.

Brukshundsklubben, eller bk – det går snabbare att skriva – är ett roligt ställe. Alla ägare blir helt knasiga, pinsamma i alla fall. Som idag när vi skulle träna inkallningar. Visserligen var det inte första gången för mig (jag är ju lite före alla andra) för jag har gjort det på en fodervärdsträff innan. I alla fall, jag fick gå fram till Urban (vår instruktör) och blev skitglad. Äntligen någon man får hälsa på, jippi! Däremot så sprang mamma iväg, tjoandes och viftandes med armarna. Shit hon skämmer ju ut sig , det ser supertöntigt ut. Ungefär så gick mina tankar och eftersom vi hundar förväntas vara människan bästa vän så måste jag också se lika töntig ut så att det inte blir lika förnedrande för henne. Visserligen verkar hon inte fatta hur pinsamt det var, men ändå. Så fort Urban släppte mig fick jag helt enkelt rusa efter, vad gör man inte liksom? En annan fördel med att springa efter är att man slipper visa sig för de andra valparna på ett tag. Hur som helst så verkade mamma tacksam för hon blev jätteglad när jag kom. Vi lekte massa innan hon kopplade mig och vi gick tillbaka. Så det var nog värt det ändå.

Sedan gjorde alla andra ägare samma sak och eftersom jag inte bara är mammas bästa vän utan människans bästa vän tänkte jag att jag kunde springa efter dem också. Fast som vanligt stoppas alla mina idéer av ett tråkigt koppel och en arg människa i andra änden.