.

Jag var väldigt tveksam till en början men måste nog säga att det är ett ganska okej ställe jag hamnat på, till och med ganska kul. Jag är förmodligen världsmästare i människoträning, redan första gången funkar mina trix. På natten räcker det att jag gnäller lite så hoppar mamma upp ur sängen och vi springer ut. Vet ni vad det bästa är, hon behöver inte ens någon belöning! På dagarna behöver jag inte mer än titta på henne så kommer hon och gör det jag vill. Annars så ägnar jag dagarna åt det som jag vill, leker med min leksak. Den ser ut som en bläckfisk, eller rättare sagt såg ut som en bläckfisk. Jag gör mitt bästa för att ändra form på den, samma sak med mamma. Men hon är seg måste jag säga och demonstrerar så fort man öppnar munnen, irriterande.

Annars finns det hur mycket som helst att upptäcka. Vem skriker högst när jag bits? Hur lång tid tar det innan man gnagt av ett stolsben? Vilket hål i grannens häck är bäst att smita genom? Jag kommer snart vara professor i ämnet; Marsvägen 8. Det ni!

Shit, varför kunde ingen berätta tidigare att jag skulle hänga med mina besökare hem? Det var inte min plan, definitivt inte! Då hade jag ju tuggat sönder skorna förra besöket, eller kanske fjäskat istället? Nu har de varken respekt för mig eller tycker att jag är världens underbaraste lilla varelse, utan något mitt emellan.

Min nya mamma, som hon kallar sig, tror att jag är en mes. Varför skulle jag vilja sitta i hennes knä när det finns ett helt baksäte att utforska? Dessutom flera fönster att kolla ut genom och försöka rymma från. För ni ska veta att det är livsfarligt att åka bil, helt plötsligt blir det tvärstopp och man ligger på golvet.

Hon tror att jag är korkad också. När bilen stannar påstår hon att jag är hemma, haha. Ja må vara ung men nog ser jag skillnad på mitt hem med mina kompisar och en tom gräsmatta. Jaja, den duger i alla fall till att sova på. Länge!

Jaha, då var det dags för besök idag igen. Samma visa denna gång fast nu har ytterligare en kommentar tillkommit ”Så stora dem har blivit!”. Jo, valpar brukar växa. Puckon! Hur som helst, idag var det roligare. Vi visade alla trix vi kan. Vi bet sönder saker, grävde hål i marken och bet alla i tårna när de satt vid bordet. Haha, ingen ska tro att vi är lika snälla som söta! Fast det konstiga är att denna skrämselpropaganda aldrig funkar på en viss sorts människor. Istället skrattar dem bara och tycker alla dumheter är kul samt fortsätter utbrista hur söta vi är. Måste förbättra tekniken till nästa gång, om jag biter sönder skorna kanske?