.

Jag fick en dag för mig att köpa en klicker, alla som använder det är ju mer eller mindre lyriska över denna fantastiska lilla grej. Sagt och gjort och efter ungefär tre foderkulor fattade Auki att ett klick betydde godis, gissa om han gillade denna nya sak?

Hur som helst, jag har läst innan att man ska sitta och vänta tills hunden visar minsta lilla tecken på att göra det man vill och då ska man klicka. Lite smått skeptisk satte jag mig på golvet, öppnade kökslådan och väntade. Och väntade, och väntade. Mitt emot mig satt Auki och hade ögonkontakt och väntade, och väntade och väntade. Han har nämnligen fått lära sig att vill man ha något är ögonkontakt en bra idé. Tillslut struntade jag i "tvinga inte hunden att göra något utan vänta på att det sker frivilligt"-alternativet och uppmuntrade honom att kolla in lådan och nudda den med nosen. Då var vi alltså igång. Det finurliga med att lära honom stänga lådor är att jag vet att om han inte får ett klick när han nuddar lådan kommer han i ren frustration putta hådare alternativt slänga sig mot lådan. Alltså kom hela det hela ganska automatiskt, bra trick att börja med.

Sedan har jag använt klickern när han lärt sig andra "onödiga" saker som att öppna lådorna och att ta av tröjan. Visst kanske den gör det lite enklare, men kan inte påstå att det är så fantastiskt. Det hade förmodligen gått ungefär lika snabbt utan, men Auki tycker det är kul. När den kommer fram fattar han att det är träning på gång så på så sätt är det bra. Däremot använder jag den inte när vi tränar andra saker, som kontakt eller sånt. Kanske beroende på att jag är ganska värdelös på att klicka vid rätt tidpunkt, det är svårare än man tror. Det är emellertid lite roligt att se honom försöka komma på vad han ska göra när jag tar fram den nu, han är otroligt söt när han tänker!