.

Jag kommer aldrig lära mig något ordentligt i det här huset för när man väl fattar vad det är för något man förväntas kunna så ändras det. Jag har lärt mig att springa och hämta saker när mamma säger apport. Sedan kom en orange sak in i bilden och då fick man inte längre tugga eller slänga runt med det man hämtade. Borde inte jag få bestämma det själv förresten? När jag springer borde jag få lite valmöjligheter i alla fall. Hur som helst, nu ska jag inte bara springa och lämna den utan springa runt till vänster sida och sätta mig, kolla på mamma och tillslut tar hon ner handen för att ta den. Drygt, vad är poängen egentligen? Då tar det ju bara längre tid innan hon får den.

Annars har jag fått gå lite längre promenader nu, jag fortsätter att försöka bestämma över moster och bita sönder saker. Som vanligt helt enkelt, förutom att jag har det dumma kopplet på mig i tid och otid eller snarare jämt nu för tiden. Inte populärt, jag som är så duktig på inkallning.

Mitt liv är allmänt trist nu, jag fattar inte varför jag inte får vara ute och springa utan bara får gå kortare koppelpromenader. Istället skall det tränas och letas godis här hemma. Det är också kul, men inte hela tiden kanske.

Igår var mamma inte hemma utan hon tog med sig sin stora svarta låda med en konstig sak i och åkte iväg så jag och moster blev själva. I brist på annat tänkte jag se hur vek moster egentligen är, så jag började hoppa och leka lite hårdhäntare. Fast hon gav faktiskt motstånd, brottade ner mig och satt på mig tillexempel. Det är inget snällt spel, hon väger ju nästan tre gånger så mycket som jag gör. Lätt för mig att göra något då liksom. Jag gav mig dock inte utan fortsatte. Fast tillslut tröttnade jag och gick och tjurade istället. Jag vill väl också bestämma ibland, fast jag bestämmer över morbror. Sedan låter jag resten tro att dom bestämmer fast det egentligen är jag, haha! Man får inte vara dum.

Under tiden som Auki inte var här har en och annan polett trillat ner måste jag säga, han kanske har vilat sig i form eller något liknande. Eller vilat sig har han antagligen inte gjort men han ägnade sig nog åt andra saker än det vi gör. Hur som helst, idag har han både lagt tvätt i tvättmaskinen och tänt och släkt lampan ordentligt. Tvätten tog han och la in utan att kasta runt eller ta ut igen och när han tände lampan tog han tassen och tryckte på knappen utan att sparka hysteriskt.

Annars tränar vi på apportering, eller snarare hålla och lämna. På kvällarna får han sitta medan jag kastar runt godis mot honom eller åt ett annat håll. Därefter får han vänta innan han får ta någon. Sedan när han får börja äta ropar jag på honom, där krävs det dock ett ryck i kopplet ibland innan han kommer. Eller så får han ligga med godisskål mellan frambenen utan att ta.

För övrigt tycker han det är tråkigt att inte få springa runt och helt ärligt är han inte så jättestilla hela tiden, men det går liksom inte riktigt med den hunden.

Nu är jag hemma igen, eller jag har varit hemma i flera dagar och jag gillar det. Här är jag ensam och kan få all uppmärksamhet. Fast jag har en stor tratt runt huvudet, visserligen inte hela tiden men ändå. Hur som helst, i början var den ganska irriterande men det gäller ju att vända allt till något bra. Därför använde jag den till att slå ner godisskålen från bänken, eller i alla fall putta till den så att det trillade ner några kulor. Förövrigt kan jag både ta av den och slicka på stygnen med den på, onödig pryl. Människor bara tror att dom är smarta, vi överlistar dom med hästlängder utan ansträngning. Fast jag slickar inte ändå, leder bara till skäll.

Annars råder det motionsförbud, igen. Astråkigt, trodde jag skulle slippa det sedan sist. Jag får gå koppelpromenader, spännande liksom. Fast igår såg jag tre gigantiska djur ute i skogen, mamma kallar dom älgar. Jag hade inget behov av att gå närmare kan man säga. Finns visst hundar som jagar sådana, idioter. Man ska alltid ge sig på dom som är mindre, eller rådjur. Dom ser i alla fall snälla ut.

När det är motionsförbud får jag mindre mat i matskålen och förväntas hitta resten själv, eller jobba för den på annat sätt. Det går åt lika mycket energi att hitta maten som man får genom att äta den, minst! Idag la hon dessutom godis i en burk som jag skulle öppna. Men hon berättade minsann inte att det gick att öppna burken genom att ta av locket. Hade jag bara vetat det hade jag ju sluppit bita sönder hela botten. Bättre info nästa gång tack.

