.

Det var roligt idag, jag fick minsann träffa en ny kompis. En stor, jag kunde gå under honom med lite vilja i alla fall. Fast han var snäll, vi sprang runt och brottades, lekte med pinnar och låg och boxades. Precis så som lek ska gå till. Sedan fick jag följa med honom in. Där fick jag smaka på hans mat och leka med alla hans leksaker och självklart även med honom. Perfekt, sådana kompisar borde man ha mer av!

Mamma är inte klok någonstans, hon slänger mat. Ja, ni hörde rätt. SLÄNGER MAT?! Skulle jag aldrig få för mig att göra, får man mat ska man vara tacksam och äta upp den. Något annat är vansinnigt. Jag erbjuder mig varj gång att äta upp den men det får jag såklart inte.

I övrigt håller mamma och moster på att lära mig massa töntiga saker. Snurra runt, pussas, buga och annat strunt. Fast jag får ju mat för det så visst, jag lyder. Inkallningar ligger dock inte högst upp på min viktighetslista just nu. Ibland vill man heller springa och leta något att äta, nosa efter intressanta dofter eller tugga på saker. Tyvärr hänger det en lång röd lina efter mig som gör att mamma på något sätt kommer ikapp. Funderar faktiskt på hur jag ska göra mig av med den där, en bra plan behövs.

Till sist lovar mamma att vi ska göra något kul imorgon. Om vi har samma åsikt om det som kommer hända återstår väl att se!

Auki uppförde sig bra idag, när vi var inne och fikade låg han mest stilla. Visserligen hade han koppel på sig, men det var väldigt duktigt ändå. Pudlarna gick runt honom och han låg ändå kvar. Visserligen tyckte han nog att dom var lite läskiga, det var två kaxiga små damer. Jag blev i alla fall imponerad, det finns hopp även för honom. Sedan är han väldigt snäll runt andra hundar, alla bestämer över honom. Han bara lägger sig ner och ger sig.

Annars har han nu också lärt sig att dra av strumporna, med lite fara för alla tår. Han kan också buga, var är näsan, gå upp i knät och sånt viktigt som vilken hund som helst bör kunna. Dessutom har han fått hjälpa till att bära sin filt från sängen och lägga den i tvättmaskinen. Lite svårt eftersom han envisades med att gå på filten samtidigt som han hade den i munnen.

Vi tränar också på hundmöten, vilket går bra ibland och ibland inte. Om den mötande hunden går fint går det bra men om den hoppar/gnäller/springer runt och så vidare blir störningen för stor. Vi får träna på, problemet är bara att varenda hund här i byn är antingen lös och okontrollerad eller så vänder ägaren så fort en annan hund kommer.

Tror dessutom att hundmöten hade kunnat gå bättre om Auki inte var kopplad. Okej, vi kanske behöver träna lite mer men det mesta går faktiskt bättre när han är lös. Då går han så fint snett bakom mig, kopplar jag honom eller håller i kopplet ska han hålla på med tusen olika saker istället för att gå. Han kan dessutom inte gå fint i kopplet om man går tillsammans med andra hundar, fast vi tränar ju aldrig det så inte så konstigt kanske. Vi behöver fler hundkompisar helt enkelt.

Idag har jag lekt med en annan hund, en brun vovve med bred skalle. Han var kul i alla fall, han förstod sig på det där med lek. Fast han skulle bestäma allting hela tiden och bet tag i allt mitt skinn och sedan sprang vi. När jag skulle bita i honom fanns det inget att ta tag i. Jag måste dessutom bli snabbare, till och med Viggo (hunden) var smidigare och snabbare än mig. Han var liksom framme vid leksaken innan jag ens hunnit starta och jag hann inte med honom när vi sprang i skogen och jag trillade mest i snödrivorna. Man tränar liksom inte sånt när jag är ute med mamma, hon springer inte så snabbt utan jag springer förbi utan att anstränga mig. Får helt enkelt börja springa fram och tillbaka hela tiden så jag ändå håller mig nära henne.

Det var också två små och lurviga hundar där. Såg inte så skrämmande ut vid första anblicken men där fick man minsann passa sig. Dom var kaxiga, utan att man gjorde någonting började dom morra. Man ska inte lite på såna små, det är en sak som är säker! Ne, tacka vet jag den stora. Vi hade kul tillsammans!

Jag har massa saker att skriva om varje dag, men mamma är latare än latast. Bara att få upp henne ur sängen på morgonen tar sin lilla tid. Först måste man väcka henne genom att buffa lite eller kanske slicka. Då kliar hon lite sömnigt kanske. För att hon ska resa sig och ta på sig alla lager kläder och gå upp måste man stå och gnälla vid dörren.

