.

Nu börjar all mat komma där ute igen. På prmenaderna kan man plocka smultron och plommon. Hemma kan man plocka krusbär och äpplen. Mamma påstår dock att dom inte är mogna ännu, men vad spelar det för roll? Dom är ju goda ju! Perfekt att bara sno åt sig några när man går förbi.

Annar tycker jag inte att värmen har speciellt mycket positivt att tillföra denna värld. Ingenting vid närmare eftertanke. Speciellt inte när man inte får bada, mamma har nämnligen satt ett gifthalsband på mig. Själv skulle hon aldrig ha det, men på sin stackars lilla hund är det tydligen okej.

Igår var det fodervärdsträff igen, jag var som vanligt bäst. Om jag får säga det själv i alla fall. Å andra sidan var det inte så svårt, för att gå i en trappa behöver man ju inte vara smart direkt. Tur det, annars hade det nog bara varit jag som kom upp. Sedan gick vi i Nordstan (ett jättestort hus där det luktar mat) och centralstationen, lite småspännande. Var nog fler människor där än vad jag någonsin träffat i Mjöbäck. Visserligen krävs det väl inte fler än 20 får att slå den siffran.

Idag har jag varit hos mammas kompis och hennes lilla hund, som inte gillar mig. Konstiga vovve, jag vill ju bara leka lite. Eller mycket kanske, men det kunde hon väl stått ut med! Dom hade väldigt varmt golv på uteplatsen, det brändes i trampdynorna. Man fick liksom lyfta upp en tass i taget och svalka den lite. Mamma tyckte det hade varit enklare att inte gå på golvet men lite utmaningar måste man ju ge sig själv! Egentligen var vi där för att testa en sele och den passade, tyvärr. Nu ska jag väl behöva spåra igen, undra hur jag skall slippa undan denna gången?

Nu är jag klar med en kurs till, skönt det. Fattar som sagt inte grejen med att gå långsamt fram till sakerna, inte heller med att vara omkring andra hundar utan att få leka med dom. Roligare är det när man får leka, som jag fick göra igår. Vi gick och hälsade på min kompis, Olivia, som jag träffade på aktiveringskursen. Där fick jag leka, hon är rolig. Dessutom fick jag bära på hennes ben, alltid uppskattat! Fast blev överfallen av två småhundar också, dom var småläskiga. Jag la mig ner på rygg och då bara dom ställde sig på mig, elakt. Blir ju tungt ju. Skulle ha skrämt dom lite kanske, få lite respekt. Fast då kanske dom hade bitit mig, man ska aldrig lite på småhundar.

Idag fick jag ben också, det är gott! Fast man får vara på sin vakt, helt plötsligt bestämmer sig mamma för att det är sluttuggat och då tas det bort. Tycker fortfarande att jag har för lite makt i det här hemmet, kunde ju få inverka på matschemat lite i alla fall. På tal om det sägs det att jag ska lära mig att apportera korv. Oj, vad korv jag ska äta. Mums!!

Idag har jag fått beröm över min lydiga hund, från två människor. Tro det eller ej, det är faktiskt inte första gången heller. Hur som helst så mötte vi en som var ute och gick med stavar som sa ungefär: "Det är så fantastiskt att se sånna duktiga och lydiga hundar. Han går alltid så fint när man ser er!" Jag hade sagt åt Auki att gå brevid mig och så gjorde jag lite tempoväxlingar och la in ett och annat sitt så han gick faktiskt fint just då och när jag stannade för att prata lite lämna han inte min sida heller. Däremot är det väl långt ifrån alltid så bra, hon måste haft tur och bara sett oss när han varit duktig!

Även av dagisfröknarna har vi fått beröm över hur duktig han är och hur fint han går. Dessutom brukar han ju hämta dummyn när barnen kastar den över staketet, låta dom klappa honom och snällt stoppa in sakerna dom matar honom med i munnen och spotta ut dom lite diskret för det mesta. Så han är populär där också!

Är mest facinerad över hur många människor det är som har full koll på mig men jag aldrig sett dom innan. Är fortfarande människor som kommer och frågar om Yard (schäfern vi hade lite då och då innan) eller kommenterar något om Auki, som sett oss massor av gånger. Jag måste vara väldigt ouppmärksam! Är till och med människor som kommenterat att Auki är lika duktig som Yard var, där måste jag nog försvara Yard lite dock. Han var mycket duktigare än vad Auki är, fast helt olika typ av hund också i och för sig! Yard var duktig jämt och Auki har sina ljusa stunder.

