.

Just nu är Auki halt så därför kan vi inte vara ute och springa runt så mycket och jag tror att både tycker det är allmänt tråkigt. Istället har han ägnat han dagen åt att sno saker, det kommer bli dyrt om han inte slutar med det.
Vi håller också på med trickträningen. Fast har precis insett att han skulle kunna göra det mesta mycket bättre än han gör, men jag tycker det är lättare att lära in en ny grej än att förfina det han kan. Därför brukar jag nöja mig med att han gör det på sitt ofta snabba och slarviga sätt. När han ska tända och släcka lampan till exempel slår han bara med tassen tills han träffar och den tänds. Bättre vore ju om han lugnt tog tassen och tryckte på strömbrytaren så det ska vi jobba på nu med.

Annars tränar han på att hämta telefonen när det ringer, men vet inte om jag ska fortsätta med det. Han behandlar den inte så försiktigt alla gånger och dagens mobiler är inte så hållbara. Däremot kan han bära apporten utan att tugga, kasta runt den och så vidare nu. Med andra ord är det vissa delar som går framåt!

Idag skulle jag bli fin påstod mamma. Jaha tänkte jag, ska vi ut och bada i sjön? Eller springa under granarna så barren fastnar i pälsen? Eller bara rulla runt på mattan så att pälsen blir fluffigare? Jag hade höga förväntningar på något kul i alla fall men ack vad jag bedrog mig. Istället tog hon hem diverse pinnar och mindre plankor med massa små pinnar på. Tror att det kallas borstar. Sedan började hon dra i pälsen, tror minsann att hon försökte dra av all päls. Det lyckades hon inte med, men hon fick av en hel del. Om man nu tycker att mindre päls är fint kan man alltid skaffa en nakenhund, så är det fixat och klart!

Annars har mamma kört stenhårt på sin klickerträning, eller mer än vanligt i alla fall. Om man låtsas att man glömt vad man skall göra måste mamma sänka kraven = mindre att göra för varje godis. Dessutom är det roligt när hon blir frustrerad över att jag är korkad som hon uttrycker det.

Människor klara sig inte utan mig någon längre tid, idag återvände ena tjejen som var här igår. Jag är helt säker på att det var för att träffa mig igen, vad kan det annars vara liksom? Jag visade i alla fall min uppskattning idag också, mamma får säga vad hon vill man ska bli glad!

Största problemet just nu är hur jag ska lyckas förstöra, eller i alla fall gömma, mammas kamera. Idag har den varit framme hela dagen. Den är i ansiktet när man sover, när man apporterar, när man äter ben och så vidare. Ganska irriterande, eller väldigt till och med. Speciellt eftersom det sitter en lampa på kameran som bara lyser ibland, men då lyser den ordentligt. Vi har en likhet där, jag lyssnar ibland men då gör jag det ordentligt. Hur som helst, idag har jag fått använda mig av den provisoriska lösningen att lägga mig i mammas knä. Då kommer hon inte åt att fota så istället klappar hon på mig. Mycket mysigare!

Bara hälften av bilderna som ville laddas upp nu och dom utifrån är på den nya kameran och den kan inte kopplas in i datorn än. Detta är i alla fall vad vi sysselsätter oss med när vi är inne!

Om man bortser från stunden på sjön idag är Auki en riktigt trevlig vovve nu för tiden. Eller ibland kan han vara lite bråkig i kopplet men när han är lös funkar det finfint. Han har full koll på mig i skogen och sticker inte iväg långt alls och gör man minsta tecken på att ge honom en uppgift kommer han direkt. Det är väldigt roligt faktiskt.

Annars börjar han bry sig mer om alla andra hundar även om det inte är något problem än. Nu är ju allt relativt. När Auki kollar lite på en annan hund tycker man att det håller på att gå överstyr, hade Yard bara kollat hade man tyckt att det var jättebra.

Nu har han även lärt sig ett nytt trick, han har lärt sig att tända och släcka en lampa. Även om det bör bli lite mer finkänsligt kanske. Nu slår han mest till strömbrytaren med tassen och hoppas på det bästa. Min plan är att han ska trycka på den lugnt och sansat. Fast är inte så mycket som sker lugnt i hans värld så kanske för mycket begärt.

Till sist får vi önska alla en God Jul! Har inte gjort några fina julkort, men i morgon ska kameran med upp till sjön så då ska ni få se lite nya bilder!

Jag har knappt behövt göra någonting utom det jag vill idag. Bara på skogsturen behövde jag hämta lite vantar och hoppa upp på lite stenar och granstammar. Det är lurigt för man hoppar upp på det vita och helt plötsligt finns det ingen sten under så att man trillar av igen. Det är rent livsfarligt, eller hade varit om höjden var högre än 40 centimeter.

