Asfaltsläggare

Idag har jag snackat lite med asfaltläggare. Både dom och en annan labbeägare har stannat och sagt att jag är duktig idag. Det är bra, kanske dom kan övertyga mamma om också. Jag gick i alla fall snällt bredvid mamma förbi och sen fortsatte jag med det medan dom gick bakom och visslade och grejade. Jag kollade lite intensivare och buffade lite för att få hälsa och tillslut fick jag ett varsegod. Tjoohoo! Dom var trevliga. Fast dom hade väntat sig en slapp hund eftersom jag gick så fint, men inte då. Jag studsade runt, gjorde kullerbytta och lät dom klappa lite med. Hade hoppats på att få kolla lite närmare på alla roliga maskiner, men fick jag inte.

Vid andra tillfället hade jag hellre pratat med labben som satt bak i bilen än bara stå där och lyssna. Det är inte riktigt min grej. Livet är för kort för att bara stå och lyssna. En annan sak som livet är för kort för är vika handdukar, men det skall jag tydligen lära mig nu. Helt okej i början för då får man massa med godis. Sen när godisarna blir färre och färre vill jag nog inte syssla med det mer!


Semester

Jag har varit på semester, på Öland. En semester går ut på att åka till ett nytt ställe där man liksom har baslägret. Sedan ägnar man hela dagarna åt att åka bil till andra ställen, gå runt där och sedan äta. Om man nu är människa, jag fick bara ligga under bordet och vara hungrig. Det är i alla fall det man gör. Man utnyttjar dock inte ställena man är på. När man är vid havet står man bara och kollar istället för att bada. När man är i städer går man bara istället för att nosa och passa på att smaka på allt som ligger på marken. När man är vid stora öppna fält med fåglar på kollar man bara istället för att jaga upp om. Med andra ord är det fullständigt värdelöst! Fattar inte grejen alls, nästa gång tänker jag inte åka med. Man blir bara nervös av allt packande, möblerna som mamma, mormor och morfar åkte iväg med för längesen har fortfarande inte kommit tillbaka. Jag och mamma sover fortfarande på golvet!

Dessutom inkräktar man på andra hundars revir. Tycker det är läskigt, jag vill inte bli ovän med dom liksom. Därför får man tänka sig lite för var man kissar, inte sno någons revir. Här hemma är ju liksom allting delvis mitt, känns tryggare!


Världen blir allt konstigare

Mamma håller på att tömma vårat rum?! I torsdags bar hon, morfar och mormor ut nästan alla möbler och bar in i en stor bil. Jag ville också vara med men istället fick jag stå fastbunden och kolla på. Mamma anser nämnligen att man inte kan lita på mig lös, dumheter! Hur som helst är det helmysko. Vart är alla grejer? Varför sover mamma på golvet helt plötsligt, det är ju min plats. Fast är ganska mysigt för då kan man krypa upp bredvid och lägga sig på morgonen en stund. Får man inte om madrassen är upphöjd. Vad är det för korkad regel förresten. Är ju inte så stor skillnad om det är ben på madrassen eller inte? Människor har sina udda idéer, minst sagt!

Häromdagen såg jag dessutom en gigantisk, konstig, brummande fågel eller något. Fast såg inte ut som en fågel. Istället för två vingar vid sidorna om kroppen hade den flera smala snurrande saker högst upp. Dom åkte runt, runt och väsnades. Sedan snurrade dom ännu snabbare och så lyfte den med människor i. Mamma trodde jag skulle bli rädd för den men eftersom den precis ätit flera människor så tänkte jag att den kanske var mätt. Vad det nu är för något?

