.

Precis som jag misstänkte åkte mamma ifrån mig idag. Fast först hann vi med att ligga och mysa i en halvtimme och sedan vara ute i skogen och leka. Det är kul, speciellt när man ska leta godis. Den övningen passar mig som handen i handsken. I och för sig görs det lite för sällan, då brukar jag stanna och bara glo på mamma i hopp om att hon faktiskt skall göra en inkallning så att det händer något kul. Funkar dock inte specielt bra, inte alls skulle man nästan kunna säga men skam den som ger sig!

Annars har jag varit på promenad, snott saker, hjälpt till att städa och ätiti märgben. På tal om det, nu börjar det tjatas om att jag börjar bli tjock. Eller att jag inte behöver bli större i alla fall. Dumheter, ett par kilo till hade minsann inte skadat. Inte om dom kommer i form av märgben. Tyckte att det var lite lite mat i matskålen i kväll, inte för att jag hinner reagera så mycket. Mat skall ätas snabbt så man inte blir besviken om det råkar vara lite för lite!

Jag får dessutom fixa alla mammas misstag. Om hon till exempel tappar sina strumpor på morgonen får jag plocka upp dom. Eller om hon tappar bestick när hon tar in disken får jag plocka upp dom. När hon sprider massa tygbitar i skogen får jag nosa upp dom och så vidare. Ska kräva någon form av lön. Fast det är roligt också, även om jag aldrig skulle erkänna det högt!

Jag har tydligen haft vila igår och nästan idag, bara för att jag har hostat lite. Allvarligt, jag är väl ingen liten meshund? Jag är faktiskt en stor och tuff labrador, vi tål väl lite! Hur som helst har jag hämnats med att hitta på massa bus idag! Jag har bitit sönder mosters blyertspennor, dragit ur all stoppning ur gosedjur, tuggat lite på grytlapparna och lite annat. Där ute sprang jag i lerdikena och åt saker som jag egentligen inte får äta! Man ska minsann inte låta sin vovve ha tråkigt, det får man äta upp.

I morgon ryktas det om att mamma skall åka iväg utan mig, det tänker jag förhindra. Jag vill väl också åka buss, det är ju skitkul! Man kan kolla på alla människor och många brukar sitta och prata löjligt åt mig. Lite fjantigt men ändå kul.

Idag är det varmt, alldeles för varmt tycker jag. En sak är säker, man skall inte vara en svart hund när det är sommarvärme och strålande sol. Fast i morse var det skönt så passade på att vara i skogen och leka då, nu tänker jag slappa fram till kvällen. Då kanske jag orkar göra något igen, fast bara kanske.

Ska kanske kräva att jag får ett kylrum, som ett kylskåp fast mycket större. Har nämnligen hört att antalet varma dagar inte kommer att bli färre utan fler och då gäller det ju att vara förbredd. Det borde man väl kunna kräva va? Djurägare skall väl göra det bästa för sina djur? Alternativt att bilen är igång hela tiden med AC så kan jag ligga där inne. Dock hört att det i längden kommer att bli ännu varmare ute då, så känns som en föga bra idé!

Igår hade jag en jobbig dag, massa nya saker. Eller saker som jag ansågs göra i alla fall. Först fick jag hålla koll när bilen vaxades, det är ju viktigt att det inte kommer några katter eller annat och förstör. Inget krävande jobb för bara synen av mig verkar skrämma bort dom (fattar inte varför). Därefter skulle jag gå ett spår för att hitta en leksak mitt ute i skogen. Helt okej, men är inte min grej att behöva koncentrera mig så länge. Om man går i koppel och mamma ropar så får man också leka med leksaken, mycket mer lättförtjänt än att nosa 100 meter först.

Därefter bjöds det på promenad och när jag skulle dricka i sjön bestämde jag mig för att plaska lite och lägga mig, ett av dom bättre besluten jag gjort. Då bestämde sig mamma nämnligen för att låta mig simma lite. Det var hur kul som helst! Jag fick apportera lite, precis det jag ska göra egentligen ju! Var inte så svårt, eller jo. Det var svårt att springa direkt till mamma, man ville ju ta ett glädjevarv först. Superkul, ännu bätter var det att rulla sig på grusvägen lite senare. Passar ganska bra i sandfärg om jag får säga det själv! Därefter var jag tvungen att kolla in, och smaka på, myrorna. Dom kryper upp på hela mig, fast avhjälps med en rullning. Nåväl, efter tre timmar ute i skogen var jag ganska trött. Så trött att jag råkade sova över kvällsmaten så den försenades med en halv timme. Katastrof egentligen, skall aldrig hända igen!