Sedan gick mamma och moster med mig upp till sjön. Eller sjön var borta, nu var det bara ett stort vitt fält kvar. Där sprang jag omkring och lekte. Bland annat snodde jag mosters vante och sedan sprang jag iväg och vägrade lämna tillbaka den, det var sköjigt. Mamma stod mest och glodde, tråkigt. Moster däremot gjorde något försök till att fånga mig, jag vann! Använde den som plog också så när hon fick tillbaka den var den full av snö och hade stelnat. Perfekt bus, ett tips till alla andra labradorer där ute.

Jag fick ett nytt ben idag också, extra stort. På tal om mat, människorna har ätit massor idag. Inte bara två olika saker utan hur många som helst. Sedan toppade dom det med en gigantisk skål med godis. Har inte lyckats sno åt mig något dock, orättvist. En liten bit hade jag ju kunnat få smaka i alla fall.

Människor är inte kloka, idag drog dom in en gran! Inte nog med det, dom gick inte ut i skogen och hämtade en hel gran utan dom skaffar en man måste bygga ihop först. Klantskallar, men har man inget jobb får man väl skaffa sig ett. Den smakade inte som en vanlig gran heller utan den smakade mer plats. Inte nog med det, sedan hängde dom i massa bollar. Onödigt att hänga upp dom, man kan väl börja leka direkt istället. I morgon ska som väl börja bära in snö också eller varför inte ta in en hel skog? Nej, jag fattar ingenting av det.

Idag drog mamma förresten ut mig i skogen igen, men denna gången gick vi längre in och kom ut på några öppnare ställen och där var snön djup. Den gick över knäna på mamma och då har hon fyra gånger så långa ben som mig, minst! Alltså druknade jag i princip när jag skulle ta mig fram. Det var jobbigt, fast lyckades ändå gräva fram lite rådjursbajs. Är expert på att hitta bajs om jag får säga det själv!

Hon är hemma igen, äntligen! Igår kom moster hem, det är kul. Jag gillar henne, det är liksom inte lika många tråkiga regler utan mer bus. Dessutom räcker det att lägga huvudet i hennes knä en liten stund så har man tillräckligt med pluspoäng för att klara en hel livstid. Jag ser absolut fram emot en mer kärleksfull uppfostran!

Sedan kom mamma också, men hon kommer ändå gilla mig så är liksom ingen idé att lägga någon vidare fjäsktid på henne. När jag gör något jag inte får har hon glömt det direkt och blir sur ändå. Alltså måste man bara börja om från början hela tiden, det är drygt. Bättre att fjäska för dom man vinner något på, typ moster. För övrigt tänkte jag att mamma ska få jobba lite hårdare nu när hon inte gjort någonting i flera dagar så jag gjorde bara som jag inte fick igår. Fast egentligen, om hon säger åt mig att leta godis i hallen och det står massa väskor i hallen då borde jag väl få leta i väskorna också? Och för att leta i väskorna måste jag ju få krafsa upp dom. Kollar jag inte kan jag ju inte veta att det inte ligger något där i, alltså borde mamma inte skälla för det.

En annan sak förresten, jag har ju länge undrat hur mamma klarat sig utan mig som kan plocka upp allting hon tappar. Det gör hon inte! Hon kom inte hem med alla vantar utan hade tappat en i Umeå, haha. Hon klarar sig inte själv, det var det jag visste.  

Nu är jag tillbaka hemma. När jag kom in genom dörren blev jag totaldissad av Auki som hälsade på alla andra. Vet inte om jag kan förlåta honom faktiskt, otacksamt. Det är ju jag som är den roliga (om ni frågar mig i alla fall). Hur som helst, jag tog ut honom på en promenad för att se om han kom ihåg något av det jag lärt honom och man kan ju säga att det märks att han börjar bli könsmogen nu. Väldigt mycket nosande. Hur som helst gick han fint i kopplet, trodde jag inte. Även om han hoppade upp och ner i förhoppning om att få springa lite.

På kvällen var det däremot massa hoppande upp i sängen där han flög omkring och skulle bitas när jag skulle dra ner honom. Det höll vi på och bråka om ett tag för att sedan övergå till att bråka om huruvida man juckar på täcken, kuddar eller något annat man hittar.

Idag har han dock varit ganska snäll, även om man numera måste lägga mer energi på att han inte ska nosa, inte ska bry sig om andra hundar och så vidare. I skogen tänkte jag att han mer eller mindre skulle få spring som han ville utan att göra uppgifter, det tänkte dock inte han. Han stod mest och glodde och väntade på att jag skulle göra något. Tillslut började han nosa på träd, hämta pinnar att lämna och hoppa upp på minsta lilla sten självmant. Det var helt enkelt bara att aktivera honom, kul att han är så ambitiös i alla fall. Har dessutom sluppit springa och säga till honom vid inkallningarna idag, han har kommit på varenda en.

Hur som helst, även om han verkade måttligt road av att jag kom hem är jag ganska road av att få hålla på med honom igen!

