.

Idag när vi var på promenad mötte vi några barn, som jag tänkte hälsa på. Som vanligt blev mamma arg när jag kommer på saker själv. Då tyckte barnen att hon var elak och skulle låta bli hunden, precis vad jag tycker! Tänk att så små människor kan vara så mycket inteligentare än stora. Dessutom verkar dom ha roligt mest hela tiden, springer omkring, åker nerför backar och kastar snöbollar. Synd att jag aldrig får träffa några, det hade nog varit riktigt kul!

Nu har mamma blivit lite smått galen, jag ska tydligen lära mig matte. Räkna alltså, jag?! Nja, där får hon nog sänka kraven litegrann. Hon vet mycket väl att det typ inte är någon (mer än moster) som tycker det är kul att lägga ihop siffror med varandra. Jag tycker jag borde få lära mig något användbart. Öppna dörren in till maten, öppna kylskåpet, springa ikapp djur man vill leka med eller i alla fall lära mig hur man tar av kopplet utan att mamma ser. Det hade varit mycket användbart, men nej. Matte var det på schemat. Nåväl, man får en godis eller två så det kanske är värt det.

Jag har bestämt mig för att komma snällt på inkallningar nu. Det gäller nämnligen att göra något snällt som väger upp det busiga man gör. Det är en balansgång där emellan, man måste få göra saker man själv tycker är kul samtidigt som man ska vara lite kompis med matte. I mitt fall gör det dock inte så mycket om det busiga överväger för då räcker det att krypa upp brevid mamma och lägga sig, då blir man förlåten för allting. Precis allting faktiskt, lätt som en plätt!