Jag har inte tid att skriva här, är väldigt upptagen faktiskt. Det är fodervärdsträffar, allmänlydnadskurser och besök hela dagarna. Fast just nu är jag i och för sig upptagen med att äta ben.

Hur som helst, nu är det dags att åka till den stora gräsplanen och fjanta runt med andra hundar. Eller snarare på stort avstånd från dom andra vovvarna. Varför skulle man få ha kul? Fast jag fick prata med ledarna och efter att jag äntligen fick träffa någon trodde mamma att jag skulle vilja gå iväg och leka med henne. Aldrig, nya människor är bra mycket roligare i min värld. Man får ju passa på när det väl händer.

Annars är det ganska skönt att ha alla människor ifred, speciellt när alla ska ligga i en hög och sova. Viggo bara la sig närmast mamma hela tiden och när jag lyckades ta den platsen la han sig på mig. Det var för tungt så jag fick helt enkelt flytta på mig. Han är egoist tror jag minsann.

Jag har inte hunnit skriva dom senaste dagarna för jag har haft en kompis här. Eller om man nu kan kalla en hund som mest morrar och hänger i ens skinn som kompis. Han heter i alla fall Viggo och är i stort sett gjord av bara muskler. Dessutom har han lika brett huvud som jag har midja, minst! Sedan tjatar han hela tiden också, man blir trött i öronen. I början blev man lite osäker eftersom det låter som om han dödar någon när han leker. Sedan när jag varit med ett tag blev jag minsann tuffare. Jag både puttade på honom och bet lite i örat. Vi hade kul i alla fall.

Han hade hur som helst vissa konstiga saker för sig. Han tyckte till exempel att det var väldigt spännande att kolla på människorna när dom åt. Jag kan lista upp ungefär tusen saker som är roligare. Varför stå och kolla liksom? Man blir ju bara sugen på det dom äter. Sedan blir det tjatigt i längden, det är ju samma rörelser hela tiden och det tar super lång tid. Fattar inte att det kan ta sån tid. Ett råd är ju att sluta med metallsakerna och äta direkt från tallriken, skulle korta ner tiden massor. Tycker faktiskt att max 3 minuter borde ägnas åt att äta, mer behövs inte.

Åter till Viggo, han är i möblerna också. Det får man väl inte, eller? Jag har lärt mig att det är förbjudet i alla fall. Dessutom ska han ligga under täcket och ha täcke på sig ute. Mes, en riktig hund behöver inget täcke. Speciellt inte när det är 20 grader i rummet. Tar ju lika lång tid för honom att komma ut genom dörren som människorna. Själv går jag bara ut, utan massa kläder.

Sedan skall han alltid vara närmast mamma. När jag lagt mig där kom han och tryckte sig emellan.

Fast han är kul, vi har väldigt roligt tillsammans hela tiden.

Människor är slarviga av sig, det ligger skräp överallt. Jag har tagit på mig uppgiften att hålla rent på våran gata men jag tror aldrig att jag kommer bli klar. Ett evighetsprojekt helt enkelt. Jag brukar plocka upp något på vägen hem och bära det till soptunnan där mamma slänger det. Problemet är ju att jag inte kan ha hur många burkar som helst i munnen, jag kan bara ha en. Därför tror jag aldrig att jag kommer bli klar faktiskt.

Jag försöker också städa upp skogen från bajs. Folk hänger ju upp lappar om att det ligger för mycket på marken. Nu tänker jag inte äta hundbajs men allt annat och döda djur också. Fast då får man bara skäll, mina tjänster är inte uppskattade helt enkelt. Bara om jag kollar mamma i ögonen samtidigt som vi går eller sitter stilla, så är man duktig minsann. Konstigare kan det knappt bli.