Hur som helst, egentligen gör vi inte så mycket på dagarna mer än det vanliga. Fast jag får vara lös mindre nu, resten ska ägnas åt promenader med inkallningar, kontaktträning och annat. Förhoppningsvis är det bara en dum grej hon håller på med just nu.

Annars uppskattar jag när mamma åker iväg för då får jag nästan alltid något gått att tugga på av morfar, han orkar nämnligen inte engagera sig. Fast inte mig emot, idag blev det märgben. Mums! Dessutom hittade jag en leksak till mig när jag rotade igenom kassarna mamma hade med sig hem, den tog jag och började bita sönder. Det är det roligaste.

Idag har jag varit iväg och träffat dom andra labradorerna igen. Fast först måste man göra olika övningar som går ut på att inte hälsa på dom man möter, varken hundar eller människor. Lite tråkigt men var väl bara att stå ut med det en stund, alla blir så sura annars. Man vet dessutom inte vad Carin hittar på så jag passade på att fjäska redan innan hon hittat något fel. Sedan fick vi gå mellan olika saker, mat och leksaker. Fast där var jag ganska duktig om jag nu får säga det själv, det är ju inte mitt fel att mamma är för mesig för att jag ska lyssna. Sedan hade jag fått vara ute i skogen på morgonen också så lite av energin var redan borta denna gången.

Det roligaste är i alla fall när övningarna är klara för då får man springa och leka med alla andra, superkul. Alla andra hundar mamma hittar som jag ska leka med tycker inte om mig. Fattar inte varför, jag som är så snäll jämt. Dom jag lekte med idag förstår i alla fall det där med lek, där kan man springa lite och knuffas utan att någon blir rädd. Superduperkul, dessutom fanns det massa pinnar att tugga på.

Mamma lär sig aldrig att man inte ska bråka med mig. Jag skulle ju sitta och ha tråkigt utanför en affär så nu ser jag till att vara tråkig hela tiden. När hon vill gå ut sover jag, när vi var ute och jag skulle få välja själv vad jag ville göra tog jag en pet-flaska och satte mig filosoferade lite. Där fick hon stå, fast som vanligt bestämde hon att vi skulle göra något annat och då valde jag att att tugga pinnar. Allt för att hon ska ha tråkigt.

Annars springer vi runt i skogen = kul och går vanliga promenader runt i byn = tråkigt, astråkigt närmare bestämt. Man bara går och går och går runt, runt, runt. Ingenting händer, man får inte ens nosa någonstans. Fattar inte varför man envisas att utsätta hundar för detta.

Mamma har fått en ny idé igen, nu skall jag lära mig att ha tråkigt. Det måste vara en av dom dummaste grejerna att lära sig, man borde väl satsa på att alltid ha roligt isället? Först träningen gick ut på att vi sätter oss utanför affären och sedan sitter man bara där. Inte hälsa på dom som går förbi, inte leta efter något smaskigt att stoppa i munnen eller jaga papper som flyger runt i vinden utan bara sitta där och vänta. Riktigt dumt, man ser ju dum ut dessutom.

I skogen är det roligare för där får jag minsann göra precis som jag vill bara jag kommer när mamma ropar. Då sitter jag inte och väntar bara i alla fall. Sedan börjar snön försvinna också, idag fick jag springa på mossa igen. Fast med den röda linan efter, det finns nämnligen både rådjur och älgar där och mamma tror att jag kanske skulle lägga energi på att jaga dom. Jag skulle tro tvärtom, det är hon som letar efter djuren hela tiden. Jag bryr mig inte direkt, godare att äta deras skit. Den springer inte iväg heller.

I morse när vi var ute i skogen såg jag inte riktigt var Auki var så jag kallade in honom. Jag hörde något börja springa och kolla in i skogen, men det var något brunt som kom. Ett par meter framför mig kommer ett rådjur ut ur skogen och vänder åt mitt håll på den upptrampade stigen. Tack och lov hann det svänga en gång till innan den sprang in i mig.

Hur som helst, några meter längre bort kom Auki också ut ur skogen bara ett par sekunder efter rådjuret. Funderar lite på om man faktiskt jagade rådjuret eller om det såg honom först och började spring medan Auki kom på sin inkallning. Tror faktiskt på det sista, även om det låter väldigt konstigt, för när han kom till stigen stannade han till och kollade vad det var som sprang i skogen. Fast han kom i alla fall när jag påminde honom om vad han höll på med. Så oberoende på om han jagade eller inte, var det inga större problem att bryta honom. När jag såg rådjuret tänkte jag mer "Jaha, då ser man inte den hunden på ett tag då kanske." Å andra sidan har han inte varit så intresserad av att jaga vilda djur innan, men någon gång ska väl vara den första.

Annars tränar vi på att han skall lämna av dummyn på vänster sida, han lär sig att dra av mina strumpor och sitt/ligg/stå så att det ska befästas lite mer.