.

Nu är jag hemma igen, eller jag har varit hemma i flera dagar och jag gillar det. Här är jag ensam och kan få all uppmärksamhet. Fast jag har en stor tratt runt huvudet, visserligen inte hela tiden men ändå. Hur som helst, i början var den ganska irriterande men det gäller ju att vända allt till något bra. Därför använde jag den till att slå ner godisskålen från bänken, eller i alla fall putta till den så att det trillade ner några kulor. Förövrigt kan jag både ta av den och slicka på stygnen med den på, onödig pryl. Människor bara tror att dom är smarta, vi överlistar dom med hästlängder utan ansträngning. Fast jag slickar inte ändå, leder bara till skäll.

Annars råder det motionsförbud, igen. Astråkigt, trodde jag skulle slippa det sedan sist. Jag får gå koppelpromenader, spännande liksom. Fast igår såg jag tre gigantiska djur ute i skogen, mamma kallar dom älgar. Jag hade inget behov av att gå närmare kan man säga. Finns visst hundar som jagar sådana, idioter. Man ska alltid ge sig på dom som är mindre, eller rådjur. Dom ser i alla fall snälla ut.

När det är motionsförbud får jag mindre mat i matskålen och förväntas hitta resten själv, eller jobba för den på annat sätt. Det går åt lika mycket energi att hitta maten som man får genom att äta den, minst! Idag la hon dessutom godis i en burk som jag skulle öppna. Men hon berättade minsann inte att det gick att öppna burken genom att ta av locket. Hade jag bara vetat det hade jag ju sluppit bita sönder hela botten. Bättre info nästa gång tack.