Igår såg jag en jätterolig häst, det var liksom bara fyra långa ben och om man kollade upp kom resten av hästen. Ett stort huvud och en liten kropp, den såg jättekul ut. Dessutom var den väldigt vinglig, speciellt när den skulle spring. Tror faktiskt att jag hade varit snabbare, i alla fall stabilare.

Annars har moster varit borta några dagar vilket betyder att jag slapp promenaden i alla fall en dag. Istället gick vi ut i skogen och gjorde roliga saker. Letade godis och struntade i inkallningar och så vidare. Sprang omkring i grushögar också, fast fick tydligen inte vid kanten. Tyckte det verkade ganska roligt att åka kana ner längst sidan dock. Fast som vanligt är allt kul förbjudet!

Vi stöter på fasanen här runt omkring jämt och ständigt. Egentligen tycker jag att jag borde få hälsa på honom, vi skulle ju kunna bli kompisar eftersom han ändå inte verkar ha något kul för sig på dagarna. Jag kan behöva en extra kompis, mamma blir lite tråkig i längden måste jag säga!

Återigen tvingades jag ut på en jättelång promenad igår, halvtråkigt. Vi provar den vägen nu, vi provar den också och så håller dom på. Hela tiden! Visserligen är det kul när man får leta godis, bära leksaker eller kanske leta upp mamma i skogen men resten är lagom roande. Fast såg en älg, det var lite spännande.

Idag har jag i alla fall inte tänkt promenera flera timmar, aldrig i livet. Jag tänkte mer ligga på rygg och sova, möjligtvis gå ut och leka lite i skogen. På sin höjd, jag tog till och med sovmorgon. Sedan kom moster in och störde mig så jag fick helt enkelt vakna och bröta lite.

Sedan har jag kommit på ytterligare en av livets orättvisor. Jag får aldrig dra i kopplet men människan i andra änden kan minsann rycka i det utan att det är fel. Tycker samma regler borde gälla för alla. Jag borde alltså få dra lite jag med när mamma inte går åt rätt håll till exempel, eller när jag inte når det jag vill äta. Ska försöka genomföra detta!

Idag har jag minsann stödutfodrat mig själv med skinka. Alla andra tar ju mat från den bänken och jag var hungrig så jag gjorde samma sak. Gott var det i alla fall! Fast sedan fick jag väl mitt straff för det, gå i typ tre timmar. Jag tycker ju att man kan vända när man gått någon timme, eller åtminstånde hitta någon väg som går hemåt. Tycker dock inte människor tydligen. Tack och lov tog vägen dock slut, annars hade vi väl gått fortfarande. Jag hade inte varit förvånad.

Mamma tycker dessutom att jag skall sova hela nätterna nu, jag tycker dock att det kan vara trevligt med ett litet avbrott då och då. Man kan gå ut eller kanske leka en stund. Det blir så segt annars, fast även där går våra meningar isär.

Sedan sist har jag minsann varit på fodervärdsträff, fast fick inte gå med dom andra hundarna utan ensam. Tråkigt, undrar vad jag gjort för att förtjäna det. Jag som alltid är så snäll.

I går skulle vi i alla fall apportera ute på ett kalhygge. Problemet är bara att det finns så mycket annat kul att göra där än att hämta en tråkig dummy. Jag hittade en död mus jag tänkte rulla mig lite på (fick jag inte), jag hittade bajs att äta (fick jag inte), jag hittade pinnar att gnaga på (fick jag inte heller). Som ni ser får man inte göra mycket så tänkte helt eneklt att jag får väl hämta den där dummyn då. När mamma kastade (inte särskilt långt, man hinner knappt börja springa innan man är framme) började jag spring. Fick jag det då? Nej, varför skulle man få göra det? Då ska man sitta och vänta på kommando att få springa och så vidare. Komplicerat och lite småtråkigt. Om det nu inte funnits något roligare hade det varit helt okej men nu finns det ju det i skogen.

I lördags var jag och hälsade på massa djur igen. En liten hund som inte ville leka, tråkigt. Istället skällde jag på grisen som låg och grymtade, kollade på påfåglarna och pussade hästarna. Dom var snälla, fast lite stora kanske. Fast stora näsborrar, där kunde jag nästan få in hela min nos och han tyckte bara det var roligt.