Idag åkte mamma till jobbet igen. Fast var lite roligare idag för hon lovade mig att jag skulle få presenter när hon kom hem. Gissa vad jag fick sist hon sa så? 2 stycken refelxhalsband, jiippi precis vad jag önskat mig. Eller inte. Min förväntaningar var alltså inte skyhöga, men hoppet fanns kvar. Det blev faktiskt roligare idag. Jag fick två leksaker och ett runt tuggben. Fast just tuggbenet var jobbigt, mycket svårare att tugga sig igenom ett runt än ett rakt. Hon släpade även hem en reflexväst, helt utan att fråga mig om jag ville ha den satte hon bara på den. Kändes lite förnedrande, vem vill ha en gul väst med tassavtryck på? Leksaken råkade dessutom gå sönder efter bara 10 minuter, dålig kavlitet. Lite måste dom ju tåla kan man tycka. Varför gör man en leksak när man inte kan leka med den? Dom som skulle hålla längre, typ stolsben, skiftnycklar och sånt det får man inte använda. Menmen, vill mamma köpa nya saker jämt och ständigt så får hon väl göra det!

Nu kommer jag förresten inte skriva på flera dagar för mamma ska överge mig och åka till moster. Själv ska jag vara hemma med mormor oh morfar. Ska nog se till att fylla dagarna med bus ändå jag, men ni kommer inte få höra om det. Haha, nu blir ni allt lite besvikna va?

Nu börjar det bli krångligt att gå på snön. Ena stunden kan man gå uppe på den för att nästa sekund åka rakt igenom och det kan vara djupt på vissa ställen. Ganska osmidigt, man blir smått förvånad när det är mycket djupare än annars.

Mamma har någon idé om att jag ska hoppa upp och balansera på saker hit och dit. Har inte varit några större problem innan då har det varit stora och breda saker att balansera på men nu börjar kraven öka. Nu ska det hoppas upp på trästammar och där ska jag försöka vända mig. Annars är det mindre och mindre stenar eller hennes snöhögar hon bygger som jag ska hoppa upp på. Väldigt krångligt, fast lite kul. Jag brukar hoppa upp på saker lite då och då, kanske man kan få en godis för bra försök eller så. Alltid värt ett försök i alla fall.

Vi har som sagt varit på fodervärdsträff idag och Auki skötte sig väl ganska bra, stundtals i alla fall. Han har emellertid vissa problem med att hejda sin glädje. Om han fått bestämma hade han sprungit omkring i ren glädje över att få vara med på denna fantastiska träff. Ungefär så, han är nog en av dom gladaste varelserna på i denna värld. Tänk att ha den livsuppfattningen, springa in i kemisalen överlycklig över att få chansen att skriva det otroligt roliga provet.

Han var i alla fall som vanligt, ibland gick det strålande och ibland var det mer eller mindre kaos. Hur som helst verkar han inte vara det minsta nervös över att gå i städer, jag blir nog mer stressad misstänker jag. Sedan tycker jag det är mycket enklare att träna hund när man är själv. Även om det går främmande hund framför. Då kan man stanna, zickzacka, vända och så vidare till han lyssnar och då bara gå rakt fram. Det kan man inte göra om man har några andra att ta hänsyn till. Allt som allt, så är jag nog ändå ganska nöjd. I Januari ska Carin låna hem honom, ska faktiskt bli väldigt intressant att se vad hon säger om honom. Jag har egentligen ingen aning huruvida han är bra eller inte så ska bli väldigt spännande. Jag ska nog allt gissa lite vad jag tror innan, men får fundera igenom det lite. Eller vad jag tror, alltid intressant att se hur rätt/fel det är.

På tal om det, alla tror att jag vill att han inte ska klara sig. Det är fel, jag hoppas att han klarar sig. Ledarhundar har ett bra liv. Sedan skulle jag säkert kunna ha hund under tiden jag studerar, men sedan. Då gäller det att slå sig fram och att ha en hund som är på dagis hela dagen är inte riktigt min grej tror jag. Fast å andra sidan ska jag ju ha ett jobb med hundar så han kan ju bara hänga på. Tyvärr tror ingen att jag kommer jobba med att träna eller föra hundar, konstigt. Jag får väl tro på det dubbelt så strakt själv då!

Idag har jag varit på äventyr ska jag lova, jag har varit i Göteborg igen och träffat massa andra vovvar. Det var kul, kul, kul! Jag fick gå i trappor, åka hiss, gå bland massa människor och gå i en tunnel. Kan faktiskt inte välja riktigt vilket som var roligast, jag gillade allting. Det finns mycket spännande saker i en stad, fast finns mycket spännande i en by också. Förstår emellertid inte grejen med att gå långsamt upp för trappor eller på galler, det är väl bara att klampa på. Det är roligt, alla borde vara tacksamma för att dom får gå i trappan tycker jag.

 Tror dock att mamma blev något trött på mig, men hur lätt är det att gå fint i koppel när omvärlden är full av kul saker! Lekkompisar runtomkring dessutom. Nej, lite får hon allt stå ut med tycker jag! Jag tycker själv att jag var duktig faktiskt, imponerad av mig själv till och med.

