.

Igår såg jag en jätterolig häst, det var liksom bara fyra långa ben och om man kollade upp kom resten av hästen. Ett stort huvud och en liten kropp, den såg jättekul ut. Dessutom var den väldigt vinglig, speciellt när den skulle spring. Tror faktiskt att jag hade varit snabbare, i alla fall stabilare.

Annars har moster varit borta några dagar vilket betyder att jag slapp promenaden i alla fall en dag. Istället gick vi ut i skogen och gjorde roliga saker. Letade godis och struntade i inkallningar och så vidare. Sprang omkring i grushögar också, fast fick tydligen inte vid kanten. Tyckte det verkade ganska roligt att åka kana ner längst sidan dock. Fast som vanligt är allt kul förbjudet!

Vi stöter på fasanen här runt omkring jämt och ständigt. Egentligen tycker jag att jag borde få hälsa på honom, vi skulle ju kunna bli kompisar eftersom han ändå inte verkar ha något kul för sig på dagarna. Jag kan behöva en extra kompis, mamma blir lite tråkig i längden måste jag säga!

Återigen tvingades jag ut på en jättelång promenad igår, halvtråkigt. Vi provar den vägen nu, vi provar den också och så håller dom på. Hela tiden! Visserligen är det kul när man får leta godis, bära leksaker eller kanske leta upp mamma i skogen men resten är lagom roande. Fast såg en älg, det var lite spännande.

Idag har jag i alla fall inte tänkt promenera flera timmar, aldrig i livet. Jag tänkte mer ligga på rygg och sova, möjligtvis gå ut och leka lite i skogen. På sin höjd, jag tog till och med sovmorgon. Sedan kom moster in och störde mig så jag fick helt enkelt vakna och bröta lite.

Sedan har jag kommit på ytterligare en av livets orättvisor. Jag får aldrig dra i kopplet men människan i andra änden kan minsann rycka i det utan att det är fel. Tycker samma regler borde gälla för alla. Jag borde alltså få dra lite jag med när mamma inte går åt rätt håll till exempel, eller när jag inte når det jag vill äta. Ska försöka genomföra detta!

Idag har jag minsann stödutfodrat mig själv med skinka. Alla andra tar ju mat från den bänken och jag var hungrig så jag gjorde samma sak. Gott var det i alla fall! Fast sedan fick jag väl mitt straff för det, gå i typ tre timmar. Jag tycker ju att man kan vända när man gått någon timme, eller åtminstånde hitta någon väg som går hemåt. Tycker dock inte människor tydligen. Tack och lov tog vägen dock slut, annars hade vi väl gått fortfarande. Jag hade inte varit förvånad.

Mamma tycker dessutom att jag skall sova hela nätterna nu, jag tycker dock att det kan vara trevligt med ett litet avbrott då och då. Man kan gå ut eller kanske leka en stund. Det blir så segt annars, fast även där går våra meningar isär.

Sedan sist har jag minsann varit på fodervärdsträff, fast fick inte gå med dom andra hundarna utan ensam. Tråkigt, undrar vad jag gjort för att förtjäna det. Jag som alltid är så snäll.

I går skulle vi i alla fall apportera ute på ett kalhygge. Problemet är bara att det finns så mycket annat kul att göra där än att hämta en tråkig dummy. Jag hittade en död mus jag tänkte rulla mig lite på (fick jag inte), jag hittade bajs att äta (fick jag inte), jag hittade pinnar att gnaga på (fick jag inte heller). Som ni ser får man inte göra mycket så tänkte helt eneklt att jag får väl hämta den där dummyn då. När mamma kastade (inte särskilt långt, man hinner knappt börja springa innan man är framme) började jag spring. Fick jag det då? Nej, varför skulle man få göra det? Då ska man sitta och vänta på kommando att få springa och så vidare. Komplicerat och lite småtråkigt. Om det nu inte funnits något roligare hade det varit helt okej men nu finns det ju det i skogen.

I lördags var jag och hälsade på massa djur igen. En liten hund som inte ville leka, tråkigt. Istället skällde jag på grisen som låg och grymtade, kollade på påfåglarna och pussade hästarna. Dom var snälla, fast lite stora kanske. Fast stora näsborrar, där kunde jag nästan få in hela min nos och han tyckte bara det var roligt.

Annars gör jag inte så mycket, igår åkte jag bil jättelänge för att bara träffa morfar en stund och sedan hem igen. Ganska drygt, jag får nämnligen sitta längst bak i den lilla bilen nu också. Inte för att jag inte får plats, men det är bra mycket mer plats i den andra. Där trivs jag bättre, mest plats av alla!

I går tog mamma på sig skor med pinnar på, hon gick liksom på dom med hälarna. Jag tyckte det var roligt, kunde man jaga pinne samtidigt som mamma gick. Tror att det var en kombinerad sko och hundleksak faktiskt, om man sparkar flyger nog pinnen av och så får hunden fånga den. Vad finns det annars för anledning att gå med hälen så högt, väldigt obekvämt säkert.

På promenaden i går kom det en stor vovve lös som ville leka med mig, han såg ut som en stor nallebjörn. Mamma försökte få honom att springa iväg men lyckades inte riktigt. Istället höll han på och skulle leka, fast jag la mig mest på rygg, säkrast så. Sedan skulle vi leka lite och stundtals fick vi sitta stilla och bara blänga på varandra (mammas idé såklart). Hur som helst, mamma tyckte att han skulle gå bakom mig vilket funkade, fast jag tyckte att det var lite läskigt att ha honom där. Till slut fick jag vara lös och den andra i koppel, mamma tröttnade på att vi aldrig kom någonstans. Inte mig emot, då kunde jag hoppa och flamsa hur mycket jag ville. Fast tvivlade på att mamma verkligen kunde hålla i honom, var nog mest tur. Efter en bit mötte vi dock ägaren och leken var slut. Både skönt och tråkigt måste jag säga.

