.

Idag har jag snackat lite med asfaltläggare. Både dom och en annan labbeägare har stannat och sagt att jag är duktig idag. Det är bra, kanske dom kan övertyga mamma om också. Jag gick i alla fall snällt bredvid mamma förbi och sen fortsatte jag med det medan dom gick bakom och visslade och grejade. Jag kollade lite intensivare och buffade lite för att få hälsa och tillslut fick jag ett varsegod. Tjoohoo! Dom var trevliga. Fast dom hade väntat sig en slapp hund eftersom jag gick så fint, men inte då. Jag studsade runt, gjorde kullerbytta och lät dom klappa lite med. Hade hoppats på att få kolla lite närmare på alla roliga maskiner, men fick jag inte.

Vid andra tillfället hade jag hellre pratat med labben som satt bak i bilen än bara stå där och lyssna. Det är inte riktigt min grej. Livet är för kort för att bara stå och lyssna. En annan sak som livet är för kort för är vika handdukar, men det skall jag tydligen lära mig nu. Helt okej i början för då får man massa med godis. Sen när godisarna blir färre och färre vill jag nog inte syssla med det mer!