Flykt

Nästan en vecka sedan mamma skrev här, hon påstår att hon har fullt upp med att hålla reda på mig och Viggo? Vi som är så snälla så. Viggo fattar förövrigt ingenting. När man har rivit ner saker som man egentligen inte får ha och blir påkommen ska man inte bara stå kvar och se skyldig ut. Då gäller det att trycka in så mycket som man bara kan i munnen på en gång och springa. Annars ger man ju liksom upp direkt, mesigt! Det gäller att ge mamma en uppgift för att få tag på det man snott. Har man mycket i munnen kan man dessutom spotta ut en liten del och få godis och sen springa iväg med den som är kvar i munnen = två godisar. Det ni!!

Idag kom Viggos syrra på besök och precis som min ena syrra va hon lite tjurig. Fast hon var ganska kul ändå, om man bara fattade vad hon menade hela tiden. Gör man väl om man leker ett tag, vi träffades ju bara några minuter. Lite va hon i alla fall, gillar nog Viggo bäst ändå. Även om han är knäpp och högljudd. Aldrig träffat en hund som snackar så mycket hela tiden, va ska det vara bra för egentligen? Man klarar sig bra utan att gapa som han göra, se bara hur bra det blivit för mig!


Ny nytta

Igår hjälpte Auki till att tvätta. Han la in all tvätt faktiskt och i slutet stod jag i andra änden av tvättstugan och kastade tvätten till honom. Han fångade och la in den i maskinen. Sånt tycker jag är väldigt kul. Ungefär lika kul som jag tycker att det är när han hjälper till att bära besticken till bordet. Han har fått en liten papperspåse som han får bära runt på med olika saker i.

Nästa prjekt är att han ska börja markera ljud. Vi har börjat träna med äggklockan. När den ringer ska han komma och putta på mig och sedan visa vad ljudet kommer ifrån. Han har dock inte kopplat ihop puttandet med ljud ännu riktigt, men det kommer väl. Kul är det i alla fall.

En annan grej jag insåg att han lärt sig helt själv, utan att jag vetat om det. Om jag till exempel gått upp på toaletten på natten har han aldrig reagerat speciellt även om jag tänt lampan utan han har legat kvar. Har funderat på varför han inte hänger med. Fast i natt skulle jag döda någon flygande varelse och tände då lampan. Auki låg kvar men sedan när jag satte på mig glasögonen gick han upp och gick till dörren. Alltså har han kopplat ihop glasögonen med att vi går upp och gör något. Smart vovve!


Skumma saker

Det går en reklam på TV som går ut på att allt blir roligare om man säger ja lite oftare. Dom släpper ut undulater i hela huset, klipper av sig håret och så vidare. Där har mamma någonting att lära sig tycker jag. Livet hade blivit roligare då men framförallt smaka godare. Mycker godare.

Idag har jag träffat Poppe, han kom ut på gatan när jag gick förbi. Han är kul, fast lite läskig. Man vet aldrig med andra hundar. Fast han är inte så smidig så till och med jag hade nog haft en chans att springa ifrån honom.

Annars är världen full av konstiga och mystiska stenar, ensilagebalar och bilar mitt på skogsvägarna. Här går man minsann knappt säker någonstans och mamma gör ingenting åt något. Hon bara klampar genom världen utan minsta lilla misstanke. Som jag nämnt tidigare är det ett under att hon klarade sig i 19 år utan mig. Otroligt!


Lerdiken

Idag har jag varit bland tusentals andra hundar igen. Trångt var det också och hundarna morrade på mig, läskiga exemplar. Vågade ju knappt gå runt där, men luktade gott på marken. Man kunde hitta lite saker att stoppa i munnen också, det är sånt som höjer upplevelsen. Föredrar emellertid Borås.

Annars har jag haft lerdikestestning idag. Man måste ju hålla lite koll på vilket som är lerigast, vilket som är mest svalkande, vilket som luktar godast och sånna saker. Jag hann nog med fem stycken eller något. Ganska dåligt med lera nu för tiden men i ett fanns det en hel del, gott luktade det också! Sedan finns det ett annat som inte syns, kanon. Det ser ut som om det bara är buskar och gräs och helt plötsligt försvinner man bara ner i ett dike. Gör man det lite diskret ser knappt mamma att man badar. Gillar att bada i diken som inte är leriga också.

