.

(Klicka på bilden)

Mitt och Aukis liv tillsammans är över, slut, finito. Hans madrasser kommer att förbli orörda, tuggbenen förbli otuggade och visselpipan ligga kvar på bänken i köket. Jag kommer inte vakna av att han puttar på mig, jag kommer inte få se honom stå i trappan med ögonen fulla av bus och en penna i munnen eller ligga på golvet med honom snarkandes tätt intill. Kommer aldrig ens få se honom mer. Han kommer att lägga huvudet i någon annans knä när han vill ha godis. Kanske kommer denna person bara att tycka det är irriterande eller så kommer den att gilla det. Inte vet jag!

Hur som helst så känns det väldigt tomt, han skulle ha varit här nu. Skulle ha kommit i fredags. Visserligen så misstänkte jag att han inte skulle komma tillbaka när jag lämnade honom, men förträngde liksom den tanken. Carin bestämde sig alltså för att inte använda honom, han va för impulsiv. Jag fick välja på att köpa honom eller bli av med honom och framtiden är för osäker för att köpa honom. Tråkigt men sant.

Fick mejl där det stod lite om vart han skulle komma, fast jag läser det inte som om det handlar om Auki. Mer som "Kul att du hittat ett bra hem åt din Auki. Själv väntar jag på att min ska komma tillbaka så jag kan ge honom ett bra liv." Fast kommer han ju inte göra, någonsin. Försöker helt enkelt inte tänka på det, men är svårt det med. Dels är han ju på bild på mobilen, på kalendern och på väggarna. Det finns bajspåsar i alla fickor fortfarande och man hittar lite hundhår här och där. Ändå har han aldrig varit en del av livet här så förmodligen kommer det bli mycket jobbigare när man kommer hem till Mjöbäck, där ska han liksom komma och vifta på svansen när man öppnar dörren om han inte är med i bilen. Där kommer allting påminna om honom. Lådorna i köket, stigarna i skogen, bilen, äpplena han alltid skulle äta, tvättmaskinen, madrassen på golvet där vi båda sov osv osv.

Nåväl, jag slapp i alla fall gå och vänta på ett visst datum då han ska flytta. Hade förmodligen hängt mig fast i hans halsband och vägrat släppa eller något annat moget efter att ha gråtit över det i tre våra sista tre veckor. Nu ångrar jag lite att jag inte kramade om honom och sa hej då utan bara gav över kopplet. Fast va spelar det för roll, Auki hade förmodligen inte tid att kramas med mig ändå. Bara jag som skulle vilja ha gjort det!

Är dessutom tråkigt att lämna en hund som man lagt ner så mycket tid och jobb på i grunden. Kommer aldrig att kunna göra det igen och förmodligen kommer det därför aldrig att bli så bra som det blev. Han va långt ifrån lydnadschampion men grunden fanns där. Det började falla på plats, han började lyssna mer och bli uppmärksam. Hade vi fått lite tid till hade vi nog nått punkten där det mesta funkade. Målet va att starta i en rallylydnadstävling innan han åkte tillbaka. Nu kommer han bli aktiv sällskapshund va jag vet, lite tråkigt tycker jag. Hade tänkt mig att han skulle ut på tävlingsbanorna (ja, planeringen är hälften av det roliga så jag planerade våran framtid även om den aldrig skulle komma) fast bara han trivs blir det bra vilket som.

Nu har jag skrivit klart, bloggen kommer väl att dö ut. Kommer förmodligen visas en del bilder och filmer från att han kom tills dess att han åkte någon gång i den närmaste framtiden. Tills dess kan jag bara säga att jag kommer sakna Valpen, Auki, Tjockepongon, Lakrispuckot, den lilla svarta (kärt barn har många namn) väldigt, väldigt mycket <3

Idag har jag snackat lite med asfaltläggare. Både dom och en annan labbeägare har stannat och sagt att jag är duktig idag. Det är bra, kanske dom kan övertyga mamma om också. Jag gick i alla fall snällt bredvid mamma förbi och sen fortsatte jag med det medan dom gick bakom och visslade och grejade. Jag kollade lite intensivare och buffade lite för att få hälsa och tillslut fick jag ett varsegod. Tjoohoo! Dom var trevliga. Fast dom hade väntat sig en slapp hund eftersom jag gick så fint, men inte då. Jag studsade runt, gjorde kullerbytta och lät dom klappa lite med. Hade hoppats på att få kolla lite närmare på alla roliga maskiner, men fick jag inte.