Trött efter alla intryck somnade jag när vi kom hem i mammas knä, det är mysigt måste jag säga. Fast börjar bli lite trångt.

Idag är det farligt att gå i skogen, helt plötsligt får man massor av snö i huvudet. Jag tog tillfället tillvara och tävlade lite med mamma, den som får minst snö på sig vinner. Eftersom vi bara är två fick jag offra mig och vara domare också och tro det eller ej, jag vann! Främst för att mamma fuskade och kastade snöbollar på grenarna över mig så snön rasade. Jag hade gärna gjort samma sak men snöbollar är inte riktigt min starka sida så därför diskade jag henne istället.

Jag har stött på både fasanen och rådjuren idag, fast vi håller oss på avstånd. Dom verkar inte så sociala mot andra arter och det accepterar jag. Även om jag tycker att dom kunde lämna lite mat i skogen åt mig.

Vi mötte också en hund, en stor hund. Mastiff kallas det visst. Fast när han var lös tvingade mamma mig att sitta bakom en snöhög, bara för att det skulle bli lättare för hans ägare att kalla in honom. Som om han inte kände doften av mig ändå? Dessutom kom han ändå inte när husse ropade, skulle mer än gärna låna ut min lina. Fast hunden verkar i och för sig väldigt snäll så lite elakt att tvinga på honom den. När den väl kopplades och gick förbi oss stod jag mest stilla när den hoppade omkring. Mamma tyckte jag var jätteduktig, men kan ju upplysa henne om att det var helt av egoistiska anledningar. Han hade kunnat krossa mig vilken sekund som helst säkert, bättre att busa med dom som är mindre. Fast å andra sidan kanske han hade tyckt det var kul, brukar ju inte småhundar göra.

Vi traglar på med det gamla vanliga och han kan faktiskt gå fint i koppel om jag är själv med honom. Det krävs nämnligen oftast att man vänder hit och dit, gör tempoväxlingar och så vidare för att han ska bli uppmärksam. Eller krävs och krävs, men det blir bäst resultat. Då följer han tillslut minsta sväng och tempoväxling eftersom han kollar mig istället för allt annat. Det är trevligt och förhoppningsvis kommer vi nå dit utan att behöva virra omkring innan.

Han intresse för andra hundar ökar dessutom, vi kan fortfarande möta dom utan att han drar men om dom skäller blir han lite spänd. Får jobba med det, åka någonstans där man möter massa hundar och träna. Fast är alltid lättare på bortaplan än hemmaplan!

Annars har han lärt sig att lägga in tvätt i tvättmaskinen nu. Vi började träna igår och redan då fattade han vad det handlade om och nu slänger han glatt in den. Väldigt imponerad, ha saker i munnen är helt enkelt hans grej. Speciellt om man får godis när man släpper det på rätt ställe. Sedan är han väldigt söt när man håller en strumpa bredvid öppningen och väntar på ett klick, han kan stå riktigt länge faktiskt.

Idag har jag stött på ett väldigt konstigt djur, den stod precis helt stilla hela tiden. Så va den grön också och hade stora pinnar på huvudet och den smakade gran. Mamma kallade det tydligen julbock. Hur som helst, först var jag väldigt tveksam så jag smög lite försiktigt fram och när han inte rörde sig tänkte jag att jag måste liva upp stämningen lite så jag tänkte börja leka lite. Ner i lekställning och la till ett skäll men tråkmånsen rörde sig inte en millimeter. Tillslut gav jag upp, vissa är riktigt tråkiga. En reaktion kunde man ju få i alla fall.

Nu har jag fått ta över tvätten här hemma också. Sure att mamma ville ha en lite valp för att hon gillar hundar, hon vill bara slippa allting tråkigt hon ska göra annars. Tycker Carin borde kolla sånt innan, jag kommer säkert att bli en slav snart. Inte rättvist!

Igår frågade min granne om det gick bra för Auki på utställningarna. Jag undrade vad han fått det ifrån och han svarade typ. "Ni håller ju på och springer fram och tillbaka här nästan varje dag, det måste vara till någon nytta!" Så kan det va. Jag tycker att det är till nytta ändå, han lär sig trots allt att jag bestämmer vart vi ska och i vilket tempo.

Idag har förövrigt lilla Auki varit fantastiskt snäll. Han har kommit på varenda inkallning ch när jag inte ropat på ett tag ställer han sig och blänger för att jag ska ropa så vi kan göra något roligt. Det är kul när han gör så, uppmärksam hund.

Inte nog med det, när vi gick hem ifrån skogen gick han superfint. Han valde till och med självmant att gå något steg snett bakom. Kanske beroende på att jag helt enkelt bara trampar på honom när jag svänger annars, har inte så bra koll på hans tassar.

I alla fall, superduktigt.