Annars gör jag inte så mycket, igår åkte jag bil jättelänge för att bara träffa morfar en stund och sedan hem igen. Ganska drygt, jag får nämnligen sitta längst bak i den lilla bilen nu också. Inte för att jag inte får plats, men det är bra mycket mer plats i den andra. Där trivs jag bättre, mest plats av alla!

I går tog mamma på sig skor med pinnar på, hon gick liksom på dom med hälarna. Jag tyckte det var roligt, kunde man jaga pinne samtidigt som mamma gick. Tror att det var en kombinerad sko och hundleksak faktiskt, om man sparkar flyger nog pinnen av och så får hunden fånga den. Vad finns det annars för anledning att gå med hälen så högt, väldigt obekvämt säkert.

På promenaden i går kom det en stor vovve lös som ville leka med mig, han såg ut som en stor nallebjörn. Mamma försökte få honom att springa iväg men lyckades inte riktigt. Istället höll han på och skulle leka, fast jag la mig mest på rygg, säkrast så. Sedan skulle vi leka lite och stundtals fick vi sitta stilla och bara blänga på varandra (mammas idé såklart). Hur som helst, mamma tyckte att han skulle gå bakom mig vilket funkade, fast jag tyckte att det var lite läskigt att ha honom där. Till slut fick jag vara lös och den andra i koppel, mamma tröttnade på att vi aldrig kom någonstans. Inte mig emot, då kunde jag hoppa och flamsa hur mycket jag ville. Fast tvivlade på att mamma verkligen kunde hålla i honom, var nog mest tur. Efter en bit mötte vi dock ägaren och leken var slut. Både skönt och tråkigt måste jag säga.

Annars möter vi inte några människor, vi upptäcker nämnligen nya vägar. Vägar där ingen annan går!

Nu har tydligen mamma fått för sig att vi skall träna istället för att springa omkring ute i skogen. Bad idea tycker jag, det är inte alls lika kul att gå slalom mellan roliga leksaker och påsar med mat. Ser inte riktigt det roliga i det men men är väl bara att hänga med.

Igär fick jag vara ute i skogen och nosa efter mamma och moster. När jag gjort det ett tag hittade jag ett par leksaker i skogen som jag kunde leka med, väldigt kul. Inte svårt alls att hitta dom ens, lättförtjänt lek. Fast som vanligt var mamma inte nöjd, jag skulle visst ha haft nosen mer i marken och jobbat långsammare. Fattar inte varför man ska göra saker långsamt när man lika väl kan göra det snabbt! Sedan var jag tvungen att gå promenad också i och för sig, det är tråkigare. Man bara går och går och inget händer direkt, man kanske busar lite och så ibland.

Hemma snor jag mest saker från bord och bänkar, sedan gäller det bara att någon jagar mig. Då springer jag upp i trappan och sedan står jag och väntar på att någon försöker fånga mig. Det är roligt det!

Idag tänkte jag fylla hela dagen med bus. Jag började klockan sju i morse, fast bara lite lugnt. Där efter har det dock varit full fart. Jag har hittat djur i skogen, letat efter saker och sedan snott saker från bänken. Grytlappar närmare bestämt, I like them. Mamma verkar dock inte hålla med om vad man ska ägna dagarna åt. Istället springer hon runt med den hemska spejflaskan efter mig så att jag blir blöt. Fattar inte problemet med att jag kollar bänkarna, jag bor också här faktiskt.

Jag tänkte att även resten av dagen skall ägnas åt ungefär samma saker faktiskt, bus bus och ännu mera bus.

Jag är född till fel djur, egentligen borde jag vara en häst. Dom verkar ha det hur soft som helst, varenda gång jag går förbi står dom i sina hagar. Antingen sover dom, leker dom eller det bästa av allt äter. Dom har alltid mat, kan det bli bättre? Det ser ganska gott ut dessutom, långa snören som man kan tugga i sig. Visserligen får dom dra vagnar ibland, men vad gör det? Verkar kul det också. Kanske om jag är riktigt snäll i detta liv, då kan jag ju återfödas till en häst. Dags att börja jobba på det!

Annars måste jag säga att jag gillar isen, man tar sig fram mycket fortare där. Man springer och för varje steg så glider man framåt också. Väldigt smidigt, mamma kanske skulle använda sig av det oftare. Kanske hon skulle bli lite snabbare.

