.

Vi har som sagt varit på fodervärdsträff idag och Auki skötte sig väl ganska bra, stundtals i alla fall. Han har emellertid vissa problem med att hejda sin glädje. Om han fått bestämma hade han sprungit omkring i ren glädje över att få vara med på denna fantastiska träff. Ungefär så, han är nog en av dom gladaste varelserna på i denna värld. Tänk att ha den livsuppfattningen, springa in i kemisalen överlycklig över att få chansen att skriva det otroligt roliga provet.

Han var i alla fall som vanligt, ibland gick det strålande och ibland var det mer eller mindre kaos. Hur som helst verkar han inte vara det minsta nervös över att gå i städer, jag blir nog mer stressad misstänker jag. Sedan tycker jag det är mycket enklare att träna hund när man är själv. Även om det går främmande hund framför. Då kan man stanna, zickzacka, vända och så vidare till han lyssnar och då bara gå rakt fram. Det kan man inte göra om man har några andra att ta hänsyn till. Allt som allt, så är jag nog ändå ganska nöjd. I Januari ska Carin låna hem honom, ska faktiskt bli väldigt intressant att se vad hon säger om honom. Jag har egentligen ingen aning huruvida han är bra eller inte så ska bli väldigt spännande. Jag ska nog allt gissa lite vad jag tror innan, men får fundera igenom det lite. Eller vad jag tror, alltid intressant att se hur rätt/fel det är.

På tal om det, alla tror att jag vill att han inte ska klara sig. Det är fel, jag hoppas att han klarar sig. Ledarhundar har ett bra liv. Sedan skulle jag säkert kunna ha hund under tiden jag studerar, men sedan. Då gäller det att slå sig fram och att ha en hund som är på dagis hela dagen är inte riktigt min grej tror jag. Fast å andra sidan ska jag ju ha ett jobb med hundar så han kan ju bara hänga på. Tyvärr tror ingen att jag kommer jobba med att träna eller föra hundar, konstigt. Jag får väl tro på det dubbelt så strakt själv då!