Hans mattelektioner går sådär, ibland verkar det som han fattar fullt och ibland inte. Fast för att mitt sätt ska fungera måste han vara väldigt uppmärksam och hålla ögonkontakten så är nog lite svårt kanske. Dessutom är det lite tråkigt att träna in, händer inte så mycket. Fast vi fortsätter, men kanske varvar med något annat.

Igår glömde mamma att skriva här, dålig stil. Då gjorde hon mormor (min enda trogna läsare nästan) besviken ju. Hon borde ha med i beräkningarna att mormor och morfar snart ska passa mig, då måste dom vara på gott humör och gilla mig!

Nu är morfar hemma igen och då åker man bil på dagarna, igår var vi i Ullared och spatserade omkring lite grann. Fast en stund fick jag bara sitta i bilen, tråkigaste minutrarna den dagen. Tur att dom var väldigt få!

Min granne har förövrigt tagit det där med att flytta snö från ena stället till det andra till en ny nivå. Han skyfflar inte undan den, han blåser bort den. Nästan på mig, blev förvånad när det bara var snöstorm på ett ställe och inte någon annanstans. Annars fattar jag fortfarande inte varför dom håller på så. Speciellt inte när snön slängs fram och tillbaka. Han med den största maskinen flyttar snön bort från vägen och sedan skyfflar grannen tillbaka den ut på vägen. Så håller dom på fram och tillbaka. Varför inte komma överens om var den ska vara istället?

Jag uppskattar annars tunneln som mamma byggde åt mig, då slipper jag gå över snövallarna när jag ska ut från trädgården. Perfekt! Fast hon har plattat till en av vallarna och så ska jag gå balansgång där så slipper dom inte ändå.

Nu är den gamla duktiga hunden tillbaka igen. Han vill göra saker och han gör det ordentligt, skönt! Började nästan bli lite småtrött på honom där ett tag. Idag när vi gick hem från den istäckta sjön gick jag och funderade på andra saker när det plötsligt slog mig att han gick och nosade utan att dra det minsta lilla i kopplet. Det brukar normalt sett inte vara hans starka sida så jag blev riktigt förvånad!

Annars passar vi på att utnyttja snön som är nu. Jag har grävt en tunnel åt honom som han kan krypa genom. Jag har gjort snöhögar som han ska balansera på. Väldigt smidigt eftersom dom är enkla att göra mindre för att det ska bli svårare. Sedan har jag också grävt ner nycklarna i snön så att han får gräva fram dom, vilket är väldigt uppskattat. Planen för morgondagen är att göra ytterligare någon balansgrej. Sedan används snövallarna flitigt också, att klättra runt på eller gömma saker bakom. Snö är fantastiskt kul! Även om några människor frågat mig om jag inte är lite för gammal för att gräva tunnlar i snön, men det tycker jag verkligen inte!

Jag har ju min bur som ska vara bara min, men det funkar inte alltid. Idag låg mamma där inne också, blev lite trångt måste jag säga. Jag fick helt enkelt tränga mig in över henne, glad att jag slapp vara underst i alla fall. Då hade jag blivit söndermosad minsann.

I natt bestämde jag mig för att jag ville gå ut, det måste man om man dricker massa vatten precis innan man ska sova. Hur som helst så måste jag säga att det är mycket enklare få upp henne ur sängen klockan tre på natten än på morgonen. På natten hoppar hon upp i sängen och vi går ut direkt. På morgonen däremot går det väldigt långsamt och när hon väl vaknat ska hon ta på sig hur mycket kläder som helst innan vi tillslut tar oss upp. Kanske skulle satsa på nätterna jämt, då går allt mycket snabbare. Fast är å andra sidan ganska skönt att få gå och lägga sig igen när man varit ute klockan tre.

Idag har jag fått leka med en hundkompis och hon förstår sig på det där med att leka. Hon tycker varken att jag är för våldsam eller för stor, vi brottas på samma nivå. Hon blir inte ens sur utan hänger med hela tiden. Perfekt, dom flesta andra brukar tröttna innan vi ens börjat. Däremot är hon något snabbare än vad jag är, det är tråkigt. Jag vill ju vara bäst!

Människorna har dessutom börjat med ytterligare en konstig sak. Det hänger lampor överallt i trädgårdarna nu för tiden. Vissa har mer och andra mindre, men det finns i varje nästan. Jag fattar inte det, är ju inte ens mörkt nu med all snö! Tänk alla tuggben man hade kunnat köpa för dom pengarna, det skulle dessutom vara användbart. Lamporna hänger ju bara där och drar ström typ. Nej, vi hundar tänker mer praktiskt. Antingen äter man det eller så är det inget att ha. Enkelt och bra!

För att på ett pedagogiskt sätt visa hur våran inkallning ser ut titt som tätt. Jag ropar och han springer mot mig fast han egentligen har en helt annan plan, som ni kan se på bilden är uppmärksamheten inte på mig utan något annat. När man har linan efter kommer han inte långt ändå. Det är emellertid lite trixigt att ta tag i honom och samtidigt försöka rädda kameran från diverse stötar, alltså borde egentligen inte den hänga med.