Ni skall få ett tips också. Om man tar med sin boll och lägger den i mitten av ett lerdike så kanske man kan få bada dubbla gånger. Om ens ägare är tillräckligt lat eller inte gillar lera. Funkar inte på min mamma, men jag ger inte upp hoppet. En vacker dag ska jag bada två gånger i samma dike!!


Cats

Jag är bara aktiv på morgonen och kvällen nu. Tar i och för sig ett tag att dra upp mamma ur sängen men sedan blir det livat. Eller snarare morgonpromenad, frukost och sedan en långpromenad. Lång idag och bitvis tråkigt. Sedan kommer man till skogsvägen och då blir det kul. Då är det dags för alla lekar och uppgifter och har man tur kan man slinka ner i ett dike och bada lite. Lyckades jag med idag, det gäller att ha timing. Man måste se till att linan inte är nära mamma och sedan får man liksom hoppa ner direkt, inga omvägar. Idag var jag visserligen lös och då blir det mycket enklare.

Igår såg jag en liten harunge med två katter. Den var död, stupid cats. Jag hade då aldrig dödat en liten unge, jag hade mer velat leka. Varför ska jag då vara i koppel när katterna får springa lösa och döda djur. Jag äter ju inte fåglar heller, eller dödar möss genom att leka med dom. Jag borde få vara lös, kanske skulle låna ut mitt koppel åt dom? Fast vem ska då bajsa i våran trädgård så att jag kan äta lite?


Vatten

Viggo är här och stör mig nu igen. Han ska ha dragkamp, bita i mitt skinn, ta mammas uppmärksamhet och är allmänt jobbig. Och allmänt kul också, jag är på honom minst lika mycket. En sak funderar jag över emellertid. Han har enda sedan första gången vi träffades hållt på att bita i mig. Jag tänkte då att eftersom det är såhär man gör så får väl jag göra samma sak. Sagt och gjort, men nu morrar eller gnäller han så fort jag gör det. Varför? Han har ju lärt mig att det är så man gör?

Han vägrar dessutom gå i vatten. Igår när jag och Ålivia badade i en damm vägrade han gå i. Han sprang runt, runt istället. Idag när jag skulle bada så vägrade han blöta ner mer än framtassarna. Han kunde ju i alla fall testa att gå i vattnet. Det är jättekul ju. Man kan hoppa, springa, skvätta och simma. Mamma har dock vissa tillägg där också. Man ska gå fram i vattnet för det är tydligen bättre träning och sedan skall man simma runt i båda varven. Överskattat, simma bort till schäfrarna va en mycket bättre idé. Som vanligt fanns det ett koppel som hindrade mina brilljanta idéer!!


Hundutställning

Igår var jag bland en massa hundar. Stora, små, smala, tjocka, långa nosar, korta nosar, lång päls, kort päls. Ja ni fattar, en del såg mer eller mindre inte kloka ut! Dom sprang runt i ring inna på en plan som hade massa tält längs med sidorna. Sedan sprang dom en och en och fick hälsa lite på någon människa som hälsade på alla. Såg knäppt ut, så hoppade den biten. Jag spatserade omkring och kollade på alla andra, hittade något att äta på på marken, kollade när andra åt och låg och kollade. Träffade några vovvar jag träffat innan, bland annat min syster. Hon var en riktig bitch, hon bara drog upp läpparna och morrade samtidigt som hon hoppade mot mig. Otrevlig, jag gillar Assa bättre! Hon är ju snäll och glad i alla fall! Uppfödarna var dock trevliga, fast fanns så mycket annat att kolla på så hade liksom inte tid att hälsa direkt, bäst att lägga sig på rygg också. Man vet liksom aldrig.

