Konstiga instruktörer

Människor är långsamma, väldigt långsamma. Om man vet åt vilket håll belöningen ligger, varför ska man då gå dit långsamt med nosen i backen? Om jag bara hade fått springa som jag velat hade jag hittat den där belöningen på 20 sekunder max, istället för flera minuter när man ska göra som människorna vill. Den tiden hade man kunat använda till att bada i vattenpölarna till exempel.

Inte nog med att jag ska gå långsamt och ha nosen i backen, jag måste dessutom dra med mig mamma. Hon kommer ju knappt framåt och stannar så fort jag försöker kasta mig framåt för att dra henne. Jag fick i alla fall prova en sele igår, det var roligt! Fast mest för att instruktören klappade på mig och alla ndra kollade på mig. Där stod jag med snören över hela mig typ och viftade på svansen medans alla skrattade och sa hur söt jag var. Till och med mamma tyckte jag var söt just då. Annars brukar jag få en känsla av att alla andra gillar mig mer än vad hon gör ibland!

Det konstiga med kurser är att instruktörerna helt plötsligt låter jättearga utan att man har gjort något. Eftersom jag var enda hunden där inne igår måste det ju varit mig dom skrek på, men jag låg bara och sov. Det kan väl inte vara något fel med det? Aja, jag brukar bara börja vifta på svansen så blir dom tysta igen. Tur det!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0