Hur kunde du ?

Hur kunde du?

När jag var valp, underhöll jag dig med mina egenheter och fick dig att skratta.
Du kallade mig ditt barn, och trots antalet skor jag tuggade sönder och några totalförstörda kuddar, blev jag din allra bästa vän.
När jag var "dum" hund, pekade du ditt finger mot mig och frågade :
" Hur kunde du ? "
- men sen veknade du och la mig på rygg och gosade med mig.
Det tog ett litet längre tag för mig att bli rumsren än väntat, för du hade väldigt mycket att göra, men vi klarade av det tillsammans.
Jag kommer ihåg nätterna när jag låg tätt vid din sida och lyssnade på ditt snarkande, lyssnade på dina lugna andetag och hemliga drömmar, och jag tänkte att
livet kan inte bli mer perfekt än så här.
Vi gick långa promenader i parkerna, åkte långa bilturer och stannade för att äta glass.
( jag fick våfflan, för " glass är inte bra för hundar " sa du ), jag tog långa tupplurar i solen då jag väntade på att du skulle komma hem vid slutet av dagen.
Så småningom började du spendera mer tid på arbetet och du satsade på din karriär, och la mycket tid på att leta efter en människovän.
Jag väntade tålmodigt, tröstade ditt brustna hjärt och förstod din besvikelser, klagade aldrig på dåliga beslut, jag viftade på svansen och visade glädje då du kom hem, och jag blev lycklig för din skull när du blev kär.
Hon, numera din fru, är inte en " hundmänniska ", men trots det välkomnade jag henne till vårt hem, visade henne tillit och lydde henne.
Jag var lycklig därför att du var lycklig.
Sen kom människobarnen, och jag delade din glädje och lycka. Jag var fascinerad över deras små fingrar, hur dom luktade, och jag ville ta hand om dem också.
Det var bara det att hon och du var oroliga att jag skulle skada dom, och jag tillbringade mesta tiden förvisad till ett annat rum eller en hundbur.
Åh, som jag ville älska dom, men jag blev " fånge i kärleken ".
När dom blev äldre blev jag deras vän. Dom hängde i min päls då de försökte stå på egna ben, petade med fingrarna i mina ögon, undersökte mina öron, kysste mig på nosen.
Jag älskade allt som hade med dom att göra och deras beröringar, ditt kel med mig var numera så sällsynt
- och jag skulle försvara dem med mitt liv om det så behövdes.
Jag smög ner i deras sängar om natten och lyssnade till deras oroliga andetag och hemliga drömmar, och tillsammans väntade vi på ljudet av din bil på uppfarten.
Det var tider då andra frågade om din hund, och du visade stolt det foto av mig som du bevarade i din plånbok och berättade historier om mig.
De senaste åren svarade du bara " ja " och bytte sedan samtalsämne.
Jag hade gått ifrån att vara din hund till bara en hund, och du undvek alla kostnader som hade med mig att göra.
Nu har du en ny karriärmöjlighet i en annan stad, och du och de skall flytta till en lägenhet där inte husdjur är välkomna. Du har tagit det rätta beslutet för din familj, men det fanns en tid då jag var din enda familj.
Jag var jätteglad över bilturen (precis som i början av vårt förhållande) tills vi kom fram till djurhemmet.
Det luktade hund och katt, rädsla och hopplöshet. Du skrev under lite papper och sa :
" Jag vet att ni kommer att hitta ett fint hem till henne. "
Dom skakde sina huvuden och gav dig en ansträngd blick.
Dom inser att för en medelålders hund, även med papper så är det nästan omöjligt.
Du var tvungen att ansträngt rycka din sons händer från min päls medan han skrek :
" Nej pappa !!! Snälla låt dem inte ta min hund ! "
Och du var orolig för honom, och vilken hemsk erfarenhet du precis gett honom angående lojalitet, vänskap och respekt för liv !
Du gav mig en avskedsklapp på huvudet, undvek mina ögon, och artigt vägrade du ta mitt halsband och koppel med dig.
Du hade en tid att passa, och nu har jag en också.
Efter att du gått sa de snälla flickorna att du säkert visste om att du skulle behöva lämna bort mig för flera månader sen, men att du inte gjort några försök att hitta ett bra och mysigt hem.
Dom skakade sina huvuden och sa :
" Hur kunde du ? "
De är så snälla mot oss som deras upptagna scheman tillåter.