Hur som helst, på spårkursen vill Auki fortfarande springa framåt. När han väl spårar är han duktig, han måste bara börja göra det hela spåret och sluta fokusera på det runt omkring. Hade hoppats på att spår skulle kunna öka hans koncentrationsförmåga lite och få honom att fokusera en lite längre tid. Fast kanske kommer, vi har ju inte gjort det så många gånger ännu!

Människor är långsamma, väldigt långsamma. Om man vet åt vilket håll belöningen ligger, varför ska man då gå dit långsamt med nosen i backen? Om jag bara hade fått springa som jag velat hade jag hittat den där belöningen på 20 sekunder max, istället för flera minuter när man ska göra som människorna vill. Den tiden hade man kunat använda till att bada i vattenpölarna till exempel.

Inte nog med att jag ska gå långsamt och ha nosen i backen, jag måste dessutom dra med mig mamma. Hon kommer ju knappt framåt och stannar så fort jag försöker kasta mig framåt för att dra henne. Jag fick i alla fall prova en sele igår, det var roligt! Fast mest för att instruktören klappade på mig och alla ndra kollade på mig. Där stod jag med snören över hela mig typ och viftade på svansen medans alla skrattade och sa hur söt jag var. Till och med mamma tyckte jag var söt just då. Annars brukar jag få en känsla av att alla andra gillar mig mer än vad hon gör ibland!

Det konstiga med kurser är att instruktörerna helt plötsligt låter jättearga utan att man har gjort något. Eftersom jag var enda hunden där inne igår måste det ju varit mig dom skrek på, men jag låg bara och sov. Det kan väl inte vara något fel med det? Aja, jag brukar bara börja vifta på svansen så blir dom tysta igen. Tur det!

Auki är minsann inte bara fin utanpå utan han är fin inuti också, i alla fall höfterna och armbågarna ;) Annars tar han vilohelg denna helgen verkar det som, eller igår och idag i alla fall. Fast vi gick tre korta spår igår, för det mesta ville han rusa fram med nosen i luften men stundtals sänkte han den i alla fall. Vi ska väl göra samma sak idag är det tänkt och i morgon är det kurs igen. På måndag är det fodervärdsträff och på tisdag är det kurs igen. Allt på en gång!

Igår började vi våran fjärde kurs, en spårkurs. Eller från början hette den prova på bruks, men vi bestämde att bara köra spår så man lär sig tillräckligt för att kunna träna det själv sedan. Hur som helst så var det ganska intressant. Auki gjorde som vanligt, tänkte springa fram utan att spåra. Fast i slutet så verkade han ändå fatta lite, även om han fortfarande föredrog att springa fram. Kommer nog gå att lära honom det där också, även om han inte tycker att det är speciellt roligt att hitta bollen där utan hellre fortsätter att spåra. Tror nog att det kan funka bättre med någon tråkigt i spåret som han plockar upp och ger till mig och då får något roligt. Ska testa det ikväll, när vi spårar igen.

Nu ska vi göra en sak klar, jag är inte långsam, omogen och annat som Viggo kallade mig. Det säger han bara för att han ska framstå som tuffare. Jag vågar i alla fall äta ur vilken matskål som helst, flyger inte iväg bara för att det skrammlar lite i en grind eller blir rädd för en spelande Nalle Phu. Jag är modigare än han helt enkelt!

Nu har han i alla fall åkt hem, både tråkigt och skönt. Nu har jag mamma för mig själv och slipper kolla på när hon sitter och pussar på Viggo som ligger i hennes knä. Nu kan hon jaga mig när jag snott grejer istället, roligare.