Vid andra tillfället hade jag hellre pratat med labben som satt bak i bilen än bara stå där och lyssna. Det är inte riktigt min grej. Livet är för kort för att bara stå och lyssna. En annan sak som livet är för kort för är vika handdukar, men det skall jag tydligen lära mig nu. Helt okej i början för då får man massa med godis. Sen när godisarna blir färre och färre vill jag nog inte syssla med det mer!

Jag har varit på semester, på Öland. En semester går ut på att åka till ett nytt ställe där man liksom har baslägret. Sedan ägnar man hela dagarna åt att åka bil till andra ställen, gå runt där och sedan äta. Om man nu är människa, jag fick bara ligga under bordet och vara hungrig. Det är i alla fall det man gör. Man utnyttjar dock inte ställena man är på. När man är vid havet står man bara och kollar istället för att bada. När man är i städer går man bara istället för att nosa och passa på att smaka på allt som ligger på marken. När man är vid stora öppna fält med fåglar på kollar man bara istället för att jaga upp om. Med andra ord är det fullständigt värdelöst! Fattar inte grejen alls, nästa gång tänker jag inte åka med. Man blir bara nervös av allt packande, möblerna som mamma, mormor och morfar åkte iväg med för längesen har fortfarande inte kommit tillbaka. Jag och mamma sover fortfarande på golvet!

Dessutom inkräktar man på andra hundars revir. Tycker det är läskigt, jag vill inte bli ovän med dom liksom. Därför får man tänka sig lite för var man kissar, inte sno någons revir. Här hemma är ju liksom allting delvis mitt, känns tryggare!

Nästan en vecka sedan mamma skrev här, hon påstår att hon har fullt upp med att hålla reda på mig och Viggo? Vi som är så snälla så. Viggo fattar förövrigt ingenting. När man har rivit ner saker som man egentligen inte får ha och blir påkommen ska man inte bara stå kvar och se skyldig ut. Då gäller det att trycka in så mycket som man bara kan i munnen på en gång och springa. Annars ger man ju liksom upp direkt, mesigt! Det gäller att ge mamma en uppgift för att få tag på det man snott. Har man mycket i munnen kan man dessutom spotta ut en liten del och få godis och sen springa iväg med den som är kvar i munnen = två godisar. Det ni!!

Idag kom Viggos syrra på besök och precis som min ena syrra va hon lite tjurig. Fast hon var ganska kul ändå, om man bara fattade vad hon menade hela tiden. Gör man väl om man leker ett tag, vi träffades ju bara några minuter. Lite va hon i alla fall, gillar nog Viggo bäst ändå. Även om han är knäpp och högljudd. Aldrig träffat en hund som snackar så mycket hela tiden, va ska det vara bra för egentligen? Man klarar sig bra utan att gapa som han göra, se bara hur bra det blivit för mig!

Igår hjälpte Auki till att tvätta. Han la in all tvätt faktiskt och i slutet stod jag i andra änden av tvättstugan och kastade tvätten till honom. Han fångade och la in den i maskinen. Sånt tycker jag är väldigt kul. Ungefär lika kul som jag tycker att det är när han hjälper till att bära besticken till bordet. Han har fått en liten papperspåse som han får bära runt på med olika saker i.

Nästa prjekt är att han ska börja markera ljud. Vi har börjat träna med äggklockan. När den ringer ska han komma och putta på mig och sedan visa vad ljudet kommer ifrån. Han har dock inte kopplat ihop puttandet med ljud ännu riktigt, men det kommer väl. Kul är det i alla fall.