I lördags var vi alltså på inkallningsträning på Göta hund. Auki var inte så pigg på det där med inkallning just den dagen, så han bjöd på blandade resultat. Hur som helst, han har alltid varit ganska självständig och inte tyckt att det där med att vara nära matte varit speciellt viktigt. Därför är jag ganska nöjd över att inkallningen brukar funka för det mesta, vi har bråkat mycket om det där. Carin sa också åt honom ordentligt och när han tillslut lyssnade blev han istället skitsur och sprang bakom en vägg och la sig där och skulle absolut inte komma nära henne. Han är ganska rolig när det gäller sådant, antingen är han överlycklig (oftast) eller skitsur. Han har vägrat komma när mig också efter att jag skällt på honom, men han glömmer det så småningom.

Nu är han i alla fall kvar där och jag hoppar titt som tätt upp från soffan och tänker "Shit, vad tyst det är. Undra vad Auki hittar på nu!" Eller "Varför har ingen stängt grinden?" och så är jag påväg upp för att hämta ner honom. Jag saknar honom alltså!

Auki fick apportera sitt ben igår innan han fick det och han klarade det faktiskt. Trodde att han skulle springa iväg med det, men icke. Annars tycker jag att han slarvar när han bär dummyn men vi tränar på det.

Han anser fortfarande att backa går hem i alla lägen, Lägga in tvätten i tvättmaskinen slarvas det med stundtals och tända lampan sker också lite på tur. Vi behöver lite mer fokus helt enkelt.

Dessutom har jag börjat så smått med att han ska kunna gå lös utan att springa omkring utan gå ungefär som med ett koppel. Han lyssnar bra på stanna och ganska bra på sakta så det går relativt bra ändå. Även om det blir någon avvikelse från rutten ibland.

I morgon ska vi till Carin igen och träna inkallning tror jag. Alltid lite nervöst, hoppas att det funkar även då. Sedan ska han stanna kvar där för att hon ska kolla lite på honom. Vad hon ska kolla vet jag inte helt hundra så skriver ingenting nu så blir det inte fel i alla fall. Ska bli väldigt spännande i alla fall.

Moster är rolig, hon brukar jaga mig när jag har något i munnen. Mamma står och gapar "Sluta, du får inte jaga honom sådär!" men då svarar bara moster "Jag jagar honom inte, vi råkar bara springa åt samma håll och jag började lite senare!" Sedan fortsätter hon att leka med mig. Snor jag hennes kramdjur får jag behålla dom och biter jag på henne skrattar hon bara. Perfekt, här skiter vi i alla tråkiga regler. Dessutom tycker hon att jag borde få mer mat, kan man byta mamma?

Annars har det knappt hänt något kul idag, eller jag välte ett glas som gick i massa bitar. Spännande, men precis när jag skulle kolla in saken närmare lyfte (ja, hon har inte slutat med det ännu) undan mig. Typiskt, inget kul får man ha. Hon är egenligen skyldig mig det för jag gav henne en potatis i morse, jag hittade den i skogen. Fast inte blev hon snällare för det.

Okej, jag erkänner. Jag låg på dynan bredvid sängen i natt, så jag gav mig. Typiskt, nu i efterhand hade jag ju lika gärna kunnat dra dynan mot dörren. Att jag inte kom och tänka på det tidigare.

Igår behövde jag åka buss igen, tråkigt. Man bara ligger där och försöker hänga med i svängarna. Sedan kom det på en annan hund men som vanligt fick jag inte hälsa utan skulle bara vara oberörd. Dessutom satt moster och berättade hur mycket finare den andra hunden var, klart man blir sur. Däremot kunde jag liksom sakta krypa upp i mosters knä utan att hon gör något. Dock satt mamma bredvid och gjorde något, glädjedödaren!

Mamma påstår dessutom att jag skall lära mig gå promenader, som om jag inte kan det? Är när man tar sig från en punkt och till en annan eller tillbaka igen. Det räcker enligt mig. Enligt mamma ska man dock gå utan att nosa, man ska gå utan koppel fast som om man hade koppel, man får inte byta sida och lite andra sådana idéer. Snacka om att göra något enkelt väldigt svårt, ska nog ge henne lite mer mental stimulans. Gömma mig när jag snott något så att hon måste leta tillexempel, då kanske hon lämnar alla dumma regler ett tag.

Det känns som om jag och Auki ligger lite på latsidan just för tillfället. Han har börjat få gå på en lite längre promenad om dagen nu. Däremot ska han få lära sig att gå ordentligt nu, han börjar ju bli äldre. Jag gillar inte gå med hundar som ska hålla på att zickzacka över vägen, gå lite framför och lite bakom efter egna beslut och så vidare.

Annars kan han som sagt backa och jag försöker lära honom höger och vänster. Inte så enkelt eftersom jag säger fel hälften av gångerna, inte lätt det där minsann.