Dom matar oss, naturligtvis, men jag tappade aptiten för flera dagar sedan.
I början då någon passerade min bur, pirrade det i magen och jag tänkte och hoppades att allt detta bara var en ond dröm och att du kommit tillbaka för att hämta mig, eller så hoppades jag att det var någon som kunde rädda mig.
När jag förstod att jag inte kunde konkurrera med den glädje de söta valparna visade
så gav jag upp och satte mig i ett hörn och väntade.
~~~~
Jag hörde fotsteg från korridoren när hon kom till mig i slutet av dagen, och jag följde henne snällt genom korridoren till ett annat rum.
Ett obehagligt tyst och tomt rum. Hon satte mig på ett bord och smekte mina öron, och sa till mig att jag inte behövde oroa mig. Mitt hjärta dunkade av förväntan och spänning för vad som skulle hända, men det var också en känsla av lättnad.
" Kärlekens fånge " hade nu nått slutet.
Jag var orolig för henne, sådan är min natur. Bördan vägde tungt för henne, och det känner jag till, på samma vis som jag kände till alla dina sinnesstämningar.
Försiktigt band hon ett band runt mina framben samtidigt som en tår föll längs hennes kind.
Jag slickade hennes hand på samma vis som jag brukade trösta dig för många år sedan.
Vant stack hon in nålen i min åder. När jag kände sticket och den kalla vätska som for genom min kropp, la jag mig tröttsamt ner, såg in i hennes vänliga ögon och mumlade :
Hur kunde du?
Kanske förstod hon mitt hundspråk för hon sa " Jag är så ledsen. "
Hon kramade mig, och förklarade snabbt att det var hennes jobb att se till att jag kom till en bättre plats, där jag aldrig mer skulle bli ignorerad, slagen, övergiven, eller behöva försvara mig själv
- en plats med myckt kärlek och ljus,
så väldigt annorlunda än den här platsen på jorden. Och med den sista lilla kraften jag hade försökte jag visa henne genom att vifta på svansen att mitt : " Hur kunde du ? " inte var riktat mot henne.
Det var dig min älskade husse, jag tänkte på.
Jag glömmer dig aldrig och kommer att vänta på dig i all framtid.
Måtte alla i ditt liv fortsätta att visa dig så mycket lojalitet.


True


Grattis :)

Idag fyller Auki ett år minsann, tiden går fort när man har kul. När man såg den lilla labbevalpen igår kändes det som om det var jättelängesedan som Auki var i den storleken. Hur som helst, vi har inte firat vovven speciellt idag. Han fick en skiva ost av moster och det var väl det. Hade tänkt låta honom apportera i vatten som födelsedagspresent idag men var så tråkigt väder. Eftersom han egentligen inte får bada speciellt mycket (vi har väl ingen direkt framgång där kanske) så tycker jag att det ska vara lite finare väder så man kan fota och framförallt slipper stå och frysa i regn och blåst.

Idag fick han göra ett uppletande på morgonen. Gick bra, han hittade dom två första sakerna + en snitsel som jag hängt upp i ett träd. Sedan blev han nog lite trött och ofokuserad så vi hjälptes åt med dom återstående. Han kom i alla fall tillbaka med alla saker när han hittade dom så jag är nöjd. Har ju varit det som varit problemet innan.

På kvällen tänkte jag att vi skulle gå ett litet spår med kvällsmaten i slutet för att få upp motivationen ytterligare. Jag tänkte dock inte på vinden när jag la spåret så det blev motvind för oss vilket gjorde att Auki gick med nosen uppe i luften mest. Lite klantigt, fast gör det ju bara som aktivering så ingen större skada skedd.

Kommer nog att bli en prova på bruks-kurs förresten. Vi är några från allmänlydnaden som bestämt oss för att gå den så nu har dom nog fått ihop till en grupp. Kul!

Hundens dag

Idag har jag varit på bk i fyra timmar utan att få vara med på något roligt nästan. Sitta bredvid människor utan att få hälsa, kolla på när andra hundar hämtar vantar, nycklar osv, kolla när andra gör agillity och massa annat skoj. Mamma påstår att det är nyttigt för mig att ta det lugnt bland andra, vet inte om jag håller med. Jag fick vara med på tipspromenaden i alla fall, vi kom fyra minsann. Mest tack vare mig, det var jag som fick gapa medans mamma räknade tänder. Det är en uppoffring ska jag säga er.

