.

Vi va på allmänlydnadskurs i onsdags, sista gången så det var dags för ett prov. Vi skulle gå fint i kopplet en sträcka, sedan sitta kvar vid en kona medan föraren går till en annan och därefter inkallning. Sedan möte med annan hund och en inkallning till fast med störning i form av mat (lycka!) och därefter gå fint utan koppel in i mål. Jag funderade på vad som fanns i dom där vita som stod efter halva sträckan på inkallningen men precis innan jag skulle springa fick jag svar på det. Ledaren tappade nämnligen en sån framför mig och däri fanns det korv. Mums säger jag bara, har aldrig ätit korv innan ju. Inte en chans att jag sprang förbi den när vi körde inkallning, mamma fick faktiskt vänta ett tag.

Hur som helst, eftersom jag misslyckades (?) med den övningen skulle jag göra den en gång till. Mamma stod närmare skålen men jag tänkte att jag chansar ändå. Gissa vad mamma gör då när hon ska fram och säga till mig? Hon trillar. TRILLAR, hur pinsam får man vara egentligen? Alla skrattade ju! Inte nog med det, hon tacklade dessutom mig så jag flög iväg och samtidigt fick hon tag i baken på mig så jag gjorde kullerbytta. Helt sjukt pinsamt ju, då vill man bara sjunka genom marken typ. Hur som helst, när alla hade skrattat ut oss ett tag skulle jag göra om det. Var väldigt noga med att inte ens gå i närheten av korven, aldrig i livet. Tänker inte låta mamma skämma ut oss en gång till! Tur att det var sista gången ändå.

Idag fick jag leta upp min frukost på gräsmattan, i ösregn! Äsch, sluta vara så barnslig. Det är ju bara lite regn, säger mamma. Gissa vem som stod under taket hela tiden?