Idag var min plan att lämna honom i skogen en stund när han inte kom på min inkallning, ångrade mig självklart innan jag hunnit gå hem. Hade nog aldrig kunnat lämna honom på riktigt, känns lite riskabelt att lämna sin hund i skogen. Vill gärna se honom hela tiden. Däremot tog det ganska lång tid innan han fattade var jag var, såg mig först när jag ropat på honom. Han var nämnligen påväg åt helt fel håll.

Annars är han mest allmänt brötig, man skulle kunna tro att han är ouppfostrad stundtals. Bara tro alltså, han har lite egna ideér om hur saker och ting ska göras och hur man får maxiamlt roligt. Han vet dock vilka ideér som inte är tillåtna, att bry sig är en annan sak. Fast idag har han varit ensam flertalet gånger utan att hitta på några dumheter alls.

Han börjar lära sig ligg kvar också, nu kan man ibland backa ett steg utan att han reser sig. Han kom även ihåg vad städa betyder efter någon vecka utan användning av det kommandot.

Borsta tänderna tycker han är smått onödigt, bita i borsten är kul däremot. Helt ärligt kommer jag nog aldrig borsta tänderna varje dag på någon hund. Tycker liksom det är tillräckligt tråkigt med mina egna.

Sånt här gör man om man har 5 minuter över, därav den något dåliga (snarare katastrofala) kvalitén på arbetet. Hade varit lättare om han var gul från början, men måste säga att jag föredrar honom svart.

Det krävs en del tur för att lyckas få med både sig själv och Auki på bild när man är själv ;) Eftersom brännvidden är för liten ser det dessutom ut som om han har väldigt lång nos.

Vi njuter av snön på dagarna, massa bus och lite mindre lydnad enligt Auki. Därav den röda fina linan!

I helg har jag varit med mormor på dagarna och mamma på kvällarna. Har gått promenader, det är skoj. Med mormor i alla fall, mamma är mest sur för att jag inte går bredvid henne. Jag fattar inte varför, vad är grejen med promenader om man bara ska gå? Det är ju när man nosar som man får reda på det senaste skvallret och jag har lärt mig att skvaller är viktigt i en by. Nästan det viktigaste tror jag. Mamma säger att det du inte vet om dig själv vet alla andra. Tycker att det verkar väldigt smidigt, om man skulle glömma något liksom. Kan man bara fråga grannen ju! Då är det ju viktigt att jag deltar i allt skvaller så jag vet allting också.

Jag tänkte förresten passa på att tacka alla som lägger ut mat i skogarna just nu. Mamma påstår att det är till rådjuren som faktiskt inte får någon mat serverad i skål (det ser väl jag med, den ligger ju på marken. Ibland tror hon verkligen att jag är korkad). Jag brukar dock köra efter först till kvarn och sno åt mig en bit äpple om mamma inte hinner hindra mig. Ibland finns det bröd också eller andra frukter. I morse hade emellertid rådjuren kommit först, såg dom springa genom skogen därifrån.

Nu ska jag sova, det ryktas om att det ska städas idag och gissa vem som kommer behöva göra det? Fast är i och för sig roligare att få vara med än att bara ligga och kolla, så jag är glad ändå!

Tack och lov funkade inkallning och koppelgående idag igen. Tur för Auki, annars hade han bara fått vara inne eller något annat fint straff. Även sitt kvar funkar och han har fattat att han ska springa till vänster sidan vid inkallning från sitt. Han sitter väldigt snällt innanför dörren medan jag klär av mig ytterkläderna, helt av sig själv. Även om han ser ut som om det är ungefär det tråkigaste man kan göra.

Angående hans mattelektioner har jag nu bytt teknik så vi är tillbaka på noll igen. Så går det när man börjar innan jag verkligen tänkt igenom det. Med denna nya teknik kommer han kunna ränka vilket tal som helst. Addition lika väl som en tredjegradsintergral, bara jag hänger med.

I morgon är det dock tveksamt om han kommer höra någonting med tanke på vilken volym hans mormor har på TV:n stundtals. Kan vem som helst bli döv av. Gör i och för sig inte mig så mycket eftersom jag jobbar så Auki kommer ha ett par lugna dagar!

Min träning av mamma fortsätter, är hon i ett annat rum hoppar jag upp på bordet och snor någonting så att hon skall uppmärksamma mig igen. Går hon inte upp direkt när jag vaknar hoppar jag på henne alternativt tar en tur upp i sängen så hon kommer upp. Det gäller att ligga i, hon ska inte vinna. Jag hade tänkt mig själv som ledare faktiskt, fast för tillfället ligger jag nog lite under. Skam det som ger sig, jag har flera månader på mig.

Annars har jag gjort en upptäckt, mamma växer inte lika snabbt som jag. Idag när jag skulle krypa upp i knät fick jag verkligen rulla ihop mig för att inte trilla av. Det funkade, men hur ska jag göra om en månad? Då kommer jag inte få plats längre ju! Jag får helt enkelt lära mig att vika ihop mig själv kanske, eller äta mindre. Det kommer dock aldrig hända, mat är ju mer eller mindre det bästa som finns!