Igår var jag på kurs igen, dom tar aldrig slut. När väl den ena är över börjar nästa. Jag kände i alla fall igen dom flesta från förra kursen, bara någon som var ny. Det var dock nya männiksor som stod och berättade vad vi skulle göra och inte. Fast lyssnade inte så mycket på den delen, passade på att sova och försöka få andra att klappa mig lite. Sedan gick vi ut och nu var det spår som gällde. Jag fick gå två korta på en äng, fast i slutet låg bara en boll. Hallå, vem blir glad över en boll? Jag skulle föredra matskål full med mat, korv, bajs, köttbullar, ja ni fattar. Vi ska tydligen göra om det hela på söndag. Är helt okej, fast tråkigt att sitta uppbunden och vänta medan alla andra spårar. Jag kan väl få gå alla spår?

Nu har jag, Viggo, minsann snott åt mig datorn och ska skriva lite sanningar om den lilla svarta varelsen jag tvingas bo med i flera dagar nu. Han är väldigt irriterande ibland, han låter mig aldrig vara ifred typ. I början var det jag som bet mig fast i honom, men nu har han börjat göra samma sak?! Trodde aldrig att han skulle våga det, men nu håller han på nästan hela tiden. Sedan följer han nästan varje steg jag tar. Nosar jag på ett ställe ska han också nosa där, springer jag så springer han, går jag och tigger mat är han strax bakom. Tror att jag är hans idol faktiskt!

Han är korkad dessutom. Han ligger på golvet när det finns soffor och knän att sova i till exempel och han sover på golvet hela natten? Varför? Det är ju bara hårt och kallt. Korkat! Sedan bryr han sig typ inte om rådjur heller utan verkar mest undra vad jag gör när jag skrämmer bort dom. Han är alldeles för ung och oerfaren och långsam. Tror nog han skulle behöva umgås lite mer med mig faktiskt!

Nu är Viggo här igen, denna knasiga men roliga kompis. Han har mycket konstigt för sig. Han kissar precis överallt hela tiden, fattar inte varför han gör så? Tar bara en massa tid om man ska stanna hela tiden! Sedan gör han massa saker som man inte får göra egentligen. Han hoppar upp i knät på mäniskor som sitter i soffan, han sover i sängen, han skäller på rådjur och sånt. Mamma verkar dock inte ha så mycket emot det, undrar just hur mycket skäll jag hade fått om jag gjorde samma sak!

Annars har han en väldigt skön säng med sig, den är minst lika bra som det är att ha en lekkompis. Ska önska mig en sån tror jag, vore fint med en egen! Mycket finare än mina trasiga täcken, är i och för sig jag själv som gjort sönder dom. Hmm, kanske får skylla mig själv lite. Fast bara lite!

Det är varmt, jag borde få ligga i sjön hela dagarna men icke. Som ni märker är det väldigt sällan som det blir som jag vill. Istället dras jag runt från ena stället till det andra. En dag var jag på olika ställen i Göteborg och igår var jag och kollade när mamma väsnades tillsammans med massa andra bärandes på det ena instrumentet efter det andra. I solen, djurplågeri skulle jag vilja kalla det. Inte en enda godis fick jag på hela dagen heller, så jag var hungrig. Är jag visserligen jämt.

Annars dras jag ut på promenader på morgonen och kvällen mest, tycker dock det är för varmt då också. Ibland ska man helt enkelt inte hålla på och röra på sig så mycket. Det kan man göra när marken är vit, då är det skönt!

Detta fick Auki av mig i födelsedagspresent och glad blev han!

Igår fastnade jag i fodersäcken. Skulle krypa in för att få tag i dom sista kulorna och sedan kom jag inte ut igen. Tur att det var moster som såg mig, mamma hade väl bara skrattat och gått och hämtat kameran eller något. Sedan skrattat lite till innan hon hjälpt mig.

Hon övergav mig idag också, nästan hela dagen. Fast det är bra, mormor kommer aldrig ihåg hur mycket mat jag skall ha så jag får alltid lite mer än vad jag borde. Inget jag tackar nej till, då tar det tio sekunder längre tid att äta upp. Mamma var tydligen på en agillitytävling idag och gissa vad jag skulle göra på kvällen då? Självklart hoppa över stockar, balansera på andra, springa slalom mellan träd och så vidare. Fast var ganska roligt för jag fick se mamma springa. Man kunde bita lite i kläderna också.

Sedan har hon fått för sig att vi ska syssla med rallylydnad så det är ett himla svängande, sittande, gående hit och dit och annat. Lite smådrygt ibland och kul ibland. Beroende på hur mycket lek och godis man får!