Annars fick jag hälsa på lite människor. Träffade en liten labbevalp också och den var man ju tvungen att prata lite med. Fast jag tänkte kliva över ett räcke då men på andra sidan var det längre till marken än vad jag tänkt så blev hängande över det där räcket. Fast gjorde inte så mycket, jag kunde prata med valpen ändå minsann.

Hur som helst, inga större pinsamma saker gjorda av mamma i alla fall. På kvällen fick jag gå promenad med en liten Dansk svensk gårdshund. Han var livrädd för mig och jag fick bara gå och gå i kopplet. Tråkigt!


Pinsamt

Vi va på allmänlydnadskurs i onsdags, sista gången så det var dags för ett prov. Vi skulle gå fint i kopplet en sträcka, sedan sitta kvar vid en kona medan föraren går till en annan och därefter inkallning. Sedan möte med annan hund och en inkallning till fast med störning i form av mat (lycka!) och därefter gå fint utan koppel in i mål. Jag funderade på vad som fanns i dom där vita som stod efter halva sträckan på inkallningen men precis innan jag skulle springa fick jag svar på det. Ledaren tappade nämnligen en sån framför mig och däri fanns det korv. Mums säger jag bara, har aldrig ätit korv innan ju. Inte en chans att jag sprang förbi den när vi körde inkallning, mamma fick faktiskt vänta ett tag.

Hur som helst, eftersom jag misslyckades (?) med den övningen skulle jag göra den en gång till. Mamma stod närmare skålen men jag tänkte att jag chansar ändå. Gissa vad mamma gör då när hon ska fram och säga till mig? Hon trillar. TRILLAR, hur pinsam får man vara egentligen? Alla skrattade ju! Inte nog med det, hon tacklade dessutom mig så jag flög iväg och samtidigt fick hon tag i baken på mig så jag gjorde kullerbytta. Helt sjukt pinsamt ju, då vill man bara sjunka genom marken typ. Hur som helst, när alla hade skrattat ut oss ett tag skulle jag göra om det. Var väldigt noga med att inte ens gå i närheten av korven, aldrig i livet. Tänker inte låta mamma skämma ut oss en gång till! Tur att det var sista gången ändå.

Idag fick jag leta upp min frukost på gräsmattan, i ösregn! Äsch, sluta vara så barnslig. Det är ju bara lite regn, säger mamma. Gissa vem som stod under taket hela tiden?


Uppletande

Idag har Auki gjort ett mycket bra uppletande av tepåsar ute i skogen. Han sprang ut i rutan och hämtade in tepåse efter tepåse. Väldigt duktig va han, koncnetrerat och bra! Rutan var dock inte gigantisk, själva huvudmålet var att han skulle komma tillbaka med påsarna och inte bara bära dom en bit för att sedan släppa dom. Allt gick alltså som planerat och nästa gång kör vi en större ruta.

Annars har vi varit ute i skogen och lekt idag. Sprungit upp för backar, letat bollar, balanserat på stockar och stenar, hoppat över diken och jag har gömt mig när han gått iväg en liten bit. Däremot är han lite för uppmärksam så hinner inte gömma mig. Fast är ju det som är målet egentligen.


Sök

Idag har vi varit på aktiveringskurs och testat på sök, vilket är väldigt roligt. Auki var dessutom riktigt duktig, gick i raka utskick, visade tydligt när han fick upp doften i vinden och koncentrerade sig. Nu var det ju hans moster som han fick leta efter, kanske gick bättre på grund av det? Kul att se honom jobba så pass koncentrerat i alla fall. Nu är det ju inte riktigt första gången, vi har ju testat på det lite tidigare också.

Det var sista tillfället idag, tråkigt. Fast nu kan vi ju fortsätta att jobba på det hemma. På onsdag är det också sista allmänlydnadspasset, se om hur det går. Antingen fixar han allt på första försöket eller så går det inte alls. Ska bli spännande att se!


Orkester?

Senaste dagarna har jag varit och kollat när mamma gått runt på gatorna i konstiga kläder och fört oväsen tillsammans med massa andra människor. Väldigt konstigt beteende, har inte kommit på en enda anledning till att uppföra sig på det viset. Ibland stannar dom på ett ställe ändrar formation och står stilla och väsnas. Mycket märkligt och ganska tråkigt att kolla på i flera timmar, föredrar att tugga på en pinne eller äta lite gräs. Sedan tycker jag att mamma borde ägna sin uppmärksamhet åt mig och inte en trombon. Kan ju ligga och småskratta åt alla fåniga leenden folk får när dom kollar på mig. När jag var valp var det värst, men även nu. Måste vara för att jag är så extremt gullig! Om man jagar svansen eller gör en kullerbytta är succen ett faktum!