Annars möter vi inte några människor, vi upptäcker nämnligen nya vägar. Vägar där ingen annan går!

Han är söt nerifrån också ;)


Tränar kontakt på promenaden


Hoppat upp på en sten.


Letar godis


Bugar


En av favoritplatserna uppe i trappan. Dit springer han alltid om han snott något och ibland lägger han sig även på ett trappsteg och vilar lite.

Istället för att ha Auki lös en timme på morgonen (han äter ändå bara skit så fort man inte underhåller honom) så har vi tränat på olika saker. Bland annat så har vi gått slalom mellan påsar med godis och roliga leksaker. Inga problem alls, han bara hänger med mig. Både med och utan koppel, ganska tråkigt med andra ord. Eller bra är det men övningen tar ju slut redan innan det börjat nästan. Inte ens när vi gick rakt över sakerna försökte han sno åt sig något.

Sedan gjorde vi även inkallningsövningar. Först tänkte jag att jag skulle kasta en leksak och sedan ropa på honom när han springer efter. Fast han har aldrig fått springa efter saker jag kastat så han gick helt enkelt kvar bredvid mig så den övningen funkade inte. Sedan la jag leksaker och godis och leksaker i ena hörnet på en triangle, Auki i det andra och jag i det tredje och ropade. Det gick bra så tillslut låg sakerna mitt emellan mig och honom, gick ganska bra. Han lyckades dock sno åt sig en godis någon gång. Fast han har i regel varit väldigt snäll senaste tiden. För ett tag sedan tränade vi på att han skulle gå brevid mig med kopplet hängande efter medan mamma och Maria sprang och barnslade sig framför, även det gick bra.

Han har även fått spåra lite efter mig eller Maria och i slutet hittade han leksaker som vi lekte med. Han hittade dom men vet inte riktigt hur mycket spår det var. Å andra sidan gör vi det bara för skojs skull så spelar ingen större roll hur han hittar sakerna.

Annars lär han sig diverse onödigt trix. Han bugar, han kan kindpussas (även om pricksäkerheten inte är den bästa jämt) och var näsan och örat sitter. Mycket viktigt!

Nu har tydligen mamma fått för sig att vi skall träna istället för att springa omkring ute i skogen. Bad idea tycker jag, det är inte alls lika kul att gå slalom mellan roliga leksaker och påsar med mat. Ser inte riktigt det roliga i det men men är väl bara att hänga med.

Igär fick jag vara ute i skogen och nosa efter mamma och moster. När jag gjort det ett tag hittade jag ett par leksaker i skogen som jag kunde leka med, väldigt kul. Inte svårt alls att hitta dom ens, lättförtjänt lek. Fast som vanligt var mamma inte nöjd, jag skulle visst ha haft nosen mer i marken och jobbat långsammare. Fattar inte varför man ska göra saker långsamt när man lika väl kan göra det snabbt! Sedan var jag tvungen att gå promenad också i och för sig, det är tråkigare. Man bara går och går och inget händer direkt, man kanske busar lite och så ibland.

Hemma snor jag mest saker från bord och bänkar, sedan gäller det bara att någon jagar mig. Då springer jag upp i trappan och sedan står jag och väntar på att någon försöker fånga mig. Det är roligt det!

Idag tänkte jag fylla hela dagen med bus. Jag började klockan sju i morse, fast bara lite lugnt. Där efter har det dock varit full fart. Jag har hittat djur i skogen, letat efter saker och sedan snott saker från bänken. Grytlappar närmare bestämt, I like them. Mamma verkar dock inte hålla med om vad man ska ägna dagarna åt. Istället springer hon runt med den hemska spejflaskan efter mig så att jag blir blöt. Fattar inte problemet med att jag kollar bänkarna, jag bor också här faktiskt.

Jag tänkte att även resten av dagen skall ägnas åt ungefär samma saker faktiskt, bus bus och ännu mera bus.

Jag är född till fel djur, egentligen borde jag vara en häst. Dom verkar ha det hur soft som helst, varenda gång jag går förbi står dom i sina hagar. Antingen sover dom, leker dom eller det bästa av allt äter. Dom har alltid mat, kan det bli bättre? Det ser ganska gott ut dessutom, långa snören som man kan tugga i sig. Visserligen får dom dra vagnar ibland, men vad gör det? Verkar kul det också. Kanske om jag är riktigt snäll i detta liv, då kan jag ju återfödas till en häst. Dags att börja jobba på det!

Annars måste jag säga att jag gillar isen, man tar sig fram mycket fortare där. Man springer och för varje steg så glider man framåt också. Väldigt smidigt, mamma kanske skulle använda sig av det oftare. Kanske hon skulle bli lite snabbare.

En tredje sak också, jag ska numera speinga runt och leta efter kottar som mamma hållt i. Personligen fattar jag inte vad som var fel med vantar eller nycklar? Då såg man ju att där ligger det jag ska hämta. I skogen finns ju ungefär en miljon kottar, mycket jobbigare att leta igenom alla dom. Onödigt framförallt. Bättre med vantar, dom brukar jag ju också få leta upp. Inte ens när jag lekte med Napoleon fick jag paus från det. På tillbakavägen fick jag helt enkelt springa in i skogen och hämta den som mamma tappade i början av promenaden. Hon hade ju helt klart bara klampat rakt förbi, har hon inget luktsinne alls eller?