.

Idag har jag varit på bk i fyra timmar utan att få vara med på något roligt nästan. Sitta bredvid människor utan att få hälsa, kolla på när andra hundar hämtar vantar, nycklar osv, kolla när andra gör agillity och massa annat skoj. Mamma påstår att det är nyttigt för mig att ta det lugnt bland andra, vet inte om jag håller med. Jag fick vara med på tipspromenaden i alla fall, vi kom fyra minsann. Mest tack vare mig, det var jag som fick gapa medans mamma räknade tänder. Det är en uppoffring ska jag säga er.

Annars fick jag hälsa på lite människor. Träffade en liten labbevalp också och den var man ju tvungen att prata lite med. Fast jag tänkte kliva över ett räcke då men på andra sidan var det längre till marken än vad jag tänkt så blev hängande över det där räcket. Fast gjorde inte så mycket, jag kunde prata med valpen ändå minsann.

Hur som helst, inga större pinsamma saker gjorda av mamma i alla fall. På kvällen fick jag gå promenad med en liten Dansk svensk gårdshund. Han var livrädd för mig och jag fick bara gå och gå i kopplet. Tråkigt!

Vi va på allmänlydnadskurs i onsdags, sista gången så det var dags för ett prov. Vi skulle gå fint i kopplet en sträcka, sedan sitta kvar vid en kona medan föraren går till en annan och därefter inkallning. Sedan möte med annan hund och en inkallning till fast med störning i form av mat (lycka!) och därefter gå fint utan koppel in i mål. Jag funderade på vad som fanns i dom där vita som stod efter halva sträckan på inkallningen men precis innan jag skulle springa fick jag svar på det. Ledaren tappade nämnligen en sån framför mig och däri fanns det korv. Mums säger jag bara, har aldrig ätit korv innan ju. Inte en chans att jag sprang förbi den när vi körde inkallning, mamma fick faktiskt vänta ett tag.

Hur som helst, eftersom jag misslyckades (?) med den övningen skulle jag göra den en gång till. Mamma stod närmare skålen men jag tänkte att jag chansar ändå. Gissa vad mamma gör då när hon ska fram och säga till mig? Hon trillar. TRILLAR, hur pinsam får man vara egentligen? Alla skrattade ju! Inte nog med det, hon tacklade dessutom mig så jag flög iväg och samtidigt fick hon tag i baken på mig så jag gjorde kullerbytta. Helt sjukt pinsamt ju, då vill man bara sjunka genom marken typ. Hur som helst, när alla hade skrattat ut oss ett tag skulle jag göra om det. Var väldigt noga med att inte ens gå i närheten av korven, aldrig i livet. Tänker inte låta mamma skämma ut oss en gång till! Tur att det var sista gången ändå.

Idag fick jag leta upp min frukost på gräsmattan, i ösregn! Äsch, sluta vara så barnslig. Det är ju bara lite regn, säger mamma. Gissa vem som stod under taket hela tiden?

Senaste dagarna har jag varit och kollat när mamma gått runt på gatorna i konstiga kläder och fört oväsen tillsammans med massa andra människor. Väldigt konstigt beteende, har inte kommit på en enda anledning till att uppföra sig på det viset. Ibland stannar dom på ett ställe ändrar formation och står stilla och väsnas. Mycket märkligt och ganska tråkigt att kolla på i flera timmar, föredrar att tugga på en pinne eller äta lite gräs. Sedan tycker jag att mamma borde ägna sin uppmärksamhet åt mig och inte en trombon. Kan ju ligga och småskratta åt alla fåniga leenden folk får när dom kollar på mig. När jag var valp var det värst, men även nu. Måste vara för att jag är så extremt gullig! Om man jagar svansen eller gör en kullerbytta är succen ett faktum!

Idag har jag varit i Falkenberg, hälsat på Emelie och hennes lilla vovve. Med betoning på lilla, hon är snart ett år och väger inte mer än vad jag gjorde när jag var 8 veckor. Haha Hon har dock tuffat till sig lite, fast fattade inte riktigt vad hon ville. Om hon var sur eller inte, om hon ville leka eller inte och så vidare. Fast i ärlighetens namn är hon lite för liten för att leka med, räcker ju med att man sätter en tass på henne så kan ju hon gå sönder.