En dag i Falkenberg













Havet, Fbk & Trevligt sällskap


Falkenberg

Idag har jag varit i Falkenberg, hälsat på Emelie och hennes lilla vovve. Med betoning på lilla, hon är snart ett år och väger inte mer än vad jag gjorde när jag var 8 veckor. Haha Hon har dock tuffat till sig lite, fast fattade inte riktigt vad hon ville. Om hon var sur eller inte, om hon ville leka eller inte och så vidare. Fast i ärlighetens namn är hon lite för liten för att leka med, räcker ju med att man sätter en tass på henne så kan ju hon gå sönder.

Vi var i alla fall vid havet, skoj. Fast vågorna slog nästan omkull mig en gång. Jag fick i alla fall vara lös och bada lite, men det var sjukt svårt att fånga bollen i vattnet. Den bara flöt omkring till olika ställen och det gick inte direkt nosa upp den heller. Mamma filmade såklart mitt sämsta försök så det kommer ni säkert att få se senare. Kom dock ännu en hund och då fick mamma bråttom att fånga in mig, kunde dock inte komma eftersom jag letade efter bollen. Tillslut gav jag mig dock och moster gick ut och hämtade den istället.

Därefter åkte vi till fbk, dom hade en liten hinderbana i skogen, en lekhage och massa agillityhinder. Jag testade alltihop. Tunnlarna var riktigt roliga, hindrena funkade. Balansgrejerna var också ganska kul och den som såg ut som ett stort A var spännande. Däremot gillade jag inte denn tunnlen som låg ihop på marken och man ska springa upp tyget. Lite läskigt, framför allt onödigt eftersom man bara kan vända och springa runt. Dumma hundar som springer igenom.

Efteråt sprang jag i hagen innan vi åkte till Emelie och testade lite rallylydnad. Man får inte godis när man gör det, dumma sport!


Energi

Jag blir fortfarande kallad valpen av mamma, tycker att hon får springa ikapp tiden lite. Om 11 dagar fyller jag ett år, då är man ingen valp längre. Det är ju som om en tonåring kallas bebis, inte speciellt uppskattat med andra ord. Jag borde kallas något annat. Sedan uppskattar jag väl inte tjock-pongo, pucko, sötis eller alla andra fjantiga namn. Ska återkomma med en lista på mer lämpliga smeknamn tror jag.

I morse var det dags att åka bil. När vi startar är det fyra personer i bilen och när vi är hemma igen är det bara mamma kvar. Lite tråkigt att alla bara går. Å andra sidan får jag gå på promenad i Borås och det är trevligt!

Idag slängde mamma ut min frukost på gräsmattan, då går det ju åt lika mycket energi till att hitta maten som man får av att äta den. Hur som helst så måste man ju börja med energi för att orka leta. Den lilla detaljen har mamma glömt så jag fick fixa det själv. Det stod en deceliter mat på bordet som jag helt enkelt välte ner och åt upp. Vem hade inte gjort det?


Present

Mamma borde sluta tro att hon är mycket bättre än mig. När jag spårar borde det ju liksom vara jag som får bestämma var spåret går. Spelar roll om mamma precis la spåret, kan ju faktiskt ha flyttat på sig. Sedan är det ju jag som hittar godishögen varje gång.

Jag fick present av mamma idag. Hon kom in med en väl tejpad kartong som hon slängde på golvet. Jag antar att hon inte orkade göra det själv, tur att jag gillade det då. Hur som helst, där i låg det två bollar. Mina favoritbollar! Jag blev glad, superglad. Fast ena bollen hade rosa snöre, varför får jag alltid så töntiga färger på mina saker?


Socialträning

Idag har jag varit i Borås och socialtränat lite. Vi gick i parken och mötte varenda hund vi såg. Känns liksom lite pinsamt när mamma bara sneddar över alla gräsmattor för att möta någon hund på andra sidan, så kul är det väl inte.

