.

I går tog mamma på sig skor med pinnar på, hon gick liksom på dom med hälarna. Jag tyckte det var roligt, kunde man jaga pinne samtidigt som mamma gick. Tror att det var en kombinerad sko och hundleksak faktiskt, om man sparkar flyger nog pinnen av och så får hunden fånga den. Vad finns det annars för anledning att gå med hälen så högt, väldigt obekvämt säkert.

På promenaden i går kom det en stor vovve lös som ville leka med mig, han såg ut som en stor nallebjörn. Mamma försökte få honom att springa iväg men lyckades inte riktigt. Istället höll han på och skulle leka, fast jag la mig mest på rygg, säkrast så. Sedan skulle vi leka lite och stundtals fick vi sitta stilla och bara blänga på varandra (mammas idé såklart). Hur som helst, mamma tyckte att han skulle gå bakom mig vilket funkade, fast jag tyckte att det var lite läskigt att ha honom där. Till slut fick jag vara lös och den andra i koppel, mamma tröttnade på att vi aldrig kom någonstans. Inte mig emot, då kunde jag hoppa och flamsa hur mycket jag ville. Fast tvivlade på att mamma verkligen kunde hålla i honom, var nog mest tur. Efter en bit mötte vi dock ägaren och leken var slut. Både skönt och tråkigt måste jag säga.

Annars möter vi inte några människor, vi upptäcker nämnligen nya vägar. Vägar där ingen annan går!