Vi var i alla fall vid havet, skoj. Fast vågorna slog nästan omkull mig en gång. Jag fick i alla fall vara lös och bada lite, men det var sjukt svårt att fånga bollen i vattnet. Den bara flöt omkring till olika ställen och det gick inte direkt nosa upp den heller. Mamma filmade såklart mitt sämsta försök så det kommer ni säkert att få se senare. Kom dock ännu en hund och då fick mamma bråttom att fånga in mig, kunde dock inte komma eftersom jag letade efter bollen. Tillslut gav jag mig dock och moster gick ut och hämtade den istället.

Därefter åkte vi till fbk, dom hade en liten hinderbana i skogen, en lekhage och massa agillityhinder. Jag testade alltihop. Tunnlarna var riktigt roliga, hindrena funkade. Balansgrejerna var också ganska kul och den som såg ut som ett stort A var spännande. Däremot gillade jag inte denn tunnlen som låg ihop på marken och man ska springa upp tyget. Lite läskigt, framför allt onödigt eftersom man bara kan vända och springa runt. Dumma hundar som springer igenom.

Efteråt sprang jag i hagen innan vi åkte till Emelie och testade lite rallylydnad. Man får inte godis när man gör det, dumma sport!

Jag blir fortfarande kallad valpen av mamma, tycker att hon får springa ikapp tiden lite. Om 11 dagar fyller jag ett år, då är man ingen valp längre. Det är ju som om en tonåring kallas bebis, inte speciellt uppskattat med andra ord. Jag borde kallas något annat. Sedan uppskattar jag väl inte tjock-pongo, pucko, sötis eller alla andra fjantiga namn. Ska återkomma med en lista på mer lämpliga smeknamn tror jag.

I morse var det dags att åka bil. När vi startar är det fyra personer i bilen och när vi är hemma igen är det bara mamma kvar. Lite tråkigt att alla bara går. Å andra sidan får jag gå på promenad i Borås och det är trevligt!

Idag slängde mamma ut min frukost på gräsmattan, då går det ju åt lika mycket energi till att hitta maten som man får av att äta den. Hur som helst så måste man ju börja med energi för att orka leta. Den lilla detaljen har mamma glömt så jag fick fixa det själv. Det stod en deceliter mat på bordet som jag helt enkelt välte ner och åt upp. Vem hade inte gjort det?

Mamma borde sluta tro att hon är mycket bättre än mig. När jag spårar borde det ju liksom vara jag som får bestämma var spåret går. Spelar roll om mamma precis la spåret, kan ju faktiskt ha flyttat på sig. Sedan är det ju jag som hittar godishögen varje gång.

Jag fick present av mamma idag. Hon kom in med en väl tejpad kartong som hon slängde på golvet. Jag antar att hon inte orkade göra det själv, tur att jag gillade det då. Hur som helst, där i låg det två bollar. Mina favoritbollar! Jag blev glad, superglad. Fast ena bollen hade rosa snöre, varför får jag alltid så töntiga färger på mina saker?

Idag har jag varit i Borås och socialtränat lite. Vi gick i parken och mötte varenda hund vi såg. Känns liksom lite pinsamt när mamma bara sneddar över alla gräsmattor för att möta någon hund på andra sidan, så kul är det väl inte.

Sedan gick vi till torget där vi gick fram och tillbaka genom folksamlingar, satt på bänkar, mötte alla hundar och lekte med bollen mitt på torget. Sedan blev jag påhoppad av diverse människor. Den ena fullare än den andra och så den självutnämnda hundexperten vi möter på varje gång. Tycker det är lite läskigt, man vet liksom inte vad dom vill. Jag ligger helt enkelt lågt och går bakom mamma när jag inte vill mer. Tröttnade efter ett tag. Fast sedan träffade vi lite andra också, som betedde sig normalt i alla fall.

Jag tycker ändå att det var en trevlig dag, fast jag vill också ha fika när människorna sitter och äter.

Det finns vissa uppfinningar som är bättre än andra. Jag tänkte här berätta vilka som är dom bästa.

- Kudden! Jag lägger mig alltid på min kudde på kvällen, mycket skönare. När jag var liten fick dock hela jag plats, nu får jag nöja mig med huvudet och tassarna.

- Märgben. Kräver väl knappt någonförklaring va?

- Diken, helst med lite lera i. Är väldigt skönt när man tvingas ut på promenader, kan man svakla sig lite. Fast nu ska mamma lära mig att hoppa över dom istället. Vad gör man inte för en godis?