Sedan gick vi till torget där vi gick fram och tillbaka genom folksamlingar, satt på bänkar, mötte alla hundar och lekte med bollen mitt på torget. Sedan blev jag påhoppad av diverse människor. Den ena fullare än den andra och så den självutnämnda hundexperten vi möter på varje gång. Tycker det är lite läskigt, man vet liksom inte vad dom vill. Jag ligger helt enkelt lågt och går bakom mamma när jag inte vill mer. Tröttnade efter ett tag. Fast sedan träffade vi lite andra också, som betedde sig normalt i alla fall.

Jag tycker ändå att det var en trevlig dag, fast jag vill också ha fika när människorna sitter och äter.


Vitsippor








Uppfinningar

Det finns vissa uppfinningar som är bättre än andra. Jag tänkte här berätta vilka som är dom bästa.

- Kudden! Jag lägger mig alltid på min kudde på kvällen, mycket skönare. När jag var liten fick dock hela jag plats, nu får jag nöja mig med huvudet och tassarna.

- Märgben. Kräver väl knappt någonförklaring va?

- Diken, helst med lite lera i. Är väldigt skönt när man tvingas ut på promenader, kan man svakla sig lite. Fast nu ska mamma lära mig att hoppa över dom istället. Vad gör man inte för en godis?

- Sedan möjligtvis bilen också, tänk om man skulle behöva gå till alla ställen. Hemska tanke!


Kursa

Idag var jag på kurs igen och bestämde mig helt enkelt för att inte vara lika lydig som vanligt. Jag sprang fram till en hund och sedan kollade jag inte på mamma när vi skulle möta andra hundar. Tycker det blir lite tråkigt att man alltid skall umgås med samma människa när man kan variera sig lite. Variation förgyller sägs det ju!

Nästa gång ska det vara någon typ av prov tror jag minsann. Funderar på om jag ska glänsa med mina fantastiska kunskaper eller om jag helt enkelt bara ska bröta runt utan att lyssna ett skvatt på mamma eller någon annan. Tur att det är ett par veckor kvar så jag kan fundera på det. Kanske hälften/hälften.

Jag fattar dessutom inte hur man skall kunna sitta still när instruktören sitter bakom och ska hålla i kopplet. Då är det mycket roligare och säkrare att bli glad och lägga sig på rygg litegrann. Det gäller att visa sig snäll innan någon blir arg för att förhindra det.


Imponerande

Nu är det mycket kurser och grejer, eller denna veckan i alla fall. Igår var vi på aktiveringskurs, väldigt trevligt! Vi bestämde också att vi ska fokusera på nosarbete resten av kurser och det tycker jag är kanon. Är roligt att se hundarna använda nosen, dessutom var Auki väldigt duktig på sina spår. Jobbade ganska långsamt och noggrant. Våra korta godisspår vi gjort hemma har gjort honom bättre helt enkelt. Kul med resultat! Ska bli väldigt spännande att testa sök och uppletande med. Auki får stå ut med mycket, allt ska testas innan han lämnas tillbaka.

Idag var vi hos Carin och tränade. Auki var ovanligt lugn och sansad måste jag säga. Klarade sitt och ligg kvar utan problem och då har vi knappt tränat på just ligg kvar. Sedan fick jag testa att gå med en ledarhund som var färdigutbildad. Elvis hette han. Det var väldigt spännande att få testa. Jag tycker att det känns som om man går så vingligt när man inte ser något. Man fattade dock vilken hjälp dessa hundar är för sina blivande förare. Helt fantastiskt! Snälla var dom dessutom som anpassade hastigheten efter oss som var dubbelt så hjälplösa som blinda människor är. Jag är helt klart imponerad av alla blinda förare och deras hundar. Och av Carin som tränar hundarna också för den delen.


Många mil

Vi ligger lite efter i bloggandet märker jag. Fast är ute och flänger hela dagarna, idag har jag varit i Borås, I Holsjunga, i Kullavik, I Holsjunga och sedan i Borås igen. Massa flängande hit och dit. Enda roliga var hos Carin i Kullavik tillsammans med alla andra labradorer. Fast mest gick ut på att sitta stilla, människor måste vara lata varelser. Alltid ska man vara stilla, onödigt. Efter lite fika (till människorna), lite sitt/ligg kvar övningar band mamma fast mig i en stolpe och började greja med en annan labrador. Hallå?! Det är ju jag som är hennes hund och borde vara den enda fina hunden i hennes ögon. Istället får man höra hur duktig denna hunden är resten av dagen. Bara för att han hade någon sele som mamma höll i och gick förbi hinder. Vem går inte förbi ett hinder liksom? Äsch, hade jag klarat utan problem. Säkert!