Nu ska jag berätta hur Auki lärde sig att ta av mig tröjan. Om man bara har en hund som gillar att ha saker i munnen blir det inga problem.

Först av allt så knöt jag fast en garnbit i dragkedjan för att han skulle få grepp om den snabbare och för att han inte skulle hålla på och dra i alla dragkedjor han hittar. Sedan var det bara att berömma när han tog i den och när han drog i den. Auki är inte precis den som tvekar till att bita i saker så det gick väldigt smidigt.

Därefter var det dags att lära honom ta tag i ärmarna, det var mycket svårare. Han har fått lära sig att inte bita i kläder och förvånansvärt nog håll han hårt på den regeln. När han väl lärt sig att hålla i den tog det ännu mer tid innan han drog i den. Fast med lite tålamod och beröm fixade han det med. Att dra i andra ärmen var självklart mycket enklare, dels för att han visst vad det handlar om och dels för att den är lättare att dra av. Vips så har han lärt sig ett nytt trix. Nu är han väl inte direkt fullärd, stundtals kan han behöva lite hjälp på traven. Han kan dock principen och tycker att det är riktigt roligt, som allt annat man kanske kan få en godis för!

Dagar som idag ligger Auki lite längre ner på popularitetslistan än normalt, ganska mycket längre ner. Det är lite drygt att han fullständigt skiter i vad jag vill. Så var det i morse i alla fall. Det är en sak att inte komma på inkallning för att han håller på med något annat, då blir jag bara förbannad. Om han däremot inte har någonting för sig utan bara blänger en stund och sedan demonstrativt travar iväg åt andra hållet, då blir jag skitförbannad. Närmare bestämt helt vansinnig, så det fick han äta upp sedan. Massa inkallningar i både koppel och lina och tillslut kom han varje gång. Till och med när han åt harbajs. Jag vann med andra ord, haha.

Ungefär samma sak har det varit med allt annat så tillslut struntade jag att hålla på. När han klarat en sak på väldigt enkel nivå gjorde vi inte det mer idag. Vi laddar för i morgon istället!

Dessutom håller han på att flyga iväg varje gång jag ska skälla på honom, ungefär som om jag misshandlar honom varenda gång. Fast till hans stora besvikelse kommer han inte undan ändå, även om man känner sig lite taskigare än vanligt.

Nu har jag tröttnat på alla mammas regler så idag tänker jag göra precis tvärt om. Måste säga att det gått skapligt bra hittills. Det enda jag har kommit ihåg hur man gör det är leta godis, allt annat har jag "glömt". När jag skulle leta vante hämtade jag den för att sedan spring och lägga den lite längre bort och leta efter andra saker. När vi möter hundar intresserar jag mig för dom istället för mamma. Här fick jag dock ge mig eftersom hon envisades med att gå fram och tillbaka förbi hundarna tills jag lyssnade.

Det bästa av allt är emellertid när jag inte kommer på inkallning. För att göra sin matte/husee maximalt arg ska man stanna till och kolla som om man funderar på att komma för att sedan nonchalant gå iväg åt andra hållet. Det funkar varje gång. Var däremot beredda på att bli kopplade och få göra runt 100 inkallningar i koppel för att sedan gå över till ytterligare 100 i lina. Fast jag tycker det är värt det då och då, mamma tröttnar ändå på den där linan efter några dagar och då kan man lyda igen ett tag.  

För att undvika allt för mycket bestraffning ska man slänga sig i kopplet så fort matte/husse försöker ta tag i en. Skulle man inte komma undan ska man ge sig och se ut som om man säger "snälla slå mig inte igen" då börjar dom fundera på om dom är för hårda eller inte och om man inte har en hjärtlös förare (som jag) så borde man komma lindrigare undan. Min tänker mer "skyll dig själv, du får väl skärpa dig till nästa gång om det nu är så synd om dig". Ingen empati alls! 

Idag när vi var på promenad mötte vi några barn, som jag tänkte hälsa på. Som vanligt blev mamma arg när jag kommer på saker själv. Då tyckte barnen att hon var elak och skulle låta bli hunden, precis vad jag tycker! Tänk att så små människor kan vara så mycket inteligentare än stora. Dessutom verkar dom ha roligt mest hela tiden, springer omkring, åker nerför backar och kastar snöbollar. Synd att jag aldrig får träffa några, det hade nog varit riktigt kul!

Nu har mamma blivit lite smått galen, jag ska tydligen lära mig matte. Räkna alltså, jag?! Nja, där får hon nog sänka kraven litegrann. Hon vet mycket väl att det typ inte är någon (mer än moster) som tycker det är kul att lägga ihop siffror med varandra. Jag tycker jag borde få lära mig något användbart. Öppna dörren in till maten, öppna kylskåpet, springa ikapp djur man vill leka med eller i alla fall lära mig hur man tar av kopplet utan att mamma ser. Det hade varit mycket användbart, men nej. Matte var det på schemat. Nåväl, man får en godis eller två så det kanske är värt det.