En annan grej jag insåg att han lärt sig helt själv, utan att jag vetat om det. Om jag till exempel gått upp på toaletten på natten har han aldrig reagerat speciellt även om jag tänt lampan utan han har legat kvar. Har funderat på varför han inte hänger med. Fast i natt skulle jag döda någon flygande varelse och tände då lampan. Auki låg kvar men sedan när jag satte på mig glasögonen gick han upp och gick till dörren. Alltså har han kopplat ihop glasögonen med att vi går upp och gör något. Smart vovve!

Det går en reklam på TV som går ut på att allt blir roligare om man säger ja lite oftare. Dom släpper ut undulater i hela huset, klipper av sig håret och så vidare. Där har mamma någonting att lära sig tycker jag. Livet hade blivit roligare då men framförallt smaka godare. Mycker godare.

Idag har jag träffat Poppe, han kom ut på gatan när jag gick förbi. Han är kul, fast lite läskig. Man vet aldrig med andra hundar. Fast han är inte så smidig så till och med jag hade nog haft en chans att springa ifrån honom.

Annars är världen full av konstiga och mystiska stenar, ensilagebalar och bilar mitt på skogsvägarna. Här går man minsann knappt säker någonstans och mamma gör ingenting åt något. Hon bara klampar genom världen utan minsta lilla misstanke. Som jag nämnt tidigare är det ett under att hon klarade sig i 19 år utan mig. Otroligt!

Idag har jag varit bland tusentals andra hundar igen. Trångt var det också och hundarna morrade på mig, läskiga exemplar. Vågade ju knappt gå runt där, men luktade gott på marken. Man kunde hitta lite saker att stoppa i munnen också, det är sånt som höjer upplevelsen. Föredrar emellertid Borås.

Annars har jag haft lerdikestestning idag. Man måste ju hålla lite koll på vilket som är lerigast, vilket som är mest svalkande, vilket som luktar godast och sånna saker. Jag hann nog med fem stycken eller något. Ganska dåligt med lera nu för tiden men i ett fanns det en hel del, gott luktade det också! Sedan finns det ett annat som inte syns, kanon. Det ser ut som om det bara är buskar och gräs och helt plötsligt försvinner man bara ner i ett dike. Gör man det lite diskret ser knappt mamma att man badar. Gillar att bada i diken som inte är leriga också.

Ni skall få ett tips också. Om man tar med sin boll och lägger den i mitten av ett lerdike så kanske man kan få bada dubbla gånger. Om ens ägare är tillräckligt lat eller inte gillar lera. Funkar inte på min mamma, men jag ger inte upp hoppet. En vacker dag ska jag bada två gånger i samma dike!!

Äntligen har poletten trillat ner hos Auki i spåret. Idag var nosen i backen under alla tre spåren hela tiden. Visserligen låg han på lite för snabbt och vimsade ut från primärspåret en del, men det får vi ta tag i senare. Första steget är ju ändå att nosen är nere.

Annars hade jag tänkt lära honom att vara lite draghjälp när vi ska springa. Fast självklart gick han inte en decimeter framför mig vid den träning. När han väl va framför gick det dock kanon, han lyssnade på sakt/stanna och sprang på bra.

Annars har vi lite inkallning att träna på. Han har stuckit iväg efter katt en gång och en gång skulle han över till grannen och leta efter deras hundar som stog på balkongen och skällde (han fattade inte att dom var uppe i luften). Grejen är att han springer och äter kattskit, vilket är mycket godare än foderkulor. Fast ska nog få ordning på det också.

Jag är bara aktiv på morgonen och kvällen nu. Tar i och för sig ett tag att dra upp mamma ur sängen men sedan blir det livat. Eller snarare morgonpromenad, frukost och sedan en långpromenad. Lång idag och bitvis tråkigt. Sedan kommer man till skogsvägen och då blir det kul. Då är det dags för alla lekar och uppgifter och har man tur kan man slinka ner i ett dike och bada lite. Lyckades jag med idag, det gäller att ha timing. Man måste se till att linan inte är nära mamma och sedan får man liksom hoppa ner direkt, inga omvägar. Idag var jag visserligen lös och då blir det mycket enklare.