I går var jag ute i skogen istället och träffade andra hundar ute i skogen. Vi gick aktiveringspromenad, inget nytt direkt. Sedan lekte vi lite, tränade på att vara lösa och spårade lite. Jag var ganska grym måste jag säga, dessutom blir man väldigt glad när det helt plötsligt ligger en stor hög med godis mitt i skogen. Borde hända oftare!


Barn

Idag har jag pratat med skol- och dagisbarnen igen. Det är kul en stund, men det är ju ett staket iväg så vi kan inte leka. Fast idag kastade som iväg min dummy och så hämtade jag den igen. Fast lite krångligt för många nådde inte ens över staketet. Väldigt små människor det där. Sedan ropar dom mycket och ska mata mig med äckliga växter. Fast brukar spotta ut det, finns för mycket goda saker att tugga i sig för att äta äckliga.

Jag har kollat på kossor också, dom låg där och tuggade. Fast en kossabebis var väldigt nyfiken på mig och jag skulle mer än gärna gå fram och hälsa lite. Kopplet stoppade som vanligt och kon puttade bort sin kalv. Så farlig ser jag väl ändå inte ut att vara?


Bråkig

Just nu är Auki ganska jobbig, väldigt jobbig stundtals till och med. Han har tappat sin hjärna någonstans och stängt öronen. Eller det har han nog inte egentligen, är nog snarare så att han bestämt sig för att göra tvärtom mot det han borde. Dessutom rusar han runt, runt som en idiot om saker inte passar honom. Eller springer runt och naffsar i benen om han inte får leka mer med leksaken. Fast sedan när han lägger av kommer han säkert vara lydigare än någonsin. Det hoppas vi på!

Annars håller vi på med våra kurser. På söndag skall vi ut i skogen i fem timmar och lära oss lite olika aktiveringar, på måndag ska vi till Carin på lydnadsträning och på onsdag är det allmänlydnad. Då borde han ju vara trött och snäll efteråt!

Hittar förövrigt inte min kortläsare, annars hade ni fått se fina bilder på Auki i vitsippor. Kommer väl förr eller senare.


Revolt

Jag gör revolt mot alla tråkiga regler och annat som mamma håller på med. Ropar hon springer jag åt andra hållet, jag biter i kläder när jag inte får leka mer med min leksak, springer runt som en idiot i kopplet och massa annat som gör att mamma hotar med diverse saker. Jag finner det ganska roande, man kan inte bara rätta sig efter vad diktatorn säger. Då hade ju massa hemska människor styrt många länder som idag är demokratier. Nu kanske mamma inte är riktigt så hemsk, hon dödar ju inte folk och sånt.

Jag tänker i alla fall kämpa på ytterligare en tid, skam den som ger sig. Mer makt åt labradorerna (och mer mat!)


Flänga omkring

Igår var jag ute och flängde hela dagen. Först var jag i Örby och gick omkring på något motionsspår, halvkul sådär. Gick i en tunnel också och det lät väldigt konstigt, mamma var ju tvungen att gå och låta också och hon sa samma sak typ 10 gånger fast svagare och svagare för varje gång. Kan man ju ägna promenaderna åt om man inte har något bättre för sig.

Därefter åkte jag hem en stund och sedan vidare till Torpa stenhus och gick runt. Fast mest låg jag och väntade medans mamma fikade och jag fick ingenting. Kunde kolla på lite människor, är också lite kul. Inte lika kul som att äta såklart!

Därefter var det vidare till Borås för att gå på ytterligare ett ställe. Där var det fullt av vita blommor och självklart beslutades det att jag skulle ligga där och se fin ut. Bilderna ska ni få se om mamma bara tar tag i sakerna någon gång.

Idag har jag mest varit hemma. Ute med moster där jag kunde bada i det lerigaste diket ever, följdes naturligtvis av en dusch. Sedan har jag hjälpt till att städa, snott saker från bordet, varit ute i skogen och lekt ännu mer, rivit ut alla leksaker som var ihop plockade i en kartong och lite annat kul man får roa sig med ibland.


RSS 2.0