Efter att ha varit där i några timmar tror man att man ska få komma hem och sova. Men nej då, då hämtar vi Viggo igen så då kan man ju inte sova. Då är det lek resten av dagen. Inte riktigt hela dagen men länge i alla fall. Han är kul, fast lite störig. Å andra sidan stör jag honom så fort han lugnar sig också, är lite av en lek. Han ska liksom inte bestäma när vi ska göra vad, jag ska bestämma!


Maat

Nu börjar all mat komma där ute igen. På prmenaderna kan man plocka smultron och plommon. Hemma kan man plocka krusbär och äpplen. Mamma påstår dock att dom inte är mogna ännu, men vad spelar det för roll? Dom är ju goda ju! Perfekt att bara sno åt sig några när man går förbi.

Annar tycker jag inte att värmen har speciellt mycket positivt att tillföra denna värld. Ingenting vid närmare eftertanke. Speciellt inte när man inte får bada, mamma har nämnligen satt ett gifthalsband på mig. Själv skulle hon aldrig ha det, men på sin stackars lilla hund är det tydligen okej.


Fodervärdsträff igen

Igår var det fodervärdsträff igen, jag var som vanligt bäst. Om jag får säga det själv i alla fall. Å andra sidan var det inte så svårt, för att gå i en trappa behöver man ju inte vara smart direkt. Tur det, annars hade det nog bara varit jag som kom upp. Sedan gick vi i Nordstan (ett jättestort hus där det luktar mat) och centralstationen, lite småspännande. Var nog fler människor där än vad jag någonsin träffat i Mjöbäck. Visserligen krävs det väl inte fler än 20 får att slå den siffran.

Idag har jag varit hos mammas kompis och hennes lilla hund, som inte gillar mig. Konstiga vovve, jag vill ju bara leka lite. Eller mycket kanske, men det kunde hon väl stått ut med! Dom hade väldigt varmt golv på uteplatsen, det brändes i trampdynorna. Man fick liksom lyfta upp en tass i taget och svalka den lite. Mamma tyckte det hade varit enklare att inte gå på golvet men lite utmaningar måste man ju ge sig själv! Egentligen var vi där för att testa en sele och den passade, tyvärr. Nu ska jag väl behöva spåra igen, undra hur jag skall slippa undan denna gången?


Respekt

Nu är jag klar med en kurs till, skönt det. Fattar som sagt inte grejen med att gå långsamt fram till sakerna, inte heller med att vara omkring andra hundar utan att få leka med dom. Roligare är det när man får leka, som jag fick göra igår. Vi gick och hälsade på min kompis, Olivia, som jag träffade på aktiveringskursen. Där fick jag leka, hon är rolig. Dessutom fick jag bära på hennes ben, alltid uppskattat! Fast blev överfallen av två småhundar också, dom var småläskiga. Jag la mig ner på rygg och då bara dom ställde sig på mig, elakt. Blir ju tungt ju. Skulle ha skrämt dom lite kanske, få lite respekt. Fast då kanske dom hade bitit mig, man ska aldrig lite på småhundar.

Idag fick jag ben också, det är gott! Fast man får vara på sin vakt, helt plötsligt bestämmer sig mamma för att det är sluttuggat och då tas det bort. Tycker fortfarande att jag har för lite makt i det här hemmet, kunde ju få inverka på matschemat lite i alla fall. På tal om det sägs det att jag ska lära mig att apportera korv. Oj, vad korv jag ska äta. Mums!!


Konstiga instruktörer

Människor är långsamma, väldigt långsamma. Om man vet åt vilket håll belöningen ligger, varför ska man då gå dit långsamt med nosen i backen? Om jag bara hade fått springa som jag velat hade jag hittat den där belöningen på 20 sekunder max, istället för flera minuter när man ska göra som människorna vill. Den tiden hade man kunat använda till att bada i vattenpölarna till exempel.