En tredje sak också, jag ska numera speinga runt och leta efter kottar som mamma hållt i. Personligen fattar jag inte vad som var fel med vantar eller nycklar? Då såg man ju att där ligger det jag ska hämta. I skogen finns ju ungefär en miljon kottar, mycket jobbigare att leta igenom alla dom. Onödigt framförallt. Bättre med vantar, dom brukar jag ju också få leta upp. Inte ens när jag lekte med Napoleon fick jag paus från det. På tillbakavägen fick jag helt enkelt springa in i skogen och hämta den som mamma tappade i början av promenaden. Hon hade ju helt klart bara klampat rakt förbi, har hon inget luktsinne alls eller?

Det var roligt idag, jag fick minsann träffa en ny kompis. En stor, jag kunde gå under honom med lite vilja i alla fall. Fast han var snäll, vi sprang runt och brottades, lekte med pinnar och låg och boxades. Precis så som lek ska gå till. Sedan fick jag följa med honom in. Där fick jag smaka på hans mat och leka med alla hans leksaker och självklart även med honom. Perfekt, sådana kompisar borde man ha mer av!

Mamma är inte klok någonstans, hon slänger mat. Ja, ni hörde rätt. SLÄNGER MAT?! Skulle jag aldrig få för mig att göra, får man mat ska man vara tacksam och äta upp den. Något annat är vansinnigt. Jag erbjuder mig varj gång att äta upp den men det får jag såklart inte.

I övrigt håller mamma och moster på att lära mig massa töntiga saker. Snurra runt, pussas, buga och annat strunt. Fast jag får ju mat för det så visst, jag lyder. Inkallningar ligger dock inte högst upp på min viktighetslista just nu. Ibland vill man heller springa och leta något att äta, nosa efter intressanta dofter eller tugga på saker. Tyvärr hänger det en lång röd lina efter mig som gör att mamma på något sätt kommer ikapp. Funderar faktiskt på hur jag ska göra mig av med den där, en bra plan behövs.

Till sist lovar mamma att vi ska göra något kul imorgon. Om vi har samma åsikt om det som kommer hända återstår väl att se!

Idag har jag lekt med en annan hund, en brun vovve med bred skalle. Han var kul i alla fall, han förstod sig på det där med lek. Fast han skulle bestäma allting hela tiden och bet tag i allt mitt skinn och sedan sprang vi. När jag skulle bita i honom fanns det inget att ta tag i. Jag måste dessutom bli snabbare, till och med Viggo (hunden) var smidigare och snabbare än mig. Han var liksom framme vid leksaken innan jag ens hunnit starta och jag hann inte med honom när vi sprang i skogen och jag trillade mest i snödrivorna. Man tränar liksom inte sånt när jag är ute med mamma, hon springer inte så snabbt utan jag springer förbi utan att anstränga mig. Får helt enkelt börja springa fram och tillbaka hela tiden så jag ändå håller mig nära henne.

Det var också två små och lurviga hundar där. Såg inte så skrämmande ut vid första anblicken men där fick man minsann passa sig. Dom var kaxiga, utan att man gjorde någonting började dom morra. Man ska inte lite på såna små, det är en sak som är säker! Ne, tacka vet jag den stora. Vi hade kul tillsammans!

Jag har massa saker att skriva om varje dag, men mamma är latare än latast. Bara att få upp henne ur sängen på morgonen tar sin lilla tid. Först måste man väcka henne genom att buffa lite eller kanske slicka. Då kliar hon lite sömnigt kanske. För att hon ska resa sig och ta på sig alla lager kläder och gå upp måste man stå och gnälla vid dörren.

Hur som helst, egentligen gör vi inte så mycket på dagarna mer än det vanliga. Fast jag får vara lös mindre nu, resten ska ägnas åt promenader med inkallningar, kontaktträning och annat. Förhoppningsvis är det bara en dum grej hon håller på med just nu.

Annars uppskattar jag när mamma åker iväg för då får jag nästan alltid något gått att tugga på av morfar, han orkar nämnligen inte engagera sig. Fast inte mig emot, idag blev det märgben. Mums! Dessutom hittade jag en leksak till mig när jag rotade igenom kassarna mamma hade med sig hem, den tog jag och började bita sönder. Det är det roligaste.