Nu ska vi nog gå och lägga tvätt i maskinen, det är han inte så bra på längre måste jag säga. Övning ger färdighet!

Snart är det också dags att anmäla sig till vårens kurser, ska bli kul att det kommer igång igen.

Jag tänker aldrig mer gå in i mammas sovrum frivilligt! Jag vägrar, sätter ner alla fyra tassarna i marken och stannar där. Visserligen kommer hon och drar in mig, eller lyfter. Då lägger jag mig bort vid dörren, jag tänker inte ligga nära mamma under natten. Hon sprutade vatten på mig en natt när jag låg och sov. Hur snällt är det?! Nej, det ska hon inte få chansen till igen. Jag struntar i om det är skönare att sova min säng än på golvet, det gäller att aldrig ge sig på den punkten.

Annars försöker jag manipulera moster så gott det går. Vi börjar med små steg, som att hon ger mig min mat fem minuter innan jag ska få den eller att jag öppnar en låda i förbifarten och hon ber mig stänga och jag får en godis till. Jag går fram försiktigt!

Denna blogg har nu, till skillnad från mig, nått sina glans dagar. Dom dagliga uppdateringarna om mitt fantastiskt liv är ett minne blott, bara för att jag lyckats få världens lataste mamma.

Mina glansdagar har dock inte förbrukats, tror faktiskt inte att jag kommer hinna förbruka dom under min livstid. Jag har fått börja springa lös nu igen, finely! Fattade aldrig anledningen till denna veckas förbud så nu är jag väldigt duktig. Kommer alltid på alla inkallningar och äter bara lite bajs, det går inte motstå allt! Ungefär som mamma inte kan motstå att lyfta mig, det jämnar ut sig alltså. Hur som helst, friheten är tillbaka och jag njuter av det. Fast snön är snart djupare än mig, så det går inte att springa snabbt direkt. Å andra sidan har jag ingen större anledning att springa fort, mamma är alltid långsammare ändå och någon annan är aldrig ute i skogen!

Jag har hittills i mitt liv bara sett ett får men idag såg jag flera. Dom såg lurviga ut, väldigt mycket päls. Annars verkade vi dela intressen, äte och glo på varandra. Jag hade tänkt att vi skulle bli kompisar men mamma la sig som vanligt i så det blev inget med det. Mamma och moster stod förresten och påstod att får säger Bäää, men tror dom försökte lura mig. Fåren sa nämnligen ingenting, så lättlurad är jag faktiskt inte. Tur att det var i skogen så ingen annan hörde i alla fall.

Igår var alltså Auki med på fest bland massa människor och det gick hyfsat bra. Visserligen en hel del dragande i kopplet i ren lycka över att få vara där eller i försök att sno mat som hamnat på golvet. Dock svansade han mest runt den andra hunden, låg på rygg på golvet eller slickade i mungiporna. Han är ganska undergiven av sig, mot hundar i alla fall.

Även mot barnen var han snäll, till och med när dom sprang runt och lekte jage följde han efter lugnt utan några större glädjeskutt som välte allihop.

Däremot snodde han en kattleksak som han ändrade form på och skulle gärna tugga lite på barnens plastdjur om han haft valet. Till slut sa jag till honom att städa upp dom och då gick han så snällt och hämtade dom för att släppa dom i lådan. Duktig vovve. Mindre trevligt var det när han bestämde sig för att städa ur kattlådan i ett obevakat ögonblick, men men han var nog glad.

Smällare kunde han inte bry sig mindre om, inte ens dom högst reagerade han på. Skönt att veta det, fast visste jag nog redan.

Annars får han numer leta upp någon deciliter av sin frukost, då får han jobba samtidigt som han rör på sig lugnt. Det ligger annars inte i hans natur, inte mycket som sker lugnt i hans värld.

Igår var jag på fest, det innebär att man samlar massa människor på samma ställe och sedan är man där. Allt efterom kvällen gick blev alla ströigare och störigare och lät mer och mer. Bäst av allt var dock att det hamnade mer och mer ätbart på golvet ju mer klockan blev. Tyvärr hade mamma ganska bra koll så lyckades inte sno åt mig så mycket. Fast jag hade trots allt trevligt ändå. Där fanns en annan vovve, en katt och sånna små och roliga människor som jag berättat om tidigare. Jag hälsade på alla, utom katten. Han höll sig undan.

Jag svansade mest runt den andra vovven, men hittade också en kattlåda som jag städade och lekte med barnen en stund. Mest av allt var jag dock tvungen att sitta eller ligga stilla, mamma släpper minsann aldrig på några regler hon.

Mitt i natten började det bröta utanför och det flög massa färger på himmlen. Alla verkade väldigt imponerade, fast jag tyckte nog att rulla sig i snön var roligare. I alla fall svalare och skönare.