Inte nog med att jag ska gå långsamt och ha nosen i backen, jag måste dessutom dra med mig mamma. Hon kommer ju knappt framåt och stannar så fort jag försöker kasta mig framåt för att dra henne. Jag fick i alla fall prova en sele igår, det var roligt! Fast mest för att instruktören klappade på mig och alla ndra kollade på mig. Där stod jag med snören över hela mig typ och viftade på svansen medans alla skrattade och sa hur söt jag var. Till och med mamma tyckte jag var söt just då. Annars brukar jag få en känsla av att alla andra gillar mig mer än vad hon gör ibland!

Det konstiga med kurser är att instruktörerna helt plötsligt låter jättearga utan att man har gjort något. Eftersom jag var enda hunden där inne igår måste det ju varit mig dom skrek på, men jag låg bara och sov. Det kan väl inte vara något fel med det? Aja, jag brukar bara börja vifta på svansen så blir dom tysta igen. Tur det!


Rättning

Nu ska vi göra en sak klar, jag är inte långsam, omogen och annat som Viggo kallade mig. Det säger han bara för att han ska framstå som tuffare. Jag vågar i alla fall äta ur vilken matskål som helst, flyger inte iväg bara för att det skrammlar lite i en grind eller blir rädd för en spelande Nalle Phu. Jag är modigare än han helt enkelt!

Nu har han i alla fall åkt hem, både tråkigt och skönt. Nu har jag mamma för mig själv och slipper kolla på när hon sitter och pussar på Viggo som ligger i hennes knä. Nu kan hon jaga mig när jag snott grejer istället, roligare.

Igår var jag på kurs igen, dom tar aldrig slut. När väl den ena är över börjar nästa. Jag kände i alla fall igen dom flesta från förra kursen, bara någon som var ny. Det var dock nya männiksor som stod och berättade vad vi skulle göra och inte. Fast lyssnade inte så mycket på den delen, passade på att sova och försöka få andra att klappa mig lite. Sedan gick vi ut och nu var det spår som gällde. Jag fick gå två korta på en äng, fast i slutet låg bara en boll. Hallå, vem blir glad över en boll? Jag skulle föredra matskål full med mat, korv, bajs, köttbullar, ja ni fattar. Vi ska tydligen göra om det hela på söndag. Är helt okej, fast tråkigt att sitta uppbunden och vänta medan alla andra spårar. Jag kan väl få gå alla spår?


Sanningen

Nu har jag, Viggo, minsann snott åt mig datorn och ska skriva lite sanningar om den lilla svarta varelsen jag tvingas bo med i flera dagar nu. Han är väldigt irriterande ibland, han låter mig aldrig vara ifred typ. I början var det jag som bet mig fast i honom, men nu har han börjat göra samma sak?! Trodde aldrig att han skulle våga det, men nu håller han på nästan hela tiden. Sedan följer han nästan varje steg jag tar. Nosar jag på ett ställe ska han också nosa där, springer jag så springer han, går jag och tigger mat är han strax bakom. Tror att jag är hans idol faktiskt!

Han är korkad dessutom. Han ligger på golvet när det finns soffor och knän att sova i till exempel och han sover på golvet hela natten? Varför? Det är ju bara hårt och kallt. Korkat! Sedan bryr han sig typ inte om rådjur heller utan verkar mest undra vad jag gör när jag skrämmer bort dom. Han är alldeles för ung och oerfaren och långsam. Tror nog han skulle behöva umgås lite mer med mig faktiskt!


Viggo har intagit huset

Nu är Viggo här igen, denna knasiga men roliga kompis. Han har mycket konstigt för sig. Han kissar precis överallt hela tiden, fattar inte varför han gör så? Tar bara en massa tid om man ska stanna hela tiden! Sedan gör han massa saker som man inte får göra egentligen. Han hoppar upp i knät på mäniskor som sitter i soffan, han sover i sängen, han skäller på rådjur och sånt. Mamma verkar dock inte ha så mycket emot det, undrar just hur mycket skäll jag hade fått om jag gjorde samma sak!

