.

Människor är slarviga av sig, det ligger skräp överallt. Jag har tagit på mig uppgiften att hålla rent på våran gata men jag tror aldrig att jag kommer bli klar. Ett evighetsprojekt helt enkelt. Jag brukar plocka upp något på vägen hem och bära det till soptunnan där mamma slänger det. Problemet är ju att jag inte kan ha hur många burkar som helst i munnen, jag kan bara ha en. Därför tror jag aldrig att jag kommer bli klar faktiskt.

Jag försöker också städa upp skogen från bajs. Folk hänger ju upp lappar om att det ligger för mycket på marken. Nu tänker jag inte äta hundbajs men allt annat och döda djur också. Fast då får man bara skäll, mina tjänster är inte uppskattade helt enkelt. Bara om jag kollar mamma i ögonen samtidigt som vi går eller sitter stilla, så är man duktig minsann. Konstigare kan det knappt bli.