresten, jag har ju länge undrat hur mamma klarat sig utan mig som kan plocka upp allting hon tappar. Det gör hon inte! Hon kom inte hem med alla vantar utan hade tappat en i Umeå, haha. Hon klarar sig inte själv, det var det jag visste.  

Idag åkte mamma till jobbet igen. Fast var lite roligare idag för hon lovade mig att jag skulle få presenter när hon kom hem. Gissa vad jag fick sist hon sa så? 2 stycken refelxhalsband, jiippi precis vad jag önskat mig. Eller inte. Min förväntaningar var alltså inte skyhöga, men hoppet fanns kvar. Det blev faktiskt roligare idag. Jag fick två leksaker och ett runt tuggben. Fast just tuggbenet var jobbigt, mycket svårare att tugga sig igenom ett runt än ett rakt. Hon släpade även hem en reflexväst, helt utan att fråga mig om jag ville ha den satte hon bara på den. Kändes lite förnedrande, vem vill ha en gul väst med tassavtryck på? Leksaken råkade dessutom gå sönder efter bara 10 minuter, dålig kavlitet. Lite måste dom ju tåla kan man tycka. Varför gör man en leksak när man inte kan leka med den? Dom som skulle hålla längre, typ stolsben, skiftnycklar och sånt det får man inte använda. Menmen, vill mamma köpa nya saker jämt och ständigt så får hon väl göra det!

Nu kommer jag förresten inte skriva på flera dagar för mamma ska överge mig och åka till moster. Själv ska jag vara hemma med mormor oh morfar. Ska nog se till att fylla dagarna med bus ändå jag, men ni kommer inte få höra om det. Haha, nu blir ni allt lite besvikna va?

Nu börjar det bli krångligt att gå på snön. Ena stunden kan man gå uppe på den för att nästa sekund åka rakt igenom och det kan vara djupt på vissa ställen. Ganska osmidigt, man blir smått förvånad när det är mycket djupare än annars.

Mamma har någon idé om att jag ska hoppa upp och balansera på saker hit och dit. Har inte varit några större problem innan då har det varit stora och breda saker att balansera på men nu börjar kraven öka. Nu ska det hoppas upp på trästammar och där ska jag försöka vända mig. Annars är det mindre och mindre stenar eller hennes snöhögar hon bygger som jag ska hoppa upp på. Väldigt krångligt, fast lite kul. Jag brukar hoppa upp på saker lite då och då, kanske man kan få en godis för bra försök eller så. Alltid värt ett försök i alla fall.