Annars har han en väldigt skön säng med sig, den är minst lika bra som det är att ha en lekkompis. Ska önska mig en sån tror jag, vore fint med en egen! Mycket finare än mina trasiga täcken, är i och för sig jag själv som gjort sönder dom. Hmm, kanske får skylla mig själv lite. Fast bara lite!


Veterinären

I onsdags var jag minsann hos veterinären, fast kommer inte ihåg så mycket egentligen. Bara att det var roligt, fast människorna gjorde så jag somnade. Innan dess fick jag i alla fall hälsa på alla, stå på vågen, ligga under en stol, bli klappad och annat kul! Fick en srputa också, fast gjorde inte så mycket. Det roliga med att alla höll på med mig vägde över. Fast fattar inte varför jag aldrig får ligga på rygg och sprattla, det är mycket roligare än att stå!

Hur som helst så fick jag gå in i ett annat rum och sova på en filt. Jag röntgade tydligen höfterna under tiden som jag sov. Hur som helst, det första jag gjorde när jag vaknade var att vifta på svansen! Man måste ju visa att man är glad ändå. Sedan gick jag och visade alla att jag var vaken innan mamma drog ut mig. Fattar inte riktigt varför vi skulle gå så snabbt, men är inte många av mammas idéer som jag förstår mig på.

Resten av dagen var inte lika kul, jag sprang runt och gnällde mest hela tiden. Mig drogar man inte ner ostraffat ska ni veta! Elaka mamma övergav mig dessutom där hemma!

Idag har jag förresten varit snäll och gett mamma sovmorgon, vi gick inte upp förrän halv tio. Alla andra dagar går vi upp runt klockan sju, men det är jämt ett evigt tjat om att det är för tidigt. Idag gav jag alltså med mig i hopp om att slippa gnället ett tag framöver!

Varmt

Det är varmt, jag borde få ligga i sjön hela dagarna men icke. Som ni märker är det väldigt sällan som det blir som jag vill. Istället dras jag runt från ena stället till det andra. En dag var jag på olika ställen i Göteborg och igår var jag och kollade när mamma väsnades tillsammans med massa andra bärandes på det ena instrumentet efter det andra. I solen, djurplågeri skulle jag vilja kalla det. Inte en enda godis fick jag på hela dagen heller, så jag var hungrig. Är jag visserligen jämt.

Annars dras jag ut på promenader på morgonen och kvällen mest, tycker dock det är för varmt då också. Ibland ska man helt enkelt inte hålla på och röra på sig så mycket. Det kan man göra när marken är vit, då är det skönt!


Fastnade

Igår fastnade jag i fodersäcken. Skulle krypa in för att få tag i dom sista kulorna och sedan kom jag inte ut igen. Tur att det var moster som såg mig, mamma hade väl bara skrattat och gått och hämtat kameran eller något. Sedan skrattat lite till innan hon hjälpt mig.

Hon övergav mig idag också, nästan hela dagen. Fast det är bra, mormor kommer aldrig ihåg hur mycket mat jag skall ha så jag får alltid lite mer än vad jag borde. Inget jag tackar nej till, då tar det tio sekunder längre tid att äta upp. Mamma var tydligen på en agillitytävling idag och gissa vad jag skulle göra på kvällen då? Självklart hoppa över stockar, balansera på andra, springa slalom mellan träd och så vidare. Fast var ganska roligt för jag fick se mamma springa. Man kunde bita lite i kläderna också.

Sedan har hon fått för sig att vi ska syssla med rallylydnad så det är ett himla svängande, sittande, gående hit och dit och annat. Lite smådrygt ibland och kul ibland. Beroende på hur mycket lek och godis man får!


Tidigare inlägg
RSS 2.0