.

Jag har inte hunnit skriva dom senaste dagarna för jag har haft en kompis här. Eller om man nu kan kalla en hund som mest morrar och hänger i ens skinn som kompis. Han heter i alla fall Viggo och är i stort sett gjord av bara muskler. Dessutom har han lika brett huvud som jag har midja, minst! Sedan tjatar han hela tiden också, man blir trött i öronen. I början blev man lite osäker eftersom det låter som om han dödar någon när han leker. Sedan när jag varit med ett tag blev jag minsann tuffare. Jag både puttade på honom och bet lite i örat. Vi hade kul i alla fall.

Han hade hur som helst vissa konstiga saker för sig. Han tyckte till exempel att det var väldigt spännande att kolla på människorna när dom åt. Jag kan lista upp ungefär tusen saker som är roligare. Varför stå och kolla liksom? Man blir ju bara sugen på det dom äter. Sedan blir det tjatigt i längden, det är ju samma rörelser hela tiden och det tar super lång tid. Fattar inte att det kan ta sån tid. Ett råd är ju att sluta med metallsakerna och äta direkt från tallriken, skulle korta ner tiden massor. Tycker faktiskt att max 3 minuter borde ägnas åt att äta, mer behövs inte.

Åter till Viggo, han är i möblerna också. Det får man väl inte, eller? Jag har lärt mig att det är förbjudet i alla fall. Dessutom ska han ligga under täcket och ha täcke på sig ute. Mes, en riktig hund behöver inget täcke. Speciellt inte när det är 20 grader i rummet. Tar ju lika lång tid för honom att komma ut genom dörren som människorna. Själv går jag bara ut, utan massa kläder.

Sedan skall han alltid vara närmast mamma. När jag lagt mig där kom han och tryckte sig emellan.

Fast han är kul, vi har väldigt roligt tillsammans hela tiden.