Igår såg jag en liten harunge med två katter. Den var död, stupid cats. Jag hade då aldrig dödat en liten unge, jag hade mer velat leka. Varför ska jag då vara i koppel när katterna får springa lösa och döda djur. Jag äter ju inte fåglar heller, eller dödar möss genom att leka med dom. Jag borde få vara lös, kanske skulle låna ut mitt koppel åt dom? Fast vem ska då bajsa i våran trädgård så att jag kan äta lite?

Viggo är här och stör mig nu igen. Han ska ha dragkamp, bita i mitt skinn, ta mammas uppmärksamhet och är allmänt jobbig. Och allmänt kul också, jag är på honom minst lika mycket. En sak funderar jag över emellertid. Han har enda sedan första gången vi träffades hållt på att bita i mig. Jag tänkte då att eftersom det är såhär man gör så får väl jag göra samma sak. Sagt och gjort, men nu morrar eller gnäller han så fort jag gör det. Varför? Han har ju lärt mig att det är så man gör?

Han vägrar dessutom gå i vatten. Igår när jag och Ålivia badade i en damm vägrade han gå i. Han sprang runt, runt istället. Idag när jag skulle bada så vägrade han blöta ner mer än framtassarna. Han kunde ju i alla fall testa att gå i vattnet. Det är jättekul ju. Man kan hoppa, springa, skvätta och simma. Mamma har dock vissa tillägg där också. Man ska gå fram i vattnet för det är tydligen bättre träning och sedan skall man simma runt i båda varven. Överskattat, simma bort till schäfrarna va en mycket bättre idé. Som vanligt fanns det ett koppel som hindrade mina brilljanta idéer!!

Igår var jag bland en massa hundar. Stora, små, smala, tjocka, långa nosar, korta nosar, lång päls, kort päls. Ja ni fattar, en del såg mer eller mindre inte kloka ut! Dom sprang runt i ring inna på en plan som hade massa tält längs med sidorna. Sedan sprang dom en och en och fick hälsa lite på någon människa som hälsade på alla. Såg knäppt ut, så hoppade den biten. Jag spatserade omkring och kollade på alla andra, hittade något att äta på på marken, kollade när andra åt och låg och kollade. Träffade några vovvar jag träffat innan, bland annat min syster. Hon var en riktig bitch, hon bara drog upp läpparna och morrade samtidigt som hon hoppade mot mig. Otrevlig, jag gillar Assa bättre! Hon är ju snäll och glad i alla fall! Uppfödarna var dock trevliga, fast fanns så mycket annat att kolla på så hade liksom inte tid att hälsa direkt, bäst att lägga sig på rygg också. Man vet liksom aldrig.

Efter att ha varit där i några timmar tror man att man ska få komma hem och sova. Men nej då, då hämtar vi Viggo igen så då kan man ju inte sova. Då är det lek resten av dagen. Inte riktigt hela dagen men länge i alla fall. Han är kul, fast lite störig. Å andra sidan stör jag honom så fort han lugnar sig också, är lite av en lek. Han ska liksom inte bestäma när vi ska göra vad, jag ska bestämma!

Nu börjar all mat komma där ute igen. På prmenaderna kan man plocka smultron och plommon. Hemma kan man plocka krusbär och äpplen. Mamma påstår dock att dom inte är mogna ännu, men vad spelar det för roll? Dom är ju goda ju! Perfekt att bara sno åt sig några när man går förbi.

Annar tycker jag inte att värmen har speciellt mycket positivt att tillföra denna värld. Ingenting vid närmare eftertanke. Speciellt inte när man inte får bada, mamma har nämnligen satt ett gifthalsband på mig. Själv skulle hon aldrig ha det, men på sin stackars lilla hund är det tydligen okej.