Jag har bestämt mig för att komma snällt på inkallningar nu. Det gäller nämnligen att göra något snällt som väger upp det busiga man gör. Det är en balansgång där emellan, man måste få göra saker man själv tycker är kul samtidigt som man ska vara lite kompis med matte. I mitt fall gör det dock inte så mycket om det busiga överväger för då räcker det att krypa upp brevid mamma och lägga sig, då blir man förlåten för allting. Precis allting faktiskt, lätt som en plätt!

Kontaktkontraktet är alltså en bok skriven av Eva Bodfäldt, som ni ser. Jag tänker tipsa om denna och från början tänkte jag skriva ungefär "Jag kommer inte riktigt ihåg vad den handlar om, men den är definitivt läsvärd." Tog dock mitt förnuft till fånga och insåg att det inte var speciellt övertygande. Saken är emellertid den att det man läser är helt uppenbart, bara att man måste läsa det ibland för att tänka på det. Det överskridande är (om jag inte är helt ute och cyklar) är att man inte kan kräva något av sin hund utan att ge tillbaka. Det vill säga att man inte kan bryta sin hund från att jaga en katt och när den kommer bara säga bra. Då kommer ju hunden jaga katten nästa gång istället för att komma eftersom det var tråkigare att komma till matte/husse. Fullständigt logiskt, men det är nog ändå lätt att man blir för tråkig för sin hund. Bara ger en godis varje gång hunden kommer istället för att variera sig. Hunden måste alltså vinna något på att komma, annars skiter den i det.

Jag läste denna boken någon vecka efter att Auki hade kommit och vi började tidigt med att det händer något kul när han kommer till mig. Då minskade rymningarna genom grannens häck avsevärt under tiden som vi "lekte". Istället följde han efter mig för att se vad som hände härnäst. På så sätt blev jag intressant, sedan utvecklades det och han behövde ha ögonkontakt för att det roliga skulle starta. Jag tror det har underlättat ganska mycket faktiskt, att det redan tidigt gick upp för honom att han hade något att vinna på att komma. Förmodligen hade det nått mitt huvud förr eller senare ändå, men antagligen inte lika tidigt om jag inte läst boken. Alltså rekommenderar jag andra att också läsa den. Dessutom finns det tips om hur man blir intressant i hundens ögon, vilket faktiskt är det svåraste. Auki tycker oftast fortfarande att en hög skit är roligare än vad jag är. Däremot ligger jag oftast högre än vad en anna hund gör. Däremot har han nu krav på att komma varken jag är roligare eller tråkigare, speciellt om jag har linan på så jag kommer ikapp.

Auki hade i går kväll och idag på morgonen lite hjärnsläpp. Vadå kontakt? Vad är det? Har jag aldrig hört innan! Ungefär så, fast minnet kom tillbaka lite senare och han är förlåten. Speciellt eftersom han har kommit på varenda inkallning idag. Både när vi vi sett andra hundar och när han stått ch käkat något. Trodde dock ett litet tag att Auki sprungit fram till den andra hunden eftersom jag inte såg honom och visste att han var någonstans åt det hållet. Men nej då, han kollade bara snabbt och sedan fortsatte han att nosa tills jag ropade. Då kom han glatt studsandes över stock och sten.

Annars är inte ligg riktigt hans grej enligt honom själv. Inte på kommando i alla fall, annars ligger han gärna ner. Tyken hund det där.  

Sedan har jag också kommit på hur många fel jag själv gör utan att liksom tänka på det. Jag säger nej utan att riktigt fullfölja det där nej:et utan låter kopplet hindra hunden. Helt plötsligt klappar jag Auki som kommit och buffat när jag egentligen höll på med något annat. När jag säger stanna låter jag hunden gå tills kopplet tar emot istället för att stanna omedelbart. Samma sak om han är lös, då kommer han oftast hela vägen fram till mig istället för att stanna precis då jag säger det. Eller smyghåller i kopplet istället för att låta det hänga. Samma sak om det är något som inte funkade som jag ville och jag efteråt tänkte igenom varför. Då kommer jag på så många fel jag gjorde att jag istället för att tänka "varför funkade det inte?" tänker "helt otroligt att det gick så bra ändå". Vet inte vilket som är bäst faktiskt, men jag lär mig väl med tiden.

Jag läste också häromdagen att den tiden som du är ute eller tränar med din valp kommer du behöva tredubbla när hunden blir vuxen. Då kommer Auki att vara ett heltidsarbete när han blir stor. Ibland får jag för mig att jag gör alldeles för mycket med honom, men om vi är ute och jag inte gör något kommer han liksom och ber om det efter ett tag. Han gillar leta saker och annat vi hittar på. Så jag tror inte han tar så stor sakda, han får ju vila när jag jobbar.