- Sedan möjligtvis bilen också, tänk om man skulle behöva gå till alla ställen. Hemska tanke!

Idag var jag på kurs igen och bestämde mig helt enkelt för att inte vara lika lydig som vanligt. Jag sprang fram till en hund och sedan kollade jag inte på mamma när vi skulle möta andra hundar. Tycker det blir lite tråkigt att man alltid skall umgås med samma människa när man kan variera sig lite. Variation förgyller sägs det ju!

Nästa gång ska det vara någon typ av prov tror jag minsann. Funderar på om jag ska glänsa med mina fantastiska kunskaper eller om jag helt enkelt bara ska bröta runt utan att lyssna ett skvatt på mamma eller någon annan. Tur att det är ett par veckor kvar så jag kan fundera på det. Kanske hälften/hälften.

Jag fattar dessutom inte hur man skall kunna sitta still när instruktören sitter bakom och ska hålla i kopplet. Då är det mycket roligare och säkrare att bli glad och lägga sig på rygg litegrann. Det gäller att visa sig snäll innan någon blir arg för att förhindra det.

Vi ligger lite efter i bloggandet märker jag. Fast är ute och flänger hela dagarna, idag har jag varit i Borås, I Holsjunga, i Kullavik, I Holsjunga och sedan i Borås igen. Massa flängande hit och dit. Enda roliga var hos Carin i Kullavik tillsammans med alla andra labradorer. Fast mest gick ut på att sitta stilla, människor måste vara lata varelser. Alltid ska man vara stilla, onödigt. Efter lite fika (till människorna), lite sitt/ligg kvar övningar band mamma fast mig i en stolpe och började greja med en annan labrador. Hallå?! Det är ju jag som är hennes hund och borde vara den enda fina hunden i hennes ögon. Istället får man höra hur duktig denna hunden är resten av dagen. Bara för att han hade någon sele som mamma höll i och gick förbi hinder. Vem går inte förbi ett hinder liksom? Äsch, hade jag klarat utan problem. Säkert!

I går var jag ute i skogen istället och träffade andra hundar ute i skogen. Vi gick aktiveringspromenad, inget nytt direkt. Sedan lekte vi lite, tränade på att vara lösa och spårade lite. Jag var ganska grym måste jag säga, dessutom blir man väldigt glad när det helt plötsligt ligger en stor hög med godis mitt i skogen. Borde hända oftare!

Idag har jag pratat med skol- och dagisbarnen igen. Det är kul en stund, men det är ju ett staket iväg så vi kan inte leka. Fast idag kastade som iväg min dummy och så hämtade jag den igen. Fast lite krångligt för många nådde inte ens över staketet. Väldigt små människor det där. Sedan ropar dom mycket och ska mata mig med äckliga växter. Fast brukar spotta ut det, finns för mycket goda saker att tugga i sig för att äta äckliga.

Jag har kollat på kossor också, dom låg där och tuggade. Fast en kossabebis var väldigt nyfiken på mig och jag skulle mer än gärna gå fram och hälsa lite. Kopplet stoppade som vanligt och kon puttade bort sin kalv. Så farlig ser jag väl ändå inte ut att vara?

Jag gör revolt mot alla tråkiga regler och annat som mamma håller på med. Ropar hon springer jag åt andra hållet, jag biter i kläder när jag inte får leka mer med min leksak, springer runt som en idiot i kopplet och massa annat som gör att mamma hotar med diverse saker. Jag finner det ganska roande, man kan inte bara rätta sig efter vad diktatorn säger. Då hade ju massa hemska människor styrt många länder som idag är demokratier. Nu kanske mamma inte är riktigt så hemsk, hon dödar ju inte folk och sånt.

Jag tänker i alla fall kämpa på ytterligare en tid, skam den som ger sig. Mer makt åt labradorerna (och mer mat!)

Igår var jag ute och flängde hela dagen. Först var jag i Örby och gick omkring på något motionsspår, halvkul sådär. Gick i en tunnel också och det lät väldigt konstigt, mamma var ju tvungen att gå och låta också och hon sa samma sak typ 10 gånger fast svagare och svagare för varje gång. Kan man ju ägna promenaderna åt om man inte har något bättre för sig.

Därefter åkte jag hem en stund och sedan vidare till Torpa stenhus och gick runt. Fast mest låg jag och väntade medans mamma fikade och jag fick ingenting. Kunde kolla på lite människor, är också lite kul. Inte lika kul som att äta såklart!

Därefter var det vidare till Borås för att gå på ytterligare ett ställe. Där var det fullt av vita blommor och självklart beslutades det att jag skulle ligga där och se fin ut. Bilderna ska ni få se om mamma bara tar tag i sakerna någon gång.

Idag har jag mest varit hemma. Ute med moster där jag kunde bada i det lerigaste diket ever, följdes naturligtvis av en dusch. Sedan har jag hjälpt till att städa, snott saker från bordet, varit ute i skogen och lekt ännu mer, rivit ut alla leksaker som var ihop plockade i en kartong och lite annat kul man får roa sig med ibland.

Jag vill gå på dagis, det verkar jättekul! Idag var jag och pratade med lite dagisbarn, fast bara genom staketet såklart. Dom pratade gulligt med mig, jag fick pussa på deras händer, dom plockade gräs åt mig (visserligen fel sort så jag fick spotta ut det, men tanken som räknas) och jag pratade lite med läraren också. Alla var trevliga, skulle lätt kunna spendera några dagar där. Dom springer omkring där varje dag jag går förbi och inte nog med det, det bjöds på pannkakor. Fast självklart fick jag inte följa med in och äta utan fick snällt promenera vidare på min promenad. Typiskt!

Annars har jag inte gjort så mycket idag, sett rådjuren ett par gånger. Kul varelser, dom kan hoppa riktigt högt. Visserligen händer det inte så ofta, dom brukar mest stå och blänga på mig och mamma. Inte speciellt rädda dom inte. Fast varför skulle man vara rädd för mig? Jag som är så snäll!

En sak till förresten. Idag band mamma fast mig i ett träd med kopplet för att lägga ett litet godisspår åt mig. Sedan hämtar hon mig, jag går spåret och vi traskar vidare. Inte förrän jag ska kopplas märker hon att kopplet är kvar runt trädet. För att göra det ännu svårare så är vi sällan vid stigar utan mitt ute i skogen. Nåväl, gissa vem som fick leta koppel? Fast mamma påstår att hon såg det innan mig, men det tror jag inte ett dugg på. Måste bli mer ordning, fast skulle i och för sig inte klaga på att få gå lös hela vägen hem!

I kväll var det alltså dags igen, vi var på kurs med hela två deltagare. Jag och en annan från Mjöbäck men har aldrig sett dom direkt. Fast dom hade sett oss flertalet gånger tydligen. Hur som helst så var det väldigt trevligt, jag fick nämnligen korv. Trodde aldrig att det skulle hända mig, inte en chans liksom. När instruktören gick i en ruta och släppte korvbitar kunde mamma inte säga att jag inte skulle få något så jag fick gå och nosa upp dom. Lyckan var gjord, därför var jag tvungen att vifta på svansen samtidigt och därmed hela kroppen. Dessutom stod den andra vovven nära så kunde inte riktigt bestämma om jag skulle äta korv eller hälsa på den.

Vi skall i alla fall träffas i skogen senare och vara där i flera timmar, ska bli kul. Fast hört att jag skall få göra massa uppgifter, varför kan man inte bara leka och ligga och tugga på en pinne en stund?

Igår var jag på kurs igen med massa andra vovvar och mer eller mindre knasiga ägare. Det fjantas en hel del på det där stället, tror inte ens att min mamma är den värsta. Eller kanske förresten, man får ju skämas en hel del ibland.

Vi skulle visa att vi kunde ta oss ut ur bilen på ett bra sätt. Klart jag kunde det, inge problem. Sedan skulle vi träna på sitt kvar och det kunde jag också. Mamma gick runt och drog i kopplet och grejade men jag satt bara där, fanns ju annat som är roligare att kolla på än var hon tar vägen. Fast sedan fick vi låna en leksak och den var mycket roligare än dom jag haft innan. Då blev mamma lite mer intressant. Därfter skulle vi möta varandra och gå slalom mellan varandra och det kan jag ju också. Sist men inte minst körde vi en inkallning och behöver jag säga hur det gick?

I kväll är det på det igen, fast en aktiveringskurs. Spännande att se om jag kommer att lära mig något nytt då.

Idag råkade jag trilla i sjön. Trodde faktiskt att mamma skulle hålla emot i kopplet när jag lutade mig ut från bryggan men icke. Inte ens det klarar hon av. Hur som helst så var det väldigt svalkande i vattnet så jag tog några simturer. Det var kul, jag är ju gjord för att simma. Jag skulle allt vilja se mamma simma i samma tempo som mig, hon som påstår att jag är så klumpig. Hon hade inte haft en chans!

Idag fick jag också delar av min mat infryst i ett märgben. Blev allt lite besviken när det inte var någon märg i det, fast mat är ju inte helt äckligt det heller. Man får vara tacksam för det man får, det mesta smakar ju gott.

Det blir bara varmare och varmare ute nu verkar det som. Det innebär att vi gör saker på morgonen och på kvällen. Dagarna ägnas åt att slappa och träna lite trick då och då. Dessutom har jag fått klona klippna idag, fast det gör inte mig så mycket.

I skogen i morse fick jag vara lös och då sprang jag runt, runt som en galning. Mamma påstår att jag har damp men jag tycker bara att man skall passa på att röra på benen när man väk är lös. Jag råkade också bada i ett och annat dike, det ena lite lerigare än det andra. Fast ibland så blir avståndsbedömningen lite fel och då hamnar man i diket, inte mitt fel liksom. När mamma sedan kommer framspringande rytandes så måste jag springa några varv till för att lätta upp stämningen en aning. Hur som helst så ser jag till att vara väldigt lydig under tiden som jag springer runt. Kommer på alla inkallningar, jagar inte fåglarna, hoppar över dom flesta dikena och så vidare. Man måste väga upp galenskapen med lydighet, det gäller att ha det i balans.

När vi kom hem satte mamma igång vatten i vattenslangen och jag tyckte det var lite spännande att gå fram och nosa på den. Helt plötsligt börjar hon att spruta vattnet på mig! Det var jag inte med på kan jag säga. När man väl gjort sig fin genom att bada i dikena och rulla sig i sanden full av myror vill man ju inte att allt skall förstöras. Det är ungefär som att mamma skulle sminka sig och jag skulle slicka bort det direkt. Fast hon gör aldrig det så jag kommer få vänta länge på min hämnd!

I går hann jag inte skriva här, jag hade annat för mig. Först tvingades jag ut på långpromenad på morgonen. När jag väcker mamma är det ju för att jag vill ha mat, sitta på utetrappan och filosofera lite eller sno något från bordet. Inte gå långa promenader. Hur som helst så lämnade jag öronen hemma och energin tog jag med. Jag flängde omkring i kopplet, försökte rulla mig i dikena och kolla myror så klart. Jag hade i alla fall roligt även om mamma inte var som gladast!

Sedan åkte jag till Svenljunga och kollade så att statyerna skötte sig ;) Där spatserade jag runt ett tag för att sedan åka hem igen. Lite lugn och ro och därefter kom det massa människor hit. En jätteliten människa som bara låg och sprattlade och sa nee hela tiden när han inte sov. Lat va han, han sov hela tiden nästan. Dessutom fick han äta ofta, lite avvis faktiskt. Jag låg dock mest och tuggade ben, eller snarare gick omkring och lät alla hålla fast benet medan jag tuggade. Mycket enklare då och när det är många människor är det alltid någon som offrar sig!

Idag har jag fått nosa, hälsa på konstiga statyer och passivitetstränat. Passivitetsträna är jag bra på om jag får säga det själv. Jag brukar ligga och kolla på alla människor och vifta lite på svansen ibland. Dessutom brukar dom flesta ha fåniga leenden på läpparna och utbrista saker som "Gud va söt du va". Och jag tror inte att dom pratar med mamma direkt.

I kväll fick jag leta upp ALL min kvällsmat. Smidigare att ha den i skålen, då slipper jag nosa i en kvart för att hitta allt i alla fall. Önskar att jag var någon liten pudel hos en gammal tant som matar mig med massa goda saker hela tiden. Det hade varit något, inget slit och släp. Bara ligga på soffan och äta bullar. Lite tråkigt i längden kanske, jag kan ju ha en tant att hälsa på några gånger varje dag och resten av tiden vara med mamma. Hade varit perfekt!

Nu skall jag nog gå och lägga mig hos moster ett tag, hört att det blir en lång dag i morgon med massa människor här hemma! Skoj, men jobbigt att få ännu fler att hålla koll